Panta Rhei sailing west, to start with…

Nazare` – Peniche, 26 nm

Det blev en riktigt trevlig kväll ombord på ”True Love” med skeppare Mikael och gasten Jari. Inte bara trevlig, utan väldigt sen. Kibbens och undertecknads sovklockor var helt satta ur spel. Godnattpussen i Pantas sovhytt utfördes dock innan 24:00…

Vaknar i vanlig tid, vilket är synd på ett sätt men bra på ett annat sätt. Den svenska armadan (True Love och Panta) skulle lämna hamnen vid 10-tiden. Nu hann vi ta en morgonpromenad innan frukost och var nöjda med det.

En lugn morgon utan vind.

Dessutom dimma, som höll i sig nästan hela resan. Motorgång från start till mål.

”True Love” startade en kvart före oss och efter 2 nm hade deras motor stannat. Vi tog oss dit och låg stand by. De hade hissat seglen och försökte med stort fladder i seglen ta sig ut från strandnära läge.

Mikael höll på med bränslefilterbyte och de hade förhoppningen att snart vara på väg igen. Vi lämnade dem och styrde brant in mot grundare vatten.

Tyvärr fick de inte igång motorn och seglade därför tillbaks mot Nazaré i obefintlig vind. Vi såg på AIS att de lyckats ta sig i hamn… Skönt.

Vi fortsatte färden söderut, på 12-16 meters djup. Dimman var tidvis tät. Plötsligt, en smäll och båten ryckte till. Styrningen blev trög… Panta saktade in rejält…

Under några tiondelar går hjärnan igenom orsaken till det som skett. Grundstötning…? späckhuggare…? fiskeredskap…?

Efter någon sekund har hjärnan sorterat bort de osannolika orsakerna. Vi hade kört över en markering för fiskenät. Trästången med flaggan hade huggits i två delar av propellerbladen. Därav smällen och därefter satt vi fast i ett fiskenät…

Lyckligtvis kunde vi lyfta upp linorna till nätet och skära av dem med en vanlig kniv. Turen var med oss eftersom ingen lina lindats fast runt propellern.

Efter 10 minuter var vi på väg igen och som minne av händelsen hänger ett rep runt roderaxeln, utan att påverka styrningen… Hittade ingen frivillig ombord som kunde tänka sig gå ned i vattnet i detta gungandet (och slå sig fördärvad mot skrovet).

Vi hade koll på havet framför oss tidigare men nu var det två par ögon som stirrade ut i dimman. Många av nätmarkörerna vi passerat låg något under vattenytan… Stirr, stirr, stirr…

Ännu en udde passeras. Stor rauk.

Peniche med fortet vid hamnen.

Kvällspromenad vid stadsmuren.

Info och några bilder på fortet.

Havstemperaturen låg på 17 grader och dyningen var hanterbar. Det var skönt att dimman lättade sista timmen. Nattsuddet igår och ett evigt stirrande ut i dimman fick mosigheten att ta över, när mörkret kom. Godnatt.

Hälsningar från en liten och något guppig hamn…

Vaknar tidigt. Lite väl tidigt om man ser till morgonljuset, som inte infunnit sig. Men det blir så, när vi går och lägger oss efter 21 och läser så länge vi orkar. Vilket blir 22 – 22:30. Kvällströtta, efter våra utfärder i området och även att mörkret omsluter oss redan vid 20-tiden, gör sänggåendet till en längtansfull syssla…

Morgonpromenad in mot stadens mitt. Det är lördag morgon och ganska lugnt, än så länge. Bergbanan är redan igång.

Efter frukost tog vi tag i växtligheten på båtbotten. Det satt ganska hårt, tyvärr. Men hyfsat lite hängande växter, som skulle varit förödande mot båtfarten. Före och efter.

Styrbords sida tog vi från bryggan. Babord en halvtimme i 16-gradigt vatten. Blev kallt även med våtdräkt…

Vi ser alltid, morgon som kväll, fiskare på pirarna.

Cyklade söderut och hittade en öde strand…

Kibben fick utgöra en form av ”måttstock” på vågornas storlek. De var knappt 1 meter höga längre ut men tuffade till sig när de kom in över grundare vatten.

Hon gick fullständigt in för uppgiften och glömde rusa bakåt i virvlarna. Lite blöta kan man tåla när vädret är så fint…

Lördag med fint, varmt väder. Vi hade stranden helt för oss själva. Kilometervis…En skön barfotapromenad som slipade fotsulorna bättre än den bästa pedikyren.

In till sta`n för en mycket lätt lunch på fisksoppa. Smala gränder…

Fynd från stranden. De var så släta och lena som de vore slipade med våtslippapper med kornstorlek 1800.

Innan vi tog en sista kvällspromenad för att se solen gå ned i havet, blev vi inbjudna till vår svenska båtgranne i en Moody 37:a. Men först en solnedgång… igen…

Efter solens nedgång 19:13, fanns bara molnens reflektion som bevis på att vi haft en solig och fin dag… igen…

Hälsningar från en bra dag i Nazare`…

Riktigt krispig luft på morgonen. Endast 11 grader vilket föranledde klädkod långbyxor. Hoppsan… En kortare morgonpromenad till beachen. Vi har en del att ta tag i under dagen.

I hamnen ligger en annorlunda båt med en mycket annorlunda rigg… Två parallella storsegel… bara det är riktigt annorlunda…

Saltmättad sjörök svävar in över stranden. Nästan vindstilla.

Kibben såg information om att dyningen var högre idag. Röd flagg för bad, både igår och idag. Det mullrar kring vågornas dödskamp…

Hem för gympa, frukost och telefonkontakt med North Sails i både Sverige och Portugal. Det finns en lösning på problemet med trasiga storsegeltravare.

Dags för en riktig stadsvandring. Passerade en plats där de torkade fisk och bläckfisk. Zooma in nedre bilden.

Med ålderns rätt tog vi den 137-åriga bergbanan upp till den gamla bebyggelsen på toppen.

Kyrkan på höjden.

Fin utsikt över stad och strand. Längst bort, ingången till vår hamn.

Här utbreder sig de gigantiska vågorna vid höst- och vinterstormar. Idag klena (ska vi säga som står på Terra Firma), fjuttiga vågor. Inga surfare.

Den världsberömda klippan varifrån de filmar de våghalsiga surfarna. Ni kan kolla in surfing vid Nazare` på U-tube. Snacka om vågor…

Torget på höjden.

Är det sandsten i klipporna…? Känns lite… Håll i dig Kibben, eller hellre -”Lämna platsen omedelbart och kom hit!”

En fika vid lunch och en cerveja efter några timmars promenad.

Åter nere i turiststråken. Vågorna rullar in. Mäktiga, och de dundrar så det känns i magen… Jo, det är sant…

Vi går och går och går… Många smala gränder…

Rorsman äter svärdfisk. Kibben njuter av stora räkor i vitlökssky. Kibbens mat var helt underbar… så gott! Äntligen fredag innebär ett glas Mateus, populärt rosévin.

Denna stora hund såg vi igår liggande på en parkeringsplats. I morse, några meter längre ut på gatan (alltså inte död). Och nu i eftermiddags sittande på gatan. Vi talade vänligt med den, och se där, han slog följe med oss en bit… Är det någon som vill ta hand om en stray dog?

En sista kvällspromenad innan solen lämnar oss för denna gång. Det blev 13 km med intressanta inslag idag. Det vore inte helt fel att bo här. Sitta vid stranden och se de mäktiga vågorna rulla in. Det ger ett lugn i vårt inre. Låta andningen följa dyningens rytm…

Hälsningar från en mycket trivsam stad…

Figueira da Foz – Nazare`, 38 nm

Morgonrodnadens himmel färgade hamnen behagligt gulorange. Ser ut att bli en fin dag och till vår förvåning blåser vinden redan friskt från nord. Lämnar passerkortet till vår vän på hamnkontoret och tackar för att vi fått ha Panta i hamnen under 24 dygn.

Tar en kort sväng mot floden för att se om tidvattnet rusar ut mot havet. Check på den. Det blir en fartfylld första halvtimme…

Ropar upp port control (stora hamnen) via VHF men får inget svar. Vi kör efter en tyskflaggad Hanse 385 och hissar vårt storsegel för extra fart. Vid utloppet möter vi mäktig dyning och med ett vattendjup på endast 10 meter stegrade vattenmassan brant och började bryta…

Seglet drog men motorn fick gå på full fart för att få snabbare styrrespons och inte hamna med bredsidan mot de största, brytande vågorna. Några gånger när vi kommit över krönet på vågorna, föll Panta kontrollerat ned på andra sidan. Det sög till i magen, vill vi lova. WOW ! När vi väl lämnat flodinloppet och siktat in oss mot Nazare`, hade vi vinden (8-13 m/s) i aktern och den jättestora dyningen på låringen. Det var början på en sex timmar lång berg och dalbana.

Dyningen var inte hemsk, bara rejält stor. Kanske de största vågor vi någonsin seglat i. Då och då kom vågor som uppskattningsvis var 100 meter långa och 4-5 meter höga…

När vi gjorde en kontrollerad gipp (vind ca 10 m/s) gick tre av fem travare som håller lattorna sönder. De gick av. Inte bra. Var får vi tag i nya? (För er som inte seglar: travare håller fast seglet mot masten).

Här närmar vi oss Nazare`. Just nu i vågdalen. Det är ”uppförsbacke”… (fast på bild ser det ynkligt ut).

Den berömda udden där världens högsta vågor bygger upp sig under vinterstormarna…

Bakom udden kommer stadens waterfront fram.

Det är stor massa i vågorna.

Äntligen slut på gungandet. Vinden ger sig inte och viner i riggen med 10 m/s. En i övrigt lugn och väldigt fin hamn med välkomnande personal.

Dags för en kvällspromenad.

De har byggt katthotell längs piren.

Lång strandpromenad. Vi gick ända till klippan.

Den äldsta delen av fiskesamhället var byggt högt upp på höjden, som man kan se längst bort i bild. Den nedre delen där vi går är för turisterna…

Solen skiner in i de smala tvärgatorna under några minuter på kvällen.

Denna typ av båt användes tidigare. Fyra båtar i ett arbetslag och de använde flytgarn som låg i hela sommaren.

Dyningen avslutar resan mot en fin playa.

Det är mycket folk i rörelse på kvällen. Restaurangerna är öppna och folk sitter och njuter av solnedgången.

Dags att ta oss tillbaks innan mörkret. En fin kvällspromenad men lite kylig i den friska vinden. Havet utanför höll 16 grader, vilket naturligtvis kyler bra…

Hälsningar från en plats där det kan gunga… och gör det…

Sovit bra även i natt. Vet inte riktigt vad det beror på. Miljöombytet kanske bidrar till god sömn. Som vanligt har Kibben redan hunnit läsa en stund på morgonen, innan Rorsman uppnår vaket tillstånd… och ofta, men inte alltid, är vi på språng efter 10 minuter. Rorsman vaknar fullt ut, gående någonstans på bryggan…

Strandpromenaden ut mot havet lockar ofta mer än staden. Speciellt nu när vi varit många dagar på språng bland husen. Strandremsans bredd från promenadstråket till havet är omkring 1 km. Här har vi kommit nära. Havet ser ”snällt” ut. Nu är Rorsman så pass vaken att han förstår att föreviga stunden med ett foto…

Udden i norr, som vi rundat på hitresan, ligger i ett morgondis med sälta. En mycket fin morgon med vind som knappt andas…

Efter gympa och frukost tog vi tag i vaxning av överbyggnaden. Suck, inte helkul men bra för Panta. Efteråt var vi riktigt nöjda. Både med resultatet och oss själva. Efteråt tog vi en promenad till stranden och doppade oss i det 18-gradiga vattnet. Första gången på länge som vi badar i havet.

Bunkrade mat från Aldi och åt middagen ombord. Panta är klar för fortsatt färd. Vi håller tummarna på att botten och propeller inte vållar några större bekymmer med växtlighet.

Inga späckhuggarattacker i närheten de senaste dagarna. Vid Nazare` måste vi ut på djupare vatten, vilket inte känns bra. Vågornas storlek avgör avståndet till kusten.

Rorsman tog en gitarrstund i sittbrunnen, innan himlen ändrade färg från orange till blåsvart.

Kibben studerar väder och tidvatten. Dessutom info om Nazare` som samhälle och hamn. IPadens sjökort i vårt närområde har blivit ”knäpp”. Ser inte rätt ut. Fick inte ordning på det. Måste ta kontakt med Navionics (sjökortstillverkaren). Alltid något som ser till att hålla oss på ”tårna”…

Hälsningar från en skinande blank Panta…

Staden är numera bekant för oss. Vi har promenerat kors och tvärs genom olika områden. Somliga människor ser ut att har det mindre bra, men vi har inte mött ”typiska A-lagare”. De kanske inte ger sig tillkänna lika högljutt som i Sverige.

Morgonpromenad längs floden ut mot havet. Mulet och riktigt frisk vind från syd (nästan kuling), men behagliga 21 grader i luften. Strömmen rinner ut i närmare tre knop, ser det ut som…

Mudderverket har jobbat i flera veckor för att säkerställa fraktfartygens möjligheter att ta sig uppströms Rio Mondego.

Provade några enkla redskap.

Hur många gånger har vi inte passerat detta fort? Forte de Santa Catarina.

Muren har smyckats med konst i minikakel-storlek (1 cm). Kakel ser vi överallt på hus mm.

Fortsatt ser vi väldigt många fina hus som har förfallit totalt. Denna pampiga entré utgör ingången till ett stort hus. Husdelen har trasiga/ruttna fönster och som grädde på moset, flera hål i taket.

En figur av en tjur på väggen ger en ledtråd. Byggd 1895 och används idag bland annat för tjurfäktning och musikevenemang. Kan ta 5.000 besökare.

Panta var ren efter gårdagens tvätt. Idag avsatte vi några timmar för vaxning. Varmt, blåsigt och mulet fick det tråkiga jobbet att flyta på.

Solcellerna håller ställningarna även vid tunn molnighet med någon extra solglimt då och då.

De håller några burar med kanariefåglar vid ett litet grönområde där även den kommunala toaletten finns. Vi har lite närmare hit än till hamnens servicehus. Buren kallas voljär.

Att vi överhuvudtaget hamnade här just nu, var vår längtan att belöna oss med varsin glass efter slitet med Panta. Sökandet efter en öppen restaurang eller en glasskiosk klockan 15 på en tisdagseftermiddag, är inte lätt.

Det blev ingen glass. Endast 3 km extra promenad…

Två fartyg, en bogserare och en lotsbåt trängs samtidigt runt mudderverket innan aftonen förvandlas till kväll.

Hälsningar från en skinande Panta…

Efter våra två veckors semester i Trosa, flyttade vi åter in i Panta Rhei, söndagen den 27/9.

Det kändes riktigt trevligt att kliva in i vår lilla salong och se att allt var ok. Vi lämnade båten välstädad och ren och det doftade gott. Inga läckage eller annat strul. Utsidan var dock smutsig och växtligheten under vattenlinjen hade ökat rejält. Det verkar som våra ”putsfiskar”, även de, tagit semester…

Tre veckor på samma plats, sätter sina spår. Det blir intressant att se hur växtligheten påverkar farten. Förhoppningsvis är propellerbladen inte alltför överväxta.

Vi packade upp, vilket var snabbt gjort, och startade de system som behövdes för livet ombord. Handlade lite mat på sta`n och tog det lugnt i största allmänhet. Värmen var välkommen och först vid 19-tiden fick vi ta på oss tröjor eftersom sittbrunnen lockade till läsning tills ljuset blev alltför svagt för detta. Skymningen kom snabbt och solen gick ned 19:20.

En sista promenad på kvällen till servicehuset. Det blir blir 1.4 km tur och retur på grund av att vi ligger långt ut på bryggan. Men även för att huset ligger långt från grinden. Strandpromenaden är fin, både dag och natt.

Den ljumma kvällen lockade till en extra runda… Det är lugnt i hamnen. Fullmånen påkallar uppmärksamhet och påverkar även tidvattnet till högre höjder…

Måndag 28/9

Morgonpromenaden blev inställd på grund av regn. En rejäl tvätt av däck, överbyggnad och sittbrunn efter frukost. Därefter fortsatte vi meka lite under förmiddagen.

Bland annat annat monterade vi ett nytt membran i vacuumventilen. Den svarta slangen på durken i sittbrunnen kunde vi äntligen ta bort.

Promenad till sta`n för att hitta Boracol (att pensla på teakdäcket för att få bort svarta algfläckar). Hittade inget, men totalt gick vi 8 km… Alltid något.

Passerade en kyrkogård med många stora portugisiska jazigos (kryptor).

Inget speciellt att notera denna dag, men trevligt att vara ombord igen. Inne i Panta är det nära till allt. Från sovrummet är det fyra steg till toaletten, fem steg till förpiken. Åt andra hållet sju steg till pentryt och ytterligare ett par till salongen… Mysfaktor på sätt och vis…

Det blir några dagar till i denna hamn innan vi tar oss vidare söderut.

Hälsningar från en myshörna ombord…

Tredje dagen och sista blogginlägget på ett tag…

Nu har vi lärt oss namnet på denna stad. Ett par dagar till med inlärning innan vi tar oss med buss till Porto och därifrån flyg till Stockholm, lördagen den 12:e. Tillbaks till Porto två veckor senare, den 26:e.

Morgonpromenad till hotellet för ett snack med våra ”trosagrannar” innan de kör vidare mot Porto. En stad som är sevärd.

Kyrkan…

Ännu ett fint hus som längtar efter renovering… ett av många…

Rorsman fyllde år idag, men det var inte ett giltigt skäl till att ta det lugnt. Panta ska tas om hand inför vår avresa. Lite som att stänga igen sommarstugan inför säsongsslut.

Flagglinan har gått av tidigare och nu är det dags att fixa den och få upp OSK (Oceanseglarklubbens) vimpel på nytt. Många av våra OSK-vänner är på väg söderut och denna vimpel visar samhörighet..

Kibben verkar ha glidit ur stolen…

Panta ligger på bryggan längst bort bland ett antal andra segelbåtar som ”vilar” här. Hamnen är trygg och relativt billig och bara fyra timmars resväg till flygplatsen.

Panta är fixad till stora delar. Kibben ser till att ta ut födelsedagsbarnet på promenad och middag.

Tar oss ut mot havet.

Försöker få tiden att gå tills restaurangen öppnar, 19:30. Sätter oss på en strandbar och provar en ”martini/öl”-blandning. Helt ok men lite för mycket smak mot slutet…

Utsikten från baren. Det är 1 km till vattnet. Tidigare gick havet ända in hit men de har lagt mängder av sand där nu är torrt. Det finns tennisbanor och mycket annat på den nya, jättestora ytan.

Black Angus hamburgare och en sallad blev resultatet av menyns utbud.

Idag anlände en svensk Bavaria 37:a. Inte ofta vi kunnat tala svenska med andra båtägare. ALLA talar om späckhuggarna. De finns i närheten men nu kan vi släppa dem under några veckor. Fick tips och adress till en tysk professor som säljer en ”pinger” som tydligen kan skrämma orcas. Kanske… Men möjligen värt att beställa… åtminstone för att få ro inombords…

Denna bild får bli det som lockar oss tillbaka till värmen. En värme som ibland kan vara lite påfrestande men oftast känns som en skön smekning på bar hud. Det är enkelt att vara, när sommaren kramar oss dygnet runt…

Hälsningar från besättningen som tar en kort ”semester”…

Silla natt, heliga natt 🎸… nja kanske inte riktigt så, men en stilla natt var det… Kliver upp till en behagligt tempererad morgon och tar en morgonpromenad i molnigt väder. Passar på att göra några gympaövningar på vägen.

Fixar lite med Panta och drar sedan iväg för att handla. Våra vänner fiskarna verkar inte lika taggade som vanligt. Möjligen beroende på att det inte finns så mycket att äta runt Pantas vattenlinje.

Fin marknad.

Vandrar runt i staden.

På eftermiddagen anlände våra ”trosagrannar”. En stund i sittbrunnen innan vi tog oss till en bufferestaurang med en mix av Kina-Portugal-sushi-mat. Som ni vet intas middagen sent i Portugal. Vi var de första gästerna vid 19-tiden och njöt av allt som fanns att tillgå.

Men som vanligt gällande buffé, äter man en aning för mycket. Vilket vi känner av nu, sent på kvällen…

Mörkret hade redan lagt sig över hamnen när vi slutligen kom hem.

En vilsam, enkel och trevlig dag med nära vänner. Beställde flygbiljetter hem. Lämnar båten i denna hamn på lördag.

Allt väl…

Hälsningar från en riktigt trind besättning… rap…

Ria de Aveiro – Figueira da Foz, 35 nm

Natten var lugn. En stor Bavaria 39:a ankrade onödigt nära sent på kvällen… Morgondopp, frukost och omgående iväg. Det fanns ingen vind och tveksamt om det blir någon alls idag. Här kämpar vi för motor i 2.5 knops motström. På öppna havet slipper vi strömmen men möter istället stor, lång dyning där den över 1 km långa piren tar slut.

Nu kanske någon undrar över att vi just nu alltid har strömmarna mot oss jämt. Det blir tyvärr så om man vill starta tidigt och slippa komma fram sent. Eftersom tidvattnet förskjuts ungefär 35 minuter/dygn, blir det bättre om någon vecka… Vi är här vid fel tidpunkt…

Motorn får jobba 6 h innan vi kan segla de sista 5 nm till hamnen. Enkelt javisst, men tråkigt. Autopiloten gör sitt jobb exemplariskt och vi sitter och spjärnar emot med benen för att inte rulla omkring. Mycket tid för läsning (nu även för Rorsman). Har inte sett några fiskenät igår och inte heller idag, vilket underlättar ett avbrottsfritt läsande.

På avstånd ser man hur saltmättad luft driver iväg från vågbrotten.

Området runt udden grundade upp lagom för att få den långa dyningen att skicka kaskader av skum, 6-7 meter upp i luften.

Nu ska vi bara ta oss förbi playan och piren till höger för att slippa vågorna. Av 30 nm har det varit sandstrand i 27 nm.

Det tog över en timme att vänta in hamnkaptenen och bli inklarerade. Hade sällskap av en charterbåt och en ensamseglare från USA som var väldigt pratsugen… Han hade fått sin båt förstörd av späckhuggare för 6 dagar sedan. På vår styrbordssida anlände Moyà som vi sett många gånger tidigare. Även de hade blivit attackerade.

Idag tog vi oss fram på 10-18 meters djup… Allt för att minska risken med orcas.

Äntligen kom vi iväg på promenad. Skönt att röra på benen igen, fast i ärlighetens namn är det mer ansträngande att röra sig ombord, än man skulle tro. Även lugna dagar som denna… Bild på det ”obligatoriska” fortet.

Frisk vind och hotande moln på kvällen. Dags att ta oss hem för en sen middag.

I morgon får vi besök av våra grannar i Trosa. De har även ett boende i Torrevieja och nu tar de bilsemester runt i Spanien och Portugal.

När Rorsman skulle köra in båten i fållan var strömmen starkare än beräknat och gummibåtens åra touchade pushpiten på båten på motsatta bryggan. Inte alltför stort utrymme att manövrera på. Inget hände den båten men årbladet på vår gummibåt gick sönder. Gammal plast med ett antal soltimmar hade gjort sitt.

Rorsman gick över med en iskall öl, som en försoningsgåva, vilket mottogs med tacksamhet. Även de har en liten söt hund ombord. Många har det.

Såg några fler som hade svårt med precisionsstyrningen i hamnen. Tydligen svårt att se strömmens verkan…

Hälsningar från båten med reducerad paddelstyrka…

Porto – Ria de Aveiro, 34 nm

Igår kväll innan solnedgången var det full fart på alla möjliga flytetyg. Samtliga, inte överbelastade, men fyllda med solnedgångstörstande människor. Tio minuter efter solens nedgång började lämmeltåget återvända i hamn. Säkert en upplevelse för icke båtburna…

Flygplanen går in för landning, en efter en. De verkar flyga lägre än vanligt eftersom molnen blixtrar. ” Ljusbomber” mellan molnen ger oss underhållning i sittbrunnen och vi njuter av skådespelet. Det är behagligt varmt i kvällningen. Innan mörkret simmade vi i 25-gradig vatten… Skönt med ankringens frihet… Som en stjärna är flygplanet på väg in för landning och passerar oss snart på låg höjd.

Morgonen var fuktig av dimma. Här har den lättat och nu är det bara vinden vi väntar på.

En del motorgång innan vinden sakteliga orkade hålla seglen. Atlanten är snäll idag…

Det tog mesta delen av dagen att färdas 34 nm. Här rundar vi äntligen ännu en pir och slipper rullandet. Nu fick vi vinden in från sidan och kunde spurta i 5 knop mot målet. Problemet var att motströmmen bromsade farten till 3 knop…

Det var endast 1.6 nm in till vår ankringsplats och seglen gjorde ett bra jobb.

Vi hann äta middag i sittbrunnen innan solen närmade sig landtungan i väster. Det mörknar snart och vi skippar ta oss i land, Vi är fyra båtar på svaj i ”bassängen”.

Det blir en liknande sträcka i morgon och lika lite, om inte mindre vind. Två dagar med transportsegling.

Hälsningar från ett stopp i transportseglingen…

Gaia – Porto, 1 nm

Torrt på däck, varmt i båten, lite för varmt, torra strupar och torr morgon i allmänhet… och varmt redan i gryningen med 21 grader. Morgonpromenaden företogs till marknaden, som inte hade öppnat. Kibben avvaktar…

I väntan på att den skulle öppna, satte vi oss på ett fik med genuint bofasta portugiser och en mängd okända bakverk. Det var allmän rusning just nu och stressigt bakom disken. Rorsman beställde en kaffe av okänd sort (namnet i menyn antydde 2 gånger vilket borgade för en lite större kopp.) och Kibben valde grönt te, som vanligt.

Två bakverk varav en var någorlunda bekant till utseendet. Spännande… Bilderna visar varför Kibben gick in igen för att få en kopp att dricka ur. Många leenden från gänget bakom disken.

Marknaden gav oss riktigt färska grönsaker. Till exempel de stora (inte helt perfekta till utseendet) tomaterna. Glufs så goda…

Vår närmaste båtgranne (tysk) har en liten 9- årig hund som (tror jag) heter Rubaker. Vilket betyder lite busigt kaos. Fin, grå frisyr på huvudet. Hon älskar folk… Båten hon huserar på är en Feeling 39, döpt till ”Wandela”. Även det lite tufft… vandal tänker man närmast på. De ska söderut i morgon, precis som vi.

Båten på deras styrbordssida blev attackerad av orcas. Något trasigt roder, men de väljer att åka vidare. Ta upp och få det fixat här, skulle ta mer än två veckor. Verkar som de kan segla vidare till en större hamn…

Medan vår tvätt snabbtorkade i värmen passade vi på att besöka en frisörsalong. Första gången Rorsman blir tvättad… Spännande, hon som klippte var hårdhänt och snabb, samtidigt som hon konverserade med de flesta i salongen… snacka om multitasking… akta öronen för bövelen… Det var decennier sedan Rorsman var så kortklippt…

Kibben fick samma behandling och mot slutet av hennes vistelse sjöng och dansade tjejerna i salongen. Det är tydligen tradition och onekligen en positiv och glad tillställning. Kibben kom ut vacker och glad…

Nu hoppas vi på att värmen består…

Folk kan komma till ett tvätteri och tvätta sina kläder och framför allt stora saker (mattor mm). Det finns många bassänger inne i huset, med olika grader av tvål. Första gången vi ser det men det är inte ovanligt. Igår var det fullt på torklinorna.

Sköljde av Panta och fyllde på med vatten. Vi tycker att dricksvattnet fortfarande smakar tillräckligt bra för att även dricka ur kranen. Någon aning mer klorin men inget som stör. Magen klarar av både grönsaker (enkel sköljning ombord) och andra frukter. Idag åt vi grillad kyckling som vi köpte på marknaden. ”Knock on wood” att vi klarar även den…

Fyllde fullt i dieseltanken när vi lämnade hamnen. Ibland tar det tid med inte fungerande pumpar. Men tid, det har vi…

Flyttade över till Portosidan av floden igen. Nu ankrade vi LÅNGT ifrån de andra som ligger och svajar. Hoppas få ligga ifred. Eftersom vi åt en lätt lunch på soppa till lunch (beställde fisksoppa men fick välja annat) fixade Kibben till en lättare middag ombord. Gott lagom och ”slim line” förutom olivoljan som egentligen är hur bra som helst…

Hälsningar från den korthåriga besättningen… (matchar den gulliga taxen Rubaker) …

Porto – Gaia, 1 nm

Tidig morgon. Ljuset är på ingång. Det porlar svagt runt stäven när vattnet strömmar förbi. Morgondopp, frukost och en utskällning till grannbåtens skeppare, i nämnd ordning. Det var ju nära kontakt igår. Fast inte riktigt en utskällning. Ni som känner Rorsman vet att han är alltför ”mjuk” när det gäller konfrontationer. Somliga skulle kalla honom mesig. Men en positiv, faktabaserad information om läget igår kväll, gav nog bättre inlärning i skepparens kunskapsbas… (drulle, fast det har ni inte läst här)…

Efter 30 sekunder svängde Drifter styrbord och kom förbi vår akter och därefter in mot vår styrbordsbog. En meter ifrån, när vi kortade vår ankarkätting… Båtar ”kryssar” upp mot strömmen med kölen som segel… ”Botemedel”: ankra på avstånd… Har ni hört det förr…?

Nu har vi lagt till i Gaia som är dyraste hamnen i år, trots att vi har 15 % rabatt via Oceanseglarna. Detta är inte Portos sydliga stadsdel som vi trodde tidigare. Förklaringen kommer snart, tack vare en pratglad taxichaufför…

Vi ligger längst ut på bryggan. En stor motorbåt kör ut/in/ut/in och passerar vår akter i 5 knops fart. Motorbåtsskola. Tur att vi har gummibåten hängande i aktern, som en förlängning och eventuellt som ”krockkudde”…

Fin dag att tvätta kläder. Bra maskin och torr luft.

Därefter skulle vi in till det svenska konsulatet för att rösta. Långt bort, på andra sidan floden, och kort om tid till lunchstängning krävde snabb transport. Taxi.

Vi trodde tidigare att Porto var beläget på bägge sidor om floden Rio Douro. Så är det inte. På norra sidan finns Porto, Spaniens näst största stad, och söder om, Gaia.

Porto med turismens lockande kraft och dess fantastiska byggnader och gamla staden. Gaia beskrev taxichauffören som en sovstad. Inte lika dyrt att bo där.

Första gången för oss och så även för damen på kontoret. Två personer skulle vittna att vi gjorde rätt och det andra vittnet fick bli ”damen-på-kontoret”. Eftersom hon inte hade något personnummer fick hon skriva ned sina födelsedata… Det blev många skratt innan vi fick siffrorna präntade av denna ”18-åring”… Hon längtade till pensionen men den får hon ta ut först vid 76-års ålder. Hon hade dock en annan plan…

Det är trevligt att se hur glada folk blir när man till sist tackar dem på portugisiska. Överraskade och glada…

Orkade inte gå hela den långa vägen i Porto, mot centrum. Metro fick bli vår transport. Med våra ifyllda röstsedlar i kuvertet letade vi reda på en correios (postkontor) för att köpa frimärken och lämna ifrån oss breven. Såja, nu hade vi gjort vår plikt och kunde börja njuta av helgen…

Det finns så många fantastiska byggnader i Porto.

Renovering pågår överallt.

I Galicien (Spanien) hade husen överhäng mot gatan men här är det mer balkonger.

Lunch på hemvägen. En mixad blandning av korvar, skinka, prosciutto och ostar. Med tillhörande helgdryck.

Därefter fortsatt promenad hemåt. Porto är verkligen en annorlunda och sevärd stad.

Restauranger finns överallt där det går att placera ut bord och stolar. Ibland endast med några få sittplatser. Denna restaurang ser lyxig ut. Med egen trubadur…

Nu har vi bara 3 km hem…

En kort lugn stund i Panta innan vi undersökte närområdet runt hamnen i Gaia.

Mycket lugnare.

Trots taxi och Metro blev det 11 km till fots…

Hälsningar från två väljare i förskingringen…

Staden på södra sidan om floden Rio Douro. Där finns gästhamnen, men den delen av sta`n är troligen inte lika mysig att promenera i.

Belysningen på land är extra stark vid denna ankringsplats. Kanske för att underlätta för de små båtar som är förtöjda vid bojar här. Vår norska båtgranne syns bra i ljuset från land. Floden är stilla just nu, endast stadens bakgrundsljud mullrar i bakgrunden.

Inga problem med morgondopp i 23-gradigt vatten. Vi behöver inte duscha efteråt, eftersom det inte är salt. Tidigt i morse hördes flygplanen över oss igen. Det finns en stor flygplats norr om Porto. Ryanair flyger därifrån direkt till Sverige.

Dags för en stadspromenad. Det är ”medelhavsfint” och varmt. Alltför svag vind, vilket gör värmen mer påtaglig.

Idag skulle vi högre upp i stan. Många, vinglande gränder kors och tvärs.

Denna ståtliga kyrka har blivit inringad och inklämd mellan byggnader av nyare snitt. Betongklumpen längst ned till höger är ett bostadshus. Var fanns stadsarkitekten…

Vi har sett många gamla hus som förfallit. Här är rivning och renovering (förhoppningsvis) på gång. Logistiken är knepig i de trånga gränderna. Överlag byggs och renoveras det mycket i Portugal.

Brant som attan. Hela denna del av staden är byggd på sluttningen. Jämfört med Porto är San Franciscos kända backar fjuttiga och få… Nu är vi rejält överhettade…

En av de gamla kyrkorna.

… vi promenerar vidare…

Utsikten från vårt fik. Vi delade en cameron (friterad liten pirog med räkor och ”gegga” inuti). Serverades varm. Delade även en pastenata (rund kaka med ägg/smörkräm). Intressanta och godkända smaker.

Det gick att komma ännu högre i staden. Ingress dos Carmelitas, byggd under första halvan av 1600-talet. Tjejen till höger sjöng och spelade gitarr. Fantastiskt duktig. Wow… Musikanter fanns nästan vid varje öppen yta.

Grym inredning, med sidoväggarna…

… karvade i barockstil. Kändes överarbetat men var nog helt rätt och fint på den tiden.

Vi kunde gå in runt altaret och beskåda den överdådiga lyxen och prakten. Många skulpturer och målningar längs väggarna i denna inre del, som var ett museum.

Det finns även stora gator.

Många gamla och stora hus här och var.

Nu är vi högt upp och börjar återfärden.

Kommit ned en bit och stannar för lunch i skuggan av parasollen. Det är rejält varmt…

Kibben vågade sig på bacalao (saltad och torkad torsk, oftast från Norge). Rorsman tog en medium rare biff.

Enklare att promenera nedåt.

Nu är vi tillbaka till turisternas ”epicentrum”. Lika mycket folk idag.

Nedanför avloppet trängdes mängder av fisk… de slogs om de bästa bitarna…urk…

Trötta på ljud och upplevelser började vi färden hemåt med stumma vader. Efter 14 km var det skönt att komma hem till sin egen kupe` och ta ett rejält dopp i floden. Stora fiskar (50 cm) simmade runt oss. Möjligen några som flutit med strömmen ut från ”epicentrum”… urk igen…

Scenariot utanför oss, är en upprepning från igår. Båtar, båtar, båtar… alla ska ut en kort sväng… Solen är rejält värmande även vid 19:30-tiden. Skuggan är vår vän just nu… men snart är det mörkt…

Det porlar om stävarna i den starka strömmen just nu, och en ny granne svingar endast fyra meter akter om oss. Nej, nu är det endast en meter. Den kommer att ta i! -”Kibben håll koll”. De är inte hemma… Vi kortar snabbt vår kätting… Tur att vi var hemma…

Kvällen avslutas med a nice cup of tea…

Hälsningar från den backigaste av backiga städer…

Leixoes – Porto, 4 nm

Går iland omlindade i en mjuk dimma som inte kyler, trots avsaknad av solens värmande strålar. Vindens frånvaro och det korta synfältet ger morgonpromenaden en avspänd, kokongliknande känsla.

Allt är lugnt förutom betongbilarnas körning till och från den långa piren, som ska förlängas med 1.7 km. Betongklumpen på flaket väger 56 ton… !

Promenerar kors och tvärs i staden…

… promenerar…

På stranden har de byggt några pooler. Det var mycket folk i dem igår, när vågorna i havet var alltför stora för sköna (säkra) dopp. Det visades röd/gul flagg på några stränder. Pris i piscinan, omkring 10 Euro för en heldag.

Idag tog vi det lugnt och morgonpromenerade en timme. I väntan på att vinden skulle börja och att dimman lätta, storstädade vi Panta. Det är endast 4 nm till Porto.

Igår kväll när vi kollade in orcas-kartan, såg vi att vi passerade endast några nm från en båt som de anföll. Vi seglade ~ 1 nm från kusten (eller närmare) och anfallet skedde ~ 3 nm från oss, ungefär vid samma tid. Den attackerade båten blev bogserad in i hamn. De är oroväckande nära nu… Vi hörde inget i VHF-radion.

Här seglar vi ut från hamnen och kan studera äldre 56-tons klumpar…

Från en pir till en annan. Stora, mäktiga och viktiga för en skyddad hamn. Efter endast en timmes segling rundade vi denna och seglade in på Rio Douro i Porto.

Floden delar staden i en nordlig- respektive sydlig bebyggelse. Vi lägger oss för ankare vid den norra stranden för denna natt.

Vädret är behagligt varmt. Vattnet 23 grader. Ett dopp i det nästan saltfria ytvattnet i floden. Väntar några timmar innan vi ror iland för upptäcktspromenad. Det är varmt i solen. I skrivande stund ankrade en polsk båt något aningen för nära… Visserligen med kort ankarkätting (de fick göra två försök) men tidvattenströmmen är stark här enligt böckerna och vi snurrar redan åt olika håll…

Dags för en promenad till ”där det händer”… Det är långt… ungefär 4 kilometer… i värmen… Pikeskjortan klibbar snart fast mot kroppen…

På bilden syns tre rabelobåtar. Anrika båtar från förr som bland annat transporterat portvin. Idag turister. Ett överslag: Det kostar 20 Euro/vuxen för 50 minuter och de största var fyllda av turister (~ 80 st) => ”plenty money” per resa. De körde hela tiden, varje timme…

En mindre, möjligen original från förr. Den långa styråran till höger.

Vi kunde ha tagit spårvagnen, men missat motionen…

Den gamla staden byggdes vid floden och för att lösa trafikproblemen som tillkommit senare, byggdes en väg över vattnet.

Det fanns några hus till salu men läget under vägnivån, som passerade 20 meter utanför, var inte optimalt. Hela den branta flodbanken är bebyggd.

Vid det här laget var vi ordentligt fuktiga, milt sagt. Det var varmt på land… Men i de trånga gränderna dit solen inte når på dagarna, var det behagligt.

Restauranger överallt. Vi promenerar till bron innan vi vänder. Efter denna ”fria” yta blev det trångt med restauranger och folk. Helt knökfullt. Tydligen är vi nu i turismens epicentrum. Musiker ( gitarrister) på var 100:de meter. Voi, voi så duktiga…

Vi vände som sagt vid bron och hade närmare 5 km hem… Handlade bröd och grönsaker till en lätt middag ombord och lyxade med rosévin. Upplevelsen vid middagsbordet var så fin som bilden förmedlar…

Men först ett dopp i den varma floden. Tidvattnet var på utgående och tillsammans med flodens utrinning var strömmen tre knop mot havet. Det porlade runt Panta. Vi fokuserade på att inte släppa taget om badstegen. En skön stund efter all promenad… Idag totalt 14 km.

Klockan 20:06 gick solen ned. Ett tjugotal fritidsbåtar (med många vänner ombord) passerade oss innan. De ville förstås uppleva en solnedgång i havet, utanför piren. Mörkret faller snabbt och i skymningsljuset pressade de på mot strömmen, för att komma i hamn.

Kvällsljusets sista skimmer innan nattens mörker tar vid. God natt.

Hälsningar från Panta som flyter i strömmen…

Póvoa de Varzim – Leixoes, 14 nm

Enastående eldröd morgonhimmel idag. Det är stilla och det enda som hörs är plask från våra vänner, putsfiskarna. De började jobba redan igår när vi förtöjde Panta. Det är så mycket fisk i hamnen, att man tror sig vara i ett jätteakvarium.

Tidsomställningen gör oss mer morgontidiga än normalt. Gör i ordning allt inför frukosten och ger oss ut på morgonpromenaden.

Ska även handla frukt och grönsaker på ”Bondens Marknad”, som ska vara öppen. På hemvägen besökte vi ett bageri (padaria) som även var ett fik.

Rorsman tyckte det vore trevligt med morgonfika på ett sådant här genuint ställe, och fick medhåll av Kibben. Vi började med att beställa kaffe och te`. Rorsman fick frågan gällande stor eller liten kaffe av en av de fyra damerna, som måttade ett mellanrum mellan tumme och pekfinger. STOR naturligtvis, enligt Skandinavers vis att bälja kaffe i stora muggar. Ingen av damerna kunde engelska och vi har knappt lärt oss mer än ”obrigado” (tack). Vi har mycket att lära oss…

Därefter pekade vi på ett stort, något mörkare bröd. Den önskar vi köpa. Där uppstod en förvirrad stund när damen trodde att vi skulle ha den till fikat… Men det ordnade upp sig med viftande händer och många leenden.

Till sist beställde vi fikabröd och då, om inte förr, ramlade poletten ner. Fler glada leenden. Nästan småfnitter… Prisbilden i Portugal passar oss bra. Detta fika kostade 45 SEK. Den ”stora” kaffekoppen var ynkligt liten… men god och stark. Fikabrödet närmast smakade saffran och innehöll bland annat skinka.

En gammal borg som tidigare var en viktig försvarspost. Numera restaurang.

Olika ytskikt på hus.

Kakel används i stor omfattning. Både på hus och murar.

Genom att gå långt denna morgon upptäckte vi olika design på vissa områden. Här en av de större kyrkorna vi gick förbi…

… och även klev in i. En gudstjänst skulle börja fem minuter senare och folk fyllde på.

Eftersom vi redan ställt fram allt för frukosten innan promenaden, fick vi tänka om, eftersom vi fikat på stan. Vi döpte om vår egen, nu senarelagda, frukost till brunch. Det gick bra, fast nog liknade brunchen det vi normalt äter till frukost…😊.

Förmiddagen gick i promenerandets tecken. Passade även på att skura biminin (solskyddet), innan en bryggpromenad. Även lite småfix, som vanligt.

Vi träffade ett svenskt par som seglat runt klotet under många år. Nu på väg norrut. En trevlig pratstund, dock alltför kort. Vinden började fylla och vi passade på att segla iväg. De var de fösta svenskar vi talat med, sen Engelska kanalen.

Seglingen gick bra utan alltför mycket gung. Här är vi inne i den stora hamnbassängen i Leixoes och siktar mot ”ett hål i väggen”.

Något udda design där forskning av något slag bedrivs.

Väl inne i ”hålet”. Mycket buller i hamnen av pågående pirarbeten och en surfingfestival på den närliggande beachen. Hamnavgiften var måttliga 308 SEK.

Iväg för att bekanta oss med en ny stad. Det ”obligatoriska” fortet. Finns i de flesta hamnstäder vi besökt.

Många och långa stränder längs hela vår dagsetapp. Mest sandstränder.

Vi är glada att slippa vågorna.

Däremot var surfveckan i sin linda. Ett flertal semitrailers med TV- bolag var på plats.

Passade på att äta äkta portugisiska hamburgare innan hemgång. Mycket goda.

Hälsningar från testpanelen för fika och hamburgare…

Caminha – Povoa de Varzim, 32 nm

Vaknar till första heldagen i Portugal. Något höstlik känsla med 15 grader denna arla morgon. Vi har endast badat i detta nya land. Inte varit i land. I går kväll kunde vi tydligt se hur två båtar (Panta och en polsk båt) som är ankrade nära varandra kan snurra iväg åt helt olika håll, på grund av tidvattenströmmarna. Vissa inser inte det och lägger sig ibland alltför nära.

En gnutta resfeber såg till att vi vaknade tidigt. Här börjar gryningsljuset anas. Ankarlanternan och GPS-plottern står för ljuset i sittbrunnen.

En stund senare, vända mot öster, börjar vi ta upp ankaret. Vill passa högsta tidvattnet på väg ut.

Det känns onekligen ovant att segla över grunda vatten. I detta inlopp och hamn stämde varken position eller djup med sjökorten. Sandbankar förändrar landskapet hela tiden.

Den här långa landtungan finns inte med på bilden ovan. Den finns nära 0.8 snett bakom Panta. Vi har precis passerat den. Ekolodet gäller som vägvisare.

Dyningen rullar vidare idag. Ett antal små fiskebåtar är ute i gunget.

Code 0:an orkade fylla i den svaga vinden, trots rullandet.

De sista timmarna blev fartfyllda.

Nu ska bara piren rundas innan vi kommer i lä för vågorna.

Vi valde den inre av två hamnar för en lugnare tillvaro. Nu på kvällen blåser det fortfarande 10 m/s. Nackdelen med denna inre hamn, är att vi har 1 km till servicehuset… Promenad till hamnkontoret (1 km).

Det är beklämmande att se hur mycket skräp det finns överallt på gator, grönområden och torg.

Vid incheckningen läste de av våra fingeravtryck och därmed hade vi ”nyckeln” inbyggd, till brygga och servicehus. Snitsigt…

Hittade några svenska böcker i klubbhuset och passade på att byta till oss några nya.

Därefter en stadspromenad genom gamla sta`n. Denna stad, med 38.000 invånare, har inte den för oss typiska gamla staden. Vissa hus hade kakel på fasaderna.

Andra gamla hus var mer alldagliga.

Den inre hamnen.

Kvällspromenad till Lidl för komplettering av vissa varor. Passerade denna kyrkogård. Packad med stora gravstenar…

Igår när vi låg förankrade på gränsen mellan Spanien och Portugal, blev tidsomställningen knepig. iPaden ändrade till lokal portugisisk tid under kvällen (-1h)… Telefonerna gjorde det i morse när vi kommit en bit längre in i Portugal. Och som lök på laxen förstod vi inte vad Navionics tidvattentabell varnade för gällande klockslaget i tabellen…

Det enda säkra, trygga och förståeliga var när Kibben ändrade vår analoga båtklocka. Det kändes helt rätt och vi kunde slappna av… Nej, vi är inte bakåtsträvare men ibland vill man förstå hur allt fungerar…

Hälsningar från Portugal…

Baiona – Caminha, 22 nm

Morgonen är stilla med havsytan slät och blank som nyspolad is. Funderade på vad vi skulle hitta på och kom fram till att vi tar en kortare etapp för motor, med start redan på dagen. Vinden skulle komma först ikväll. Bereder oss på en ”rullig” dag i resterna av den gammal dyningen.

Rundar Castelo de Monterreal på väg ut mot öppna havet.

Knappt att dyningen syns men den har mycket energi och visar tydligt var vi inte ska vara. Håller oss så nära land som vi kan, utan att överdriva. Enkelt när vi kör för motor. En av späckhuggarattackerna igår skedde endast 4 nm utanför kusten… Vi tar oss fram 500-800 meter från stranden.

En gammal borg som ska rundas. Innanför denna visar sjökortet 0.7 meter, där vi ska fram. Vi har anpassat farten till att komma nära högvatten och då såg vi som lägst 4.5 meter till botten, när vi passerade. Många sandbankar som ändrar både djupet och platsen där det går att köra. Det är alltid spännande första gången på en ny plats. I morgon, när vi lämnar, har vi koll och kan anpassa tiden till passagen lite mer efter hur vi tycker.

Tidvattnet på ingång gav en turbulent resa och extra fart med nästan 3 knop. Vi ankrade nära den första gula bojen, i skydd av udden på sandstranden.

Nu har vi kommit till Portugal och sedvanligt byte av flagga. Det är endast 400 meter till Spanien. Gränsen går mitt i denna flod, Rio Minho.

Ett dopp i 21-gradigt vatten innan en efterlängtad middag. Som vanligt och oftast, badar vi nakna. MEN mitt i badet kom sjöpolisen och ville att vi skulle klarera in i Portugal. Hoppsan… De var finkänsliga nog att se bort medan vi tog på oss badrockar.

Därefter äntrade de Panta och fick skriva av båtdokumenten. En trevlig pratstund och en snabb inklarering. Nu kunde vi ta ett ”riktigt” dopp i lugn och ro. Att hungern är den bästa kryddan stämmer hur bra som helst.

Tidvattenströmmen är stark även där vi ankrat. Snurrar runt lite hur som helst. Fortsätter söderut i morgon när tidvattnet är tillräckligt högt OCH på utgående.

Hälsningar från Portugal…

Tydligen var det en partiell solförmörkelse här nere vid 16-tiden igår. Inget som vi uppmärksammade (eller ens kom ihåg att titta på). Däremot fick månen visa sig i all den prakt en fullmåne kan ge.

Torr morgon men blött i motorutrymmet. Torkar upp och försöker förstå var läckaget finns. Hittade något som droppade vid anslutningen till duschmunstycket för badplattformen. Gör om och hoppas på att ha hittat läckan.

När vi upptäckte att den danska båten bredvid höll på med gympa/stretch på fördäck med hela familjen, passade vi på att göra likaledes. De såg oss men endast barnen förstod det positiva inslaget från Panta och vinkade…

Promenad på land, vad annars att hitta på. Drygt 20 grader och regnfritt. Helt ok och godkänt. Skulptur vid Playa Santa Marta. Ännu en gång ”överlistas” vi av konstnärers/skulptörers fria tankar…

Igår gick vi på fortets murar. Idag tog vi oss runt på dess yttre led. Fint, rent och vackert.

Sätter in en bild från igår, som Kibben tog.

Meeting of Two Worlds Monument. Ska föreställa Pintas återkomst till Baiona (se förra inlägget). Svårt att ”hänga med” i alla tolkningar…

Fortet är stort till ytan.

Promenaden tog oss vidare ut mot kusten. Öarna med dess höga toppar utgör barriären mot Vigo.

Lady of the Rock är byggd på en höjd väster om staden. Den är 15 meter hög, tillverkad i granit och restes 1930.

Efter 7 km av turistande, stannade vi till vid en av de otaliga, ja verkligen otaliga restauranger i Gamla stan. Beställde varsina öl, Estrella Galicia som är omåttligt populär och en 1906, något mörkare. Som vanligt bjuder de alltid på tilltugg. Ibland potatisbullar, ris, paella och som nu, fick vi välja på olika korvar, skinkor, soppa eller dylikt.

Stärkta av vår microlunch, eller snarare en förrätt till kvällens middag igen i båten, vinglade vi hemåt genom gränderna.

Vita huset till höger är ”Stadshuset”.

I morse fick vi besök av en sammetsgeting. Stor (25-30 mm mellan vingspetsarna) och en sådan surrade omkring och även på oss, när vi sippade på våra öl på restaurangen. Vi satt stilla medan den undersökte vår hy, både i ansiktet och armarna. Sitt still! Några snubbar vid bordet bredvid var fascinerade över vårt coola beteende.

Hem till Panta. En molnig dag men lagom varm. Väl hemma hann vi ta ett dopp i havet innan ett fint regn mättade luften med yr. Dags för middag. Vädret framöver ser inte helt bra ut för segling söderut. Två nya späckhugggarattacker har skett söder om var vi befinner oss. Tyvärr ganska nära kusten…

Hälsningar från en afton med lördagsgodis…

Sömnen är naturligtvis bättre i hamn än på svaj. Nu finns något i bakhuvudet som alltid är berett att agera. Men det har varit relativt lugnt i natt. Blött på däck i morse och ett lätt regn ger oss ro att ta det lugnt…

Efter lunch spricker molntäcket upp och vi ror iland. Monterreal Fortress är intressant.

Ser ut som Ivanhoe-torn…

Mängder av skruvar, muttrar och alla möjliga järnbitar har konstnären nyttjat för skapelsen. Måste säga att de har talang, inte som vi vanliga tänkare…

Fortet var mycket väl bevarat. Byggd på 1500-talet.

En rundvandring på muren gav fin utsikt åt alla håll. När vi seglar vidare ska vi runda udden med de brytande vågorna längst bort.

Replika av Pinta.

Fakta.

Liberata Kapell.

Kameran gör det ljusare än det var

Fakta om bilderna ovan.

Gränder i Gamla stan.

Fullt med folk och restauranger. Överallt i de centrala delarna.

Vi satte oss på en av dem och tog in en ost/korvplanka som förrätt till vår middag ombord på languster. Äntligen fredag och plankan fick en ädlare dryck än vatten…

Ett snabbt dopp i havets 17-gradiga vatten innan middagen ombord. I morgon ska vi fortsätta undersöka staden med dess 12.000 invånare.

Hälsningar från ett regnfritt Baiona…

Vigo – Baiona, 11 nm

Torsdag: ”Regnet det bara öser ner…” Den 🎵 hoppas vi slippa framöver. På lördag förhoppningsvis. En paus mellan skurarna ger oss chansen till vår morgonpromenad. Svalt, 15 grader och blött. Drar ut på frukosten med det nyinköpta brödet.

En bra dag för att gå på gymmet igen. Kan ju lätt konstatera att, en gång är ingen gång… Lika stark gravitationskraft som senast och dessutom med gammal träningsvärk i fibrerna. Nu krävs vilja och fokus. Kibben utnyttjar även simhallen efter sitt gympass. Men sååå skönt efteråt…

Hoppsan, nu är det ”mellan-skurar-paus”. Snabbt iväg för att handla mat. Tar oss till det stora shoppingcentret vid stationen igen. Äter lunch där innan matinköp i samma byggnadskomplex. Att man skulle handla mindre mat när man är mätt, stämmer oftast, men inte alltid…

Dagen börjar gå mot kväll, innan vi kastar loss från vår trygga hamnplats. Lämnar Vigo med sina sluttande gränder och stora, gamla hus, klockan 19:00. Regnet har upphört igen och vi vinkar adjö till de mörka molnen bakom oss.

Framför oss öppnar sig himlen och vi njuter fullt ut av solens inverkan på humöret. Motvind innebär just här och nu, motorgång. Vill hinna fram innan mörkret. De tre topparna framför oss ligger på de öar som utgör barriären mot öppna havet.

Vi tar kortaste vägen, vilket innebär grunt vatten. Stenkoll på ekolodet och handen på gasreglaget och trots allt, med bra marginal. Skarvar finns även här.

Vinden trycker på med 7 m/s och en hel del dyning smiter runt ö-barriären.

Regnet jagar oss igen. Snart framme. Den långa, låga atlantdyningen rullar mäktig under oss.

Sökte oss in bland nio ankarliggare och droppade vår ”krok” på 5 meters djup klockan 21:35. Nu hade skymningen redan kramat ur det sista av kvällsljuset. Med regnmoln som snart lägger sig som lock över bukten, är det bara att gilla läget och sätta på tevatten och njuta av drycken, medan regnets mjuka droppar dunsar mot salongstaket.

Det är lugnt någon timme innan vinden åter får båtarna att peka åt samma håll. Får se ifall det blir tillräckligt långa uppehåll i regnandet i morgon, för en landstigning med jollen… God natt…

Hälsningar från redden i Baiona…

Regn och vind lyser med sin frånvaro på morgonen. Snabbt iväg på en morgonpromenad, innan allt brakar loss. Skapligt varmt, kring 19 grader. Gryningen är klen på grund av moln.

Panta omgiven av motorbåtar. Ibland får man svälja stoltheten…

Efter frukosten gick vi till en båtbutik men hittade inget vi saknade. Flera små företag, som hål i väggen, hade olika inriktningar. En mekanisk verkstad, en annan hade gamla båtprylar osv. Hur bra som helst att få hjälp med olika mekaniska reparationer. Fina valv längs vägen som går parallellt med vattnet.

Nykokta skal (rengjorda).

Dagens huvuduppgift blev ”jakten på Lurpak”. Vi gick 45 minuter genom hela staden, upp över höjderna och hittade en av få affärer som hade denna smörsort. Bredbar och med smak av Bregott.

På hemvägen gick vi in på det jättestora shoppingcentret vid järnvägsstationen och åt en tidig lunch på sushi. Tack vare att vi åt vid 13-tiden slapp vi stå i den 30 meter långa kön efter klockan 14:00.

Grym staty vid en stor rondell.

… och ett skapligt shoppingcenter i flera våningar…

Ljuset var så intensivt i denna parfymbutik att kameran bländade av automatiskt… I verkligheten (IRL) var det som om solen landat inne bland alla smått läckande dofter… Både ljus och doft i överflöd.

Helt rätt färg på denna Vespa Primavera, som vi passerar varje dag.

Ösregnet blev kortvarigt och kulingen har inte orkat upp till de 20 m/s som utlovats. Regn till och från. Vi är lurade.

Sitter åter i Real Club Nauticos fina klubbhus och författar, läser och tankar ned tidningar. Två väldigt unga barn ~ tre och fem år, kom fram och började en konversation med oss. Måste medge att det var svårt tills mamman dök upp…

Några reflexioner: spanjorerna talar väldigt snabbt och oftast väldigt högt. Som om de tränade på en framtida karriär som skådespelare för teater eller opera. Bra röstresurser.

Mellan klockan ~ 14-16 är restaurangerna knökfulla. Likaså efter klockan 19. Det går oftast att hitta något att äta vid ”vår lunchtid” på dagen och om platsen är mycket turistinriktad, går det ännu lättare.

Egentligen en alldaglig dag, denna fuktiga onsdag. Inget speciellt att förtälja. Promenadmätaren visar åter igen 14 km… Har vi tur med regnet på kvällen, tar vi nog en sväng till… aldrig fel att röra på sig…

Hälsningar från ett fuktigt men skapligt varmt Vigo…

Fast idag var vi inte ”hemma”. Det blev en heldag i Santiago de Compostela. Men som så ofta, är det något som inte fungerar som det ska. Lådfix på morgonen för att kunna låsa den ordentligt…

Incheckningen på tågstationen var som på flygplatser. Väskan röntgades och de kollade oss. Tydligen är det extra skärpt kontroll för tåg som ska till Madrid. På hemvägen var det kontroll på Madridtåget igen, medan vi kunde gå till vårt tåg, utan kontroll… Fint tåg med bra digital info på väggen. Hastighet kring 200 km/h.

Tågresan tog en timme. Promenad mot Katedralen och efter någon kilometer var vi framme i den stora, häftiga och imponerande gamla stan. Som en blandning av Mont-Saint-Michel och Gamla stan i Stockholm… Svårt att orientera sig bland alla gränder. Tack och lov, nästan helt bilfritt, men många turister…

Vi satsade direkt på Cathedral of Santiago de Compostela, som är slutmålet för många på pilgrimsvandringen. Här är det 100 meter kö men det flyter på riktigt snabbt. När vi kommer in i kyrkan ser vi närmare 1000 personer ”flöda fram” i olika riktningar. Vi sällar oss i leden och ”flödar” med.

Catedralen är stor, riktigt stor. Byggd år 1075.

Det är så påkostat att man häpnar och tänker på hur de fått tag i pengarna som bekostade allt detta. Kyrkan hade makt, både på gott och ont…

Antar att det är guld här och var.

Katedralen utifrån. Idag kommer 300.000 pilgrimsvandrare och dessutom 3 miljoner turister (som vi) hit per år.

Det finns många torg i gamla stan. Restauranger och kafeterior överallt där det finns plats.

… och fler gränder.

Ett museum.

Vi tog oss till Alamedaparken för en annan vy över Katedralen.

Gränder till den milda grad att vi irrade omkring. Det blev 10 km promenad och irrande i Compostela.

Torg och som här en liten oas.

Universitetets innergård.

En minst sagt imponerande plats. Visserligen knökfullt med turister. Vi såg senare att kön till Katedralen vuxit till ungefär 500 meter och att den stod still. Tydligen nu begränsad insläpp.

Vi besökte även deras tisdagsmarknad. Den finaste och största vi sett. För att orka knalla omkring med fokus och vidöppna ögon under 4 timmar, fikade vi på en kafeteria, handlade frukt på marknaden samt köpte små piroger med diverse innehåll på ett tredje ställe. Små pauser med energiintag var viktigt, mysigt och lärorikt för smaklökarna.

Väl hemma igen kollade vi vädret för de närmaste dagarna. Jo, väder blir det men tokmycket regn både i morgon och på torsdag. Inte kul att ligga på svaj om det regnar hela dagarna. Tömmer plånboken på ytterligare 900:-.

Till och med putsfiskarna tyckte det var en god idé, att Panta blev kvar i hamnen. De gjorde lite finlir på vattenlinjen idag… våra vänner fiskarna…

Hälsningar från två trötta vandrare…

Först en kvällsbild från igår när solen skickade sena kvällsstrålar över hamnen. Det blir effektfullt när himlen är regntung av blöta moln.

På tal om effektfullt. Ett åskoväder blixtrade och dundrade över oss mitt i natten. Vilket ljus och vilket oväsen! Imponerande och framförallt skönt att ligga i en hamn.

Mer regn var att vänta och därför kunde vi inte vänta… Morgonpromenaden gick genom centrum upp till Fortaleza de O Castro på 134 meters höjd. Byggd kring 1705. Här passerar vi, för oss, nya gränder nära centrum.

Förbi den stora ytan som ”bländade” oss för två dagar sedan…

Upp, upp, upp…

… tills vi kom fram till den innersta och därmed den tredje skyddsvallen på toppen.

En liten borggård. Engelsmän och Holländare lyckades inta denna försvarsborg någon gång. Hur många lik har det inte legat kring dessa ruiner under århundraden som varit…?

Utsikten från toppen.

Välskötta grönområden och en fin liten damm, högst upp.

Iögonfallande träd.

Efter en fysiskt bra start på morgonen och därefter frukost, tog vi oss direkt till gymmet. Där fanns även simbassäng och turkisk bastu mm. Rorsman gillade känslan att trötta ut ”outnyttjade” muskler, men hade svårt att förlika sig med att det som en gång varit lagom tunga vikter, inte alls fungerade idag… Skyller på den högre gravitationskraften i Spanien…😊.

Regnet kommer och går men vi består… Ut på sta`n igen. Våra billiga, i all hast inköpta, paraplyer höll oss hyggligt torra.

Redan tidigt på eftermiddagen hade vi promenerat över 11 km… jösses… Sitter i det fina klubbhuset och skriver. Bättre internet och våra Mb hos Telenor behöver sparas. Det är en vecka kvar till månadsskiftet. Då får vi nya Mb.

Middag ombord innan en tidig kvällspromenad. Regnet hänger i luften. Jules Verne sitter och funderar. Denne franske författare skrev bland andra, ”Jorden runt på 80 dagar”, ”En världsomsegling under havet” och ”Till jordens medelpunkt”.

I morgon tar vi tåget till Santiago de Compostela för att uppleva det som vi endast hört talas om.

Hälsningar från en stum Rorsman och en vältrimmad Kibben…

… börjar med ett -” God morgon, nu tar vi det riktigt lugnt”. Regn, blixtar och muller från åskan hänger kvar på morgonen. Vi hinner se soluppgångens orange, nästan kusliga ljus innan allt åter blir blött och grått. En kort stund av hopp om att slippa regnet.

Det blev en förmiddag ombord med läsning mm. För första gången plockade Kibben fram våra ljuslyktor. Lite höstlik känsla…

Efter regnet tog vi oss in till staden igen och klättrade upp mot höjderna. Vigo är en storstad med omkring 270.000 invånare.

På många platser fanns statyer och konstverk.

Igår skrev jag om breda gator och stora ytor. Det finns även många smala gränder runt centrum…

… och gränder som är kraftigt sluttande.

Lunch på en Tapasrestaurang innan vi tog oss an arbete på Panta. Tätade ett litet läckage i luckgaraget som vi upptäckte i morse. Vi har även ett läckage vid rattens infästning i durken. Axeln verkar läcka men det kan även finnas fler orsaker till att vi hittar vatten bakom motorutrymmet. Det är färskvatten, tack och lov.

Lite småfix dessutom. Det ska tydligen bli en del regn de närmaste dagarna, vilket lockar oss att stanna här.

Vi fick ett trevligt mottagande igår. Putsfiskarna började jobba med Pantas botten, redan innan vi blev klara med förtöjningen. Idag var vattenlinjen rensad och vit igen. Våra vänner fiskarna…

I övrigt en lugn dag.

Hälsningar från Vigo, igen…

Porto Pedras Negras – Vigo, 20 nm

Sval morgon och rejält svalt i vattnet. Morgondoppet inställt. Även den utlovade vinden inställd… men vi ställer inte in färden till Vigo. Tvärtom. Upp med ankaret direkt efter frukost. Ut på den spegelblanka, något atlantböljande dyningen. Lämnar Illa de Ons om styrbord. En av få skyddande barriärer mot det stora blå i denna Ria. Rian som är den största av de tre här.

Motor, motor, motor… Här kommer vi innanför de skyddande öarna till Ria de Vigo. Motor, motor, motor… Helt fantastiskt att dessa Rior har öar som till viss del fungerar som vågbrytare…

Även om atlantdyningen knappt stör oss, har den energi nog att dundra mot klipporna i dödskampen. Några meter höga stänk. Vågorna är låga men långa och innehåller mycket energi.

Vi valde Real Club Nautico för närhet till centrum. Det finns annars många marinor att välja mellan. Klubbhuset, byggt 1906 var elegant med både bar, restaurang, stort bibliotek mm.

Dessutom gratis tillgång till simhall och gym, men inte under helgerna. Vi klämde in Panta mellan två biffiga motorbåtar och fick en egen sfär, eftersom de inte var bebodda.

Plockade snabbt ihop tvätten och tog oss till en lavadero. Stora, fina maskiner fixade tvätten snabbt, bara man matade in pengar.

Staden slog oss med häpnad med dess stora, fria ytor och gamla, mycket stora hus. Helt oförberedda på allt detta efter ett dygn på svaj, ramlade våra hakor ned en bit… En stad på en sluttning.

Stora ytor och även breda gator runt omkring. Enorma fria ytor i de centrala delarna.

Kyrkan var öppen.

Efter att Panta fått diesel och vår tvätt var torr, var det dags för en lite senare lördagsmiddag. De sparade medlen från friankringen brände i fickan.

Calamares och avokadosallad delades broderligt. En flaska Cava lyxade till helgens meny. Gott och lagom…

En välskött marina som är bemannad dygnet runt. Kostar 450 SEK/ dygn. Ungefär som det brukar. Synd att gymmet mm är stängt på helgerna…

Efter middagen satt vi på torget och lyssnade på en gitarrist som var hur bra som helst. Wow… att vissa har den gåvan.

Kvällen avslutades med att Rorsman satt i sittbrunnen med sin gitarr och klämde iväg några låtar. Mörkret föll och Rorsmans dåliga mörkersyn fick ett avslut på både sång och spel.

Hälsningar från en mycket fin stad…

Puerto de Cruz – Puerto Pedras Negras, 13 nm

Kändes lite kyligare i morse med endast 14.9 grader. Upplevelsen var snarlik den vi haft många gånger i Sverige under augusti månad. Ibland fanns en längtan till en stilla skärgårdshamn med väntande svampplockning på öarna… eller blåbär…

Passade bra med gympa med hoodyn på i morse. Det var stilla, rofyllt och fokus låg i stunden…

Ett dopp i det 17 gradiga vattnet var inga problem fast det var svalt ute. Solen kom upp lagom för att värma oss efter badet. Tänker man efter, riktigt ordentligt, har vi det bra, just i detta nu… Långt, långt hemifrån… Dags för frukost… ”Say no more”…

Storstädning och motorkoll innan seglen hissas.

Fiskeflottan är stor. Det är mycket arbete på gång i hela Rian. Flytställningarna kallas batea, speciellt här för Galicien. Man får tydligen segla mellan dessa, men vi gör som fiskeflottan helst vill att man gör. Rundar dem.

Efter två nm såg det ut så här… suck… men rofyllt… Men en halvtimme senare kunde vi segla igen. Det växlade hela tiden. Både riktning och styrka. De sista timmarna, undanvind på 7-10 m/s. Helt ok.

Men kanske inte helt, helt, helt ok när vi ankrat… men synd att klaga… En svag atlantdyning hittar in, men stör inte nämnvärt. Vinden kommer att blåsa hårt fram till tidig morgon. Drog fast ankaret på 4 meters djup och släppte ut nästan 30 m kätting. Känner oss trygga med vinden ylande i riggen… Endast 14.5 grader i vattnet… Nu fick det bli ett ”tvångsdopp” på 4 sekunder innan middagen…

Stannar ombord idag. Om några dagar får vi regn och då vore det bra att vara i en av Vigos gästhamnar. Kanske tar vi oss dit redan i morgon, medan den utlovade vinden finns kvar.

Mycket folk på playan och förvånansvärt många som badar i det kalla vattnet. Vi ligger ankrade i vår egen sfär, med fritt vatten bakom oss, för knappt halvvägs till dessa stenar blir det torrlagt vid lågvatten…

Allt väl med oss, denna fredag den 21 augusti. Dags för att softa och att läsa (även Rorsman). En danskflaggad segelbåt anlände till playan. Inte många båtar på svaj.

Efter drygt en vecka (9 nätter) med svajankring kan vi spendera närmare 4.000 SEK på annat än hamnavgifter…

Hälsningar från en båt med sparade slantar…

Puerto de Caraminal – Puerto de Cruz, 3 nm

Vaknar i gryningen av att vi gungar en hel del. Vinden hörs tydligt i riggen och genom den öppna takluckan hör vi även vågornas fräsande. Friska vindbyar på 7-10 m/s ser till att Panta kastar sig från sida till sida, där hon är fjättrad till botten via den hårt sträckta ankarkättingen.

-” Här blir inte alls någon ro för frukost” sade Rorsman och med de orden hängande i luften, började vi arbetet med att lätta ankar och flytta till en bättre plats. Vilket skulle visa sig bli lite klurigare än vanligt. Det är knepigt när vind och vågor vill styra och ställa Panta i alla möjliga riktningar.

Kibben, som är bra på multitasking, hanterade styrning, gasreglaget, ankarkättingen och bogpropellern simultant från sin position i sittbrunnen (hur gör man fyra saker samtidigt när man endast har två händer?). Medan Rorsman stod på knä på bogsprötet och dirigerade via våra intercom-hörlurar..

Sakta men säkert lyckades vi komma närmare och närmare ankaret, tills allt tog stopp. Tvärstopp! Ankaret satt stenhårt och krafterna på ankarklyset blev stora när vågorna ville lyfta båten men ankarkättingen var stum. Nu fick Kibben använda sina multi-funktioner fullt ut i enlighet med Rorsmans instruktioner 10 meter längre fram, på ett gungande förskepp.

Vi lyckades sakta men säkert få upp ankaret till ytan och såg att det satt fast i en tross med rester av en rutten stock. Nu kunde Rorsman börja lösgöra problemet och en ”splash” senare var vi fria… pust.

För motor tog vi oss mot en lä playa i lovart. Droppade ankare och gick in för en välbehövlig frukost. Den fuktiga luften övergick i yr… och både vind och vågor var ett minne blott…

Nära till stranden och dags för en promenad. De Cruz är ett mindre samhälle och vi har nära till naturen.

Vy över en av ostronodlingarna.

Dörrhålet kvar på ett raserat hus…

Många blommor har intensiva färger.

Även många av husen har starka färger.

Hotell vid stranden.

Dessa horreos, användes för att torka och förvara spannmål mm. Tidigare har vi sett dem byggda i trä men här i byn, flera i sten.

Åter till Panta för en lättare lunch. Därefter rostputsning. Det tar inte lång tid för salt och sol att angripa allt det rostfria materialet ombord. ”The never ending story”…

Åter iland för motionens skull. Går längs den långa playan och därefter förbi en camp för segelträning. Det är varmt, mycket varmt.

Mängder av sniglar som verkar förtjusta i fänkål. Det enda som var lockande grönt i det torra gräset.

Gick vidare längs kusten och fann svalka i den svaga brisen.

Valde ett eget spår för balansträningen.

Även middagen intogs ombord. Ville inte vänta till 20:00 då vår tänkta restaurang skulle öppna för mat.

Förutom morgonen, var det en lugn dag i Ria de Aurora. Vi fick vi ihop 7 km promenad idag.

Hälsningar från playan… (som vi använder som jolleramp…)

Puerto de Ribeira – Puerto de Caraminal, 5 nm

Lugn natt med en morgon där molnen inte lät solen komma fram. Idag skulle vi inte långt och började därför med en rejäl gympa. Därefter, som så ofta, morgondopp och frukost. Vinden 1-3 m/s rakt framifrån betyder ok att använda Pentan… hmm…

Vi fick sällskap av ett femtontal större, grå delfiner. De följde oss under 20 minuter. Svåra att fånga på bild…

I denna Ria finns många stora ostronodlingar.

Det var marknad i Caraminal. Kläder, skor, bälten glitter och även en mindre torghandel.

Vi gjorde som vi brukar. Vandrade omkring på gator och torg. Passerar fina hus…

… och sådana som behöver mycket kärlek.

I övrigt, smala gränder…

… med lite utstick, vilket är typiskt för Galicien.

En sväng utanför själva stadskärnan.

Mellan klockan 14-16 kan man äta lunch. Bäst att boka plats. På första restaurangen satte vi oss vid ett bord utomhus och fick vår dryck. Därefter beställde vi tapas, men då fick vi reda på att vi måste äta inne. Lite konstigt. Alla restauranger har mängder av bord utomhus.

Nåväl, då går vi väl in. Vi hade sett några lediga bord, men fick höra -”Sorry it`s full”. Suck… Taktiken är att äta 15:15. Då finns goda chanser till plats, omgående. Därför hamnade vi på bild i denna restaurang. Pigrimsmusslor, languster och tomatsallad med lokala ostar och lök.

Lite lyxigt men för tusan…

Lågvatten och vi såg oss själva som martyrer när vi skulle bära jollen 150 meter till vattnet. Tufft för Kibben, som dock inte klagar. Men, kan ni tänka er. En solbrun, atletisk spanjor såg vårt slit. Han kom mot oss och tog över Kibbens martyrskap… En riktig gentleman, som dessutom förstod oss när vi berömde honom på engelska. Man bli glad av sådana små händelser… -”Muchas gracias senor” klämde vi till med på slutet och rodde iväg mot den lilla horisont som denna stora Ria erbjuder.

Dags att bada, softa och läsa. En kväll för relax ligger framför oss…

Det är alltför vanligt att båtar lockar andra att ligga onödigt nära, tycker vi som vill ha en egen sfär runt oss. Med både vind OCH tidvatten rör sig båtarna ibland helt olika och då känns det bättre med stort svängrum.

Vår lilla horisont.

Ännu en upplevd dag. De senaste dagarna känns som vi har semester. Ingen brådska, korta dagsetapper och ankring på redden…

Hälsningar från en stor Ria med många flikar…

Puerto de Esteira – Puerto de Ribeira, 26 nm

Aftonbild från igår. Vi har en ankarlanterna i masttoppen men föredrar denna lilla lampa som ankarlanterna. Värmen ser till att vi håller oss i sittbrunnen och läser tills orden i böckerna ”smälter ihop”. Solen går ned efter 21:30.

Närmare 29 grader i sovrummet, men det fungerar hyggligt att sova, så länge det drar en svag luftström genom takluckan. I morse 21 grader.

Första gången vi fångat rejält med sjögräs. Ser faktiskt smaskigt ut. Något för salladen…? Samtliga som tagit upp ankaret här, hade samma upplevelse.

Fin vind från rätt riktning gav en smakstart på dagen.

Redan för fyra timmar sedan såg vi skogsbranden nära stranden. Mörk rök steg rakt upp, för att högre upp fångas av vindar från en annan riktning. Nu är den i stort sett släckt, tack vare en helikopter som vattenbombat under många timmar.

Som vanligt passerar vi många uddar och därmed även fyrar. På vår styrbordssida enbart Atlantens horisont, hela tiden.

Vinden svek oss och Pentan fick jobba idag. Annorlunda ”skulpturer” vid inloppet till den största Rian (flodmynningen), dit vi var på väg.

Värmen kändes het när vi anlände och vinden hade lagt av. Helt! Upp med solskydd över sittbrunn och salong. Temperaturen i sittbrunnen var 34 grader och i salongen 31… Inte en vindpust… Bad med dyk och puts på propeller samt logg.

Alltför varmt att ta sig iland. Väntar till senare. Flera bad… Två heta timmar senare kom en vindfront på 10-12 m/s och gav svalka, eller kyla. Solskyddet började föra sitt eget liv. Bort med den.

Vågorna byggde snabbt upp och helt plötsligt var det andra villkor som gällde. Just nu är det för blåsigt att ta sig iland. Kommer vår middag i land att ”blåsa bort”?

Lika plötsligt som det började, dog vinden ut. Väntar ut de värsta vågorna innan vi äntrar jollen och tar oss mot en sen middag.

Det blev en tapasbar, men inte riktigt ”äkta”, kändes det som.

En rundvandring i sta’n.

De flesta affärer var öppna på kvällen och detsamma gällde denna kyrka. Tittar in, inte för att vi behöver bikta oss, utan mest för att se hur ”prålig” denna kyrka är.

Lit mindre men fin.

Lite shopping innan vi tog oss tillbaks till jollen. Det hade redan börjat skymma.

Kvällen känns nästan sval, men det känns bra att sitta en stund i sittbrunnen och coola ned oss. En enkel och vanlig dag på vår resa. Månen växer sig större dag för dag. Snart halvmåne vilket betyder lugnast gällande tidvatten. I Frankrike var det viktigt att ha koll på tidvattnet (för att komma in/ut ur hamnar) men här är det enklare. Speciellt nu då vi ankrar utanför gästhamnarna.

Hälsningar från en av många Rior…

Puerto de Fisterra – Puerto de Esteira, 22 nm

Natten är en bra ”vinddödare” och gav oss lugn och ro. Glömde skriva om att vi kände röklukt flera timmar efter att vi seglat ut, igår. Måtte brinna stort någonstans. Dessutom såg vi delfiner komma till oss vid ankringsplatsen, när vi höll på att ankra. Alltid lika trevligt att se dem.

Under vår middag och därefter läsning, såg vi även en snubbe i våtdräkt simma strandnära där han dök mest hela tiden. Han hade även en orange flytkropp på släp. Vi kollade in honom under tre timmar, tills det började mörkna. Ska vi bli oroliga eller… Det var ju inte någon värme att tala om, i havet. Han var borta på morgonen…

Solen går upp 07:45 vilket ger oss skäl att sova/läsa längre än vi är vana vid. Vindbyarna börjar slå ned bakom den höga klippan och vi förstår budskapet. Dags att segla vidare.

Började med enbart fock, eftersom vindbyarna frestade med 13-16 m/s. Däremellan korta stunder med 8-10 m/s, vilket kändes fjuttigt efter de starka pustarna. Senare även helt stilla för att följas av 5 m/s. När vi rundade sista udden för kryss ökade vinden i den stora viken. Tio meter/sekund räckte mer än väl. Åter igen kan vi konstatera. Man ska inte segla i motvind…

Såg ett flertal mindre fiskebåtar på havet. Verkar vara ett hållbart sätt för att inte ”dammsuga” bort maten vi tycker så mycket om.

Närmar oss Esteira och känner heta vindpustar från land svepa över oss. Hoppsan, det blir nog varmt på promenaden idag. Lägger oss på fin sandbotten utanför playan och tar oss iland.

Samma fina Panta men med annan bakgrund.

Vi anlände vid lågvatten, vilket medför lång promenad med jollen.

Det var några dagar sedan vi trampat fast mark. Promenad var nödvändigt även om temperaturen låg kring 30 grader, vilket begränsade sträckan.

Vi fick en ”check” på att våra transpirationsfunktioner fungerade. Genomblöta… Här har vi följt den torra floden en bit och kom senare in i en fin skog som gav skugga. Det doftade barrträd…

Åter nära mynningen och vattnet har börjat lösgöra båtarna från botten.

Väl ombord, ett bad i 16 gradig vatten. Vinden klen men viktig. Luftflöde genom Panta och själva sitta i skuggan… Mycket folk på de bägge playorna i sta`n.

Bakom oss, mynningen till denna Ria. Skönt att vara ombord på en båt, i denna värme…

Just nu är vi sex båtar som delar på utrymmet.

Hälsningar från hetluften i ett kallt hav…

Puerto de Camarinas – Puerto de Fisterra, 25 nm

Inget morgondopp idag heller. Kraftig vind, mulet, 19 grader i luften och 14 i vattnet. Frukost i salongen och iväg.

Idag räckte vinden mer än väl för att hålla genuan stabil. Vi rundade Spaniens västligaste udde och kunde nu hålla kurs rakt söderut. Detta innebar att vi även fick den stora atlantdyningen akterifrån och kunde njuta, om man kan kalla det så, av surfar på närmare 10 knop. Vinden pendlade mellan 7-14 m/s.

Passerar udde efter udde i hög fart.

Bara denna kvar innan en tuff kryss in i viken. Kibben ”låser upp” focken.

Fallvindar kommer svepande nedför bergssidan med jämna mellanrum. Genuan är utbytt mot fock.

Ankrade utanför den stora playan och tog ett bad i det 14-gradiga vattnet (havstemperaturen utanför viken låg på 12.8 grader). Därefter tänkte vi ro iland men vinden ökade något och kom svepande såpass hårt att vi ställde in rodden. Vindbyarna var uppe i 11 m/s och gav oss ingen ro. Några minuter senare lämnade vi ankringsplatsen.

Ankrade på nytt så nära land som vi vågade. Backade fast ankaret hårt och bevakade fästet under eftermiddagen. Även här slår de värsta fallvindarna ned på oss, men inte alls lika hårt.

Nackdelen med detta ställe är att det inte finns någon plats att gå iland på. Bara branta klippor. Nåväl, det viktiga är att bli lugn inombords.

Den oändliga Atlanten öppnar sig akter om oss.

Det blir några extra timmar läsning ikväll. I övrigt inte mycket att skriva om.

I morgon, en ny dag… lika blåsig…

Hälsningar från ett rejält ”blåshål”…

Ensedana de Corma – Puerto de Camarinas, 19 nm

Vaknar av vindbyarnas omilda hantering av Panta. Det är fortfarande mörkt vid sjutiden. Lätt regn och 17 grader i vattnet. Badstopp… 😊… Vi ser ut genom sovrumsfönstren och vad är det vi ser? Jo, en calamaresfiskare endast fem meter från oss. På andra sidan Panta, en annan fiskare i en lika pytteliten roddbåt.

Bevakar vår ”fönstertittare” under frukosten och konstaterade att han inte blir mätt idag…

Dags att utnyttja den starka vinden. Ut i den stora dyningen som kommer rätt in i sidan. Det räcker med endast genuan. Ibland rullar oförskämt ”aggressiva” vågor oss från sida till sida. Genuan fladdrar och tar stryk när vinden ibland går ned till sju meter/sekund. Det gör ont inombords…

Vi har haft både Frankrikes och Spaniens kuster på babordssidan under månader. Frankrike mest sand. Spanien mest klippor.

Ser även vindkraftsaggregat på många håll.

Sista udden att runda idag. Så efterlängtad…

Byter till fock för att ta oss mot vinden, in bakom land. Vindbyarna kastar sig över oss med 12 m/s. Ser ut att bli en lika blåsig ankringsplats, även denna natt. Prognosen visar på 14 m/s i byarna. Lade ut drygt 30 meter ankarkätting på 3.5 meters djup vid lågvatten. Om några timmar är det 6.5 meter. Fem gånger djupet bör räcka eftersom inte vågorna hinner bygga upp från land.

Konstaterar att ankaret fäst. Vattentemperaturen i havet, 13.4 grader! Här inne 14 grader. Atlantkusten är kall. Totalt badstopp…? Ser fram mot en varmvattendusch ombord. Det var länge sedan… alltså varmvatten… Vi är en av få båtar som hissat ankarklotet senaste veckan.

Vi tar oss inte in till land på grund av den hårda vinden. Onödigt, och satsar istället på läsning, middag och ”Sommar i P1”. Och bloggen förstås. Möjligen tar vi oss vidare i morgon. Kulingvarning under de närmaste dagarna känns onödigt tufft men vinden är akterlig. Dyningen från Atlanten kräver frisk vind för att seglingen ska fungera i akterlig vind.

Gasolen i vår första 2-kg flaska är på upphällningen. Den har räckt i över ett kvartal. Yes. Vi har tre fulla flaskor till att förbruka. Dessutom tar Svennes kaviar slut i morgon (Kibbens tillbehör till morgonägget). Tomatjuicen tar slut i veckan. Det enda problemet är förstås kaviaren… Resten går att hitta substitut för.

Hälsningar från ett nytt blåshål…

Ensedana de Mare – Ensedana de Corma, 34 nm

Lugn natt på ”landet”… Alltid lika skönt (brr) att ta sig ett morgondopp. Gör oss i ordning för eventuellt en rejäl sträcka idag. Beror naturligtvis på hur vinden står sig.

Det börjar bra med tillräckligt tryck och bra fart. Här lämnar vi vår skyddade plats.

Rundat en av många uddar. Trimmar så gott det går. Varje tiondel i extra fart förkortar tiden till havs.

Fyren Hercules är ett rejält landmärke. Ifall späckhuggarna betett sig normalt, hade många fler seglare tagit sig hit, direkt från Irland, England eller norra Frankrike på fyra, fem dygn. För oss tog det sju veckor längs kusterna. Men det vill vi inte ha ogjort. Vi har upplevt många fina platser både i Frankrike och norra Spanien.

Västra sidan av A Coruña. Panta sträcker ut i den friska vinden och toppar kring 7 knop. Fin segling.

Grottor som ibland kan nås med jolle…

Vinden har minskat men vågorna rullar på. Det är 20 nm kvar till vår tänkta hamn men tar oss runt denna udde till ”reservhamnen”. Endast 4 nm kvar vilket känns bättre.

Dåligt med vind på havet men här i skydd av land blåser kraftiga vindbyar kring 9 m/s.

Ett dopp i havet (17.5 C˚) innan middag på crevettes. Ror in till staden för lite ”spring i benen”.

Tar oss iland på en av tre, fyra sandstränder.

Rodde in i en ”nästan-grotta”…

Vi gick in i kyrkan klockan 20:00 och fick uppleva fin körsång och predikan där församlingen svarade prästen.
Därefter vidare promenad förbi en restaurang med trubadur. Ganska öde stad just nu.

Tillbaks till playan, som nu var tömd på folk. Klockan var efter 21 innan vi åter var ombord. Kraftiga vindbyar frestade ankaret.

Det var svårt att få in bilderna igår, därför kommer bloggen nu.

Hälsningar från en blåsig plats…

A Coruña – Ensedana de Mera, 3 nm

Efter en intensiv ”upptäckardag” igår hade det varit skönt med en lugn natt. Det blev inte riktigt så, för vågorna letade sig på något sätt in i hamnen, och det rejält vid högvatten. Ett par nya kryssningsfartyg har anlänt och förväntansfulla turister kommer att spendera både tid och pengar i staden.

Tidig frukost eftersom sömnen inte hittade tillbaks. Skyndar mot järnvägsstationen för att ta oss till Santiago de Compostela. Något övervarma efter 4 km i högt tempo, får vi veta att tågen närmast att avgå är fullbokade. Att vänta närmare 80 minuter var inget alternativ. Vi övervägde taxi men priset kring 1.000 SEK avskräckte.

Som sagt, nya kryssningsfartyg på plats. De tutar och låter alldeles förskräckligt när de avgår.

Nåväl, vad göra med en ”ledig dag”. Något ”inspirationsfattiga” vandrade vi i långsammare takt hemåt. Stannade till på ett fik för att sätta en ny strategi för dagen. Vilket blev att promenera kors och tvärs i staden. Som vanligt…

Passerade många fina byggnader. Det fanns även många som skulle bli hur fina som helst, ifall de togs omhand.

Som en bakelse…

Efter 15 kilometers vandring idag, känns det bra att åter ta oss ut mot lugnet på havet. Vattenrutschkana högst upp på vår ”granne”.

Säger adjö till Castelo de Anto`n.

Åter i bukten nordost om A Coruña. Planerar segla vidare i morgon. Ska kolla vädret och späckhuggarna i kväll.

Hälsningar från lugnet ”på landet”…

Ensedana de Mera – A Coruña, 3 nm

Lugn natt förutom stora svall under 10 minuter som fick några lådor i pentryt att öppna sig och föra oväsen. Missade att säkra dem i den lugna kvällen. Skärpning…

Morgondopp i havet har numera blivit rutin, om vi ligger på svaj. Skönt efteråt, om inte annat.

Castelo de Santo Anto’n vid inloppet.

Väljer hamnen som ligger i centrum. Fem stora kryssningsfartyg ligger inne. Såg tre norska och en svensk båt.

Efter inklareringen, promenad på sta`n. En storstad med en kvarts miljon invånare och mängder av turister. Guidade turer överallt. Fina hus längs water front.

Fönsterputsare saknar knappast arbetstillfällen…

Maria Pita, stadshuset.

En av många kyrkor…

… den kändes hemtrevlig.

… med många helgonskulpturer.

San Domingo hade de flyttat in innanför stadsmuren. Vilket jobb…

Gränderna och water fronten upplevde vi som lika gamla som gamla sta`n. Tyckte inte det var så stor skillnad. Muren och kyrkorna så klart, men inte resten av byggnaderna.

Värme och palmer, själva sinnebilden av södra Europa.

Endast 300 meter från hamnen låg en badplats. Tog ett dopp efter vår 8 kilometers promenad kors och tvärs i denna storstad full med folk. Lunch på en mysig liten ”sylta”. Tapas för första gången i Spanien. Gott och superbilligt.

Därefter cyklade vi ut mot fyren Hercules.

Hercules är Europas äldsta fungerande fyr, från 1000-talet. Naturligtvis intressant för många att besöka.

En bild från turistbyrån, därefter våra egna.

En 13 kilometer lång strandpromenad med cykelbanor och separat joggingbana på vissa sträckor, var en fröjd att utnyttja.

Milenniummonumentet är 46 meter hög och tillverkad i stål och bergskristaller. Fyren Hercules i fonden.

Fem playor runt om och i staden.

Efter 15 kilometer på cykelsadeln laddade vi för solförmörkelsen. På väg hem var det folk överallt på gator och kajkanter. Många för att uppleva solen försvinna. Men det verkade vara en fotbollsmatch på gång, med otaliga blåvita supportrar överallt. Gick knappt att cykla.

Vi hade tur att en lätt dimma/tunna moln täckte himlen. Det var lätt att se solförmörkelsen.

Den var total och först då man inte såg det minsta av solen blev det nästan kusligt mörkt. En sällsam och fin upplevelse.

Hälsningar från en fin storstad

Sada – Ensenada de Mera, 10 nm

Morgonen bjöd på mulet, nästan en aning dimmigt väder. Temperaturen var 20 grader och det var lätt att gå i bra fart, utan att bli övervarm. På morgonpromenaden hittade vi ett utegym. Eftersom det var hyfsat svalt, stannade vi till och fick igång nya muskelgrupper. Kändes bra.

Solen lyste in, bakifrån… Underbar färg.

Några stadsvandringar senare lämnade vi den välskötta marinan. Fin vind med kryss ut mot havet. Ostronodlingar.

Rundar bägge uddarna som skiljer Sada från A Coruña. Nära kusten för kortast sträcka. Här inne har späckhuggarna inte varit synliga.

Mot slutet rullades genuan ut och farten ökade från trög till njutbar.

Bakom berget och fyren finns en vik vi ska ankra i. Blåsigt men skyddad för atlantdyningen.

Låter ankaret gå på 10 meters djup. Ett halvdussin andra båtar ligger redan här. Playan är välfylld och ljudet av aktiviteter hörs vida omkring. SUP-paddling är populärt. Vi ligger nu 3 nm NO om A Coruña. Dit ska vi och som vi förstår, finns det mycket att se där.

Inget speciellt att skriva om idag. Ett dopp innan middagen och där dagens ”nära-incident” uppstod. Rorsman var klar med badet och Kibben höll på att klättra upp på badplattformen. Där och sekunderna innan kom en jolle med två vuxna snubbar seglandes.

De fick ”uppställ” i den byiga vinden och höll på att krocka in i vår styrbordssida. Huller och buller med både segel och omkulltippade snubbar, klarade de att styra undan i sista stund. De forsade vidare bakom vår akterspegel på 1 meters håll. Kibben hade tur som precis kommit ur vattnet.

En av snubbarna skickade upp en hand som ett förlåtande tecken. Rorsman såg på hans, helt plötsligt vidöppna ögon, att de fokuserade på min medseglare, utan en tråd på kroppen…

Lite tur behövs allt som oftast. Därefter kom tullen med en stor kryssare och sjösatte en gummibåt. Aha, dags att ta fram båtpappren igen, tänkte vi. Men de tog upp sin lilla båt efter några minuter och drog iväg…

Mer spänning klarar vi inte av på en kväll… Idag blir det ”Allsång på Skansen” ombord…

Hälsningar från en spännande tillvaro…

Klockan 06:10 såg vi ett trettiotal mindre motorbåtar glida ut ur hamnen. Morgonen var fortfarande kolsvart och de körde som i ett pärlband med tända lanternor. De skulle fiska calamares i bukten. Djupet varierade från 4-10 meter. Många återvände efter tre timmars fiske, troligtvis glada i hågen.

Morgonrutinerna fixade och vi tar oss in mot hamnen. Tankstället har enligt sjökorten och även Reeds ett djup på 0.2 meter. Lägg till djupet för dagens chart datum, vilket är 0.7 meter. Detta innebär att man endast kan tanka segelbåtar under 1.5 h timmar innan och efter högvatten. Kan ju inte stämma för en hamn med 700 platser…

Vi glider in vid lågvatten 😬 men har kollat upp med hamnkontoret hur det egentligen förhåller sig. Ni är välkomna att komma in omgående, var informationen vi fick. Ännu en gång helfel. Mycket hjälpsamma marineros hjälpte till med allt vi behövde.

Vi frågade om sugen för att tömma vår septictank (WC) fungerade. -”No senior”. Det är lika illa här som överallt annars…

Blev anvisade en plats på hammer head och satte igång med att spola av Panta. En rejäl avsköljning. Även Rorsman tog sig en avsköljning. Värmen är underbar men möjligen något för varm, om man rör på sig.

”Spring i benen”, ja det hade vi efter sju ankringsnätter på redden. Botemedlet är ”gå med benen”, vilket vi gjorde på upptäcktsfärden i vår nya stad med cirka 17.000 invånare. Husen och de mindre gatorna ligger på en sluttning, vilket ger en viss charm… och svettpärlor i pannan…

Små, smala gränder gick kors och tvärs bland husen.

Många hus var fint målade medan andra fortfarande väntade på färg.

Hamnen är stor. Den består egentligen av två olika hamnar.

Fina fasader och den typiska ”balkongen”.

Lite puts och färg…

,,, och resultatet kan bli som här.

Något för Husdrömmar? Högst upp hade duvorna tagit över.

Detta hus, byggt 1912, flyttades hit från A Coruña och användes som spårvagnsstation. Numera en restaurang.

Lågvatten. De gula bojarna är en markering för båtar att hålla sig utanför.

Tung trut med fotsvett…? Ungarna tigger med sina gälla läten.

På fyra ställen i teakdäcket kunde skruvarna skönjas. Ersatte dessa med endast plugg. Panta börjar visa tendenser till åldrande…

Asiatiska lunchbuffén var god och prisvärd. Mätta för resten av dagen. Avslutar med att duscha av oss på bryggan. Orkar inte gå 500 meter till servicehuset. Dessutom svalkande…

Som vanligt, när man ligger på hammer head i en stor marina, passerar båtar hela tiden. Rosa flamingos, gröngula påfåglar, gummidäck och SUP-brädor belamrar flytetygen. Ut en sväng och sedan åter in i hamn. När kommer calamaresfiskarna att ge sig ut i morgon?

Hälsningar från tre rena ”gringos” (Rorsman, Kibben och Panta)

Ares – Sada, 4 nm

Så fel vi hade… Det fanns fler varv på volymkontrollen på tivolits högtalarsystem… Solen hade precis gått ned igår och DÅ började de tända upp alla blinkande lampor och pumpa ut musiken. Svårt förresten, att kalla det för musik. Enahanda dunk med avsaknad av melodier… En diplomat skulle troligtvis kalla det hela för en ljudkuliss…

Klockan 02:00 var det slut och medan tinnitusen övertog hörselnervens enerverande tjut, började musiken flöda från en annan del av strandpromenaden. Tillräckligt högt för att hitta ned genom Pantas öppna takluckor och önska att vi redan flyttat oss till nästa hamn… Ytlig sömn men tydligen tillräckligt…

Långt morgondopp i spegelblankt hav, gympa och frukost, i nämnd ordning. Det är så här vi önskar starta dagarna, men det har blivit lite sisådär med den saken. Tar oss till en annan playa idag och drar upp jollen ända in i ”kaklet”. Tidvattnet är på ingång.

Dags att promenera, som så många andra på stranden. Just nu är den ungefär 1 km lång. Kibben samlar skal under vår vandring (har inte bild på dem).

Dessa, nästan genomskinliga tog vi endast med hem, på bild.

Än kan vi gå längs strandlinjen men om någon timme är klippan en mur i vattnet.

Några andra, med fin färg.

Vad är det här? Jo, så här är det i Ares. Under natten smälldes det pyroteknik. Det hör tydligen till nattlivet, åtminstone under helgen. Däremot blev vi överraskade att de på förmiddagen smällde av 21 st MYCKET kraftiga smällare. Tryckvågen kändes i kroppen, trots ett avstånd på 600 meter.

Rorsman frågade en förbipasserande SUP-paddlare om detta. Svaret blev att det är fest i staden. Jaha… Någon timme senare var det dags igen. Ett 40-tal superkraftiga smällar. Nu är det fest… fast lite synd om hundarna, kan man tycka…

Dags att lämna området, medan hörseln fortfarande fungerade. Seglade söderut en timme och ankrade utanför hamnen till Sade. Tar oss in i morgon för att bunkra både mat och bränsle.

En mycket lugn dag i övrigt. -” Eller hur Kibben?” -”Va, jag hör inte vad du säger”… -”Låt ankaret gå”… Va…

I väntan på att mörkret ska överta herraväldet, passar vi på att läsa. Även här hörs musik från stranden men lagom högt. Dessutom ”riktig” musik, som vi vill ha det.

Hälsningar från en förhoppningsvis lugnare natt…

Fredagskvällen var tydligen en fin partajkväll… och även natten och ända till klockan fyra på morgonen… På bilden, tivolit som var uppsatt vid båthamnen. Det är svårt att beskriva, men ljudet därifrån, som avslutades 02:00 var ÖRONBEDÖVANDE! Stackars dem som hade lagt till i hamnen…

Efter att ljudlocket släppt, hörde vi musik och sång, faktiskt ganska trevligt, från strandpromenaden. Lagom högt. Avslutades 04:00… Därefter en hel dos av spanska glosor när folk sakta droppade av. En stilla natt som denna ger ljudvågorna fritt fram…

Vi hade inga egentliga problem med musiken men det blev sovmorgon… Solen gick upp tillsammans med oss.

Bad, frukost och iland. Idag var det löpartävlingar i sta`n. Vi kom in och såg de minsta dra iväg. Ålder 4-6 år. Fokuserade och med olika förutsättningar. Men alla tog i så mycket de orkade. Här kommer några något äldre och öser på för fullt. De vuxna sprang en engelsk mil (~1600 meter). Mitt på dagen i värmen…

En promenad i stadens närhet.

Några kilometer spång i djungelliknande omgivning.

Charmigt men i stort behov av renovering. Det fanns många hus som skulle behöva en insats.

Till sist, som ni såg igår, Kibbens nya klänning.

Summering av fakta och utgifter för de första tre månaderna:

Sträcka: 2060 nm, Diesel: 7.600:-, Kostnad Panta Rhei (hamn, prylar): 31.000:-

Besättning: (Inköp, tvätt, tåg, buss, klippning): 10.000:-

Matinköp: 17.200:-, Äta ute: 15.000:-

Promenader: 55 mil, Cykel: 27 mil

Summa: Nästan 84.000 :-

Nu är det lördag afton och vi undrar om gårdagskvällens musik ska övertrumfas…? Knappast. Just nu hörs entoniga trummor dunka monotont på stranden…

Vi har dykt och putsat lite, men inte för mycket. Vill inte ta bort mer bottenfärg än nödvändigt. Vi är positivt överraskade att den ”snälla” östersjöfärgen klarat sig hyfsat bra ända hit.

Hälsningar från Panta med mindre stålar…

Punta Aumoco – Ares, 2 nm

Natten var sömnvänlig och stilla. Helt svart och blank. Månen krymper natt för natt… värmen håller sig kvar.

Flyttar oss en liten bit till Ares. En större plats med utrymme för ankring med privat sfär…

Iväg in till samhället. Kyrkan, i annorlunda stil, var stängd.

Ett nybygge i traditionell design med överhäng enligt gammal stil.

Kolla färgen!

Tog oss ut från stadskärnan och vandrade mot landsbygden. Skönt med skugga.

Promenaden tog oss upp på höjderna vi passerade igår, när vi seglade in. Plockade björnbär, som så ofta. Gott.

Hamnen och staden. Panta ligger närmast stranden på 2 meters djup (chart datum). Vill ju inte ro längre än nödvändigt.

Efter fem kilometers promenad i hög värme, kom vi in till staden och dess marknad igen. Kibben hade sin strategi klar: Bjud Rorsman på en öl och säg att han är smakråd inför klänningsköpet som snart ska ske. Här, med en kall Estrella, var Rorsman lyckligt ovetande…

Därefter: Rorsman inflikar att han, tackar för den ”smörjande” ölen och ställer naturligtvis upp som smakråd … under de två timmar som behövdes för att utse något passande… suck…

I avsaknad av provhytter är telefonen bra. Nu kan ni som läser dessa rader, gissa vilken klänning som följde med till Panta…

Många timmar iland, ger en annorlunda strand att återkomma till. Vi inser att vi kommer att bära jollen väldigt långt, för att få vatten under kölen…

Lång sträcka att bära men därefter bara att glida på…

Ett efterlängtat bad innan lunch på languster, bröd, olja och salt… Hur bra som helst. Därefter kom vinden med kraft. Svalkan var välkommen…

Fixa bilder, loggboksanteckningar och läsning innan en enkel osttallriksmiddag med serranoskinka till Galliamelonen. Vi njuter av solen, värmen, det klara vattnet och att vi har möjligheten att göra detta. Bad igen och igen…

Denna klänning är ombord… Femton Euro. Rorsman hade lärt sig ”once” vilket betyder elva (11) och försökte pruta, men efter många spanska och vänliga ordväxlingar, blev det ändå 15 Euro…

Hälsningar från en fin ankringsvik…i

Rada de Carino – Punta Caumoco, 42 nm

Natten var mer rullig än önskvärt. Snabbdopp i sval luft. Frukost och iväg. Seglar, men måste stötta med motorn första halvtimmen. Vågorna är grymma, mot oss… så in i he __ete, men snart kan vi falla av.

Morgonen är dock befriad från regn och vi har fokus på att ta oss långt idag.

Solen punktmarkerar vissa platser… Påminner lite om naturen på Nuku Hiva…

Här har vi passerat mellan ön och fastlandet. Sjön var grymmare än grym. Seglen slog och ville helst gå i strimlor. Bara 500 meter och därefter helt andra förutsättningar.

På med motorn och 2200 rpm, vilket är ovanligt högt för oss. Efter 7 minuter var förutsättningarna annorlunda. Segling och humöret helt jublande…

Fin segling och nu ska vi skryta lite. Vi seglade ifatt och förbi en Geccko 39:a (tror vi att det var) och även 43 fots aluminiumbåt. Visst, de hade inte alla segel uppe, men ändå, lilla korta, aktiva Panta…

Efter 34 nm var det till sist bara att runda denna udde och sikta in oss på en vik, 8 nm framför oss. Tänkte ankra för natten. Vi ligger ca. 10 nm nordost om A Coruña. Lite stolta är vi dock. Första gången långt hemifrån och klarat av både båt, späckhuggare och oss själva. I en 35- fots segelbåt… en snabb sådan…

Efter 42 nm fällde vi ankaret på 6 meters djup? Vindstyrkan på instrumenten hade inte varit korrekt. Antingen fel i masttoppen (oh nej) eller loggen. Rorsman gjorde några dyk och konstaterade slutligen att vi måste rensa loggen.

Rensning av snäckor pågår. Blir nog bra i morgon. Endast en liter havsvatten forsar in vid denna putsning. Det är lugnt.

Hör och häpna, det var endast 16 grader i havet när vi rundade hörnet av Spanien. Som tur är har vi nu på ankringsplatsen 23 grader, och ett bad, dyk och puts av vattenlinjen är smärtfritt.

Det surrar av båtar och folk omkring oss. Motorbåtarna susar förbi både för och akter om oss, på ett tiotal meters håll. Det gungar som vi vore ute på havet… suck…En båt var femte minut…

Om det blir som vi tror, är de flesta kvar tills mörkret lägger sig över nejden. Tålamod… Vi är sovlängtande när solen går ned innan 22:00…

Hälsningar från Panta Rhei R (som i racing)…

Ria de Viveiro – Rada de Carino, 18 nm

Ännu en lugn natt med god sömn. Morgonen lika sval som igår, 17.5 grader. Idag var vi dock mer på hugget och tog vårt morgondopp. Friskt, men en skön känsla av välbefinnande när man satt och lufttorkade i sittbrunnen. Diskuterade vad vi ska äta till frukost. Mest som kuriosa eftersom det oftast blir samma… Om två timmar tar vi oss ut och förbi vågbrytaren.

Ankaret var som så ofta djupt nedgrävt i sanden. Det är sällan vi får upp alger eller kelp. I morse satt dock en bläckfiskjigg runt ankaret. Bläckfiskar fångar man vid skymning eller gryning. Även vid tidvattenväxlingar.

Idag tog vi oss närmare Spaniens nordvästra hörn. Det är omkring 65 nm till A Coruna och det kändes bra att dela upp sträckan i två delar. Höll oss kustnära, vilket förlängde sträckan. Detta är ”späckhuggarvatten”… på riktigt…

Under tiden vi länsade ut i knapp styrfart undersökte vi halshornen på både fock och genua. En låsring behövde justeras.

Genar så mycket vi vågar. Här var det enkelt att passera mellan ön och fastlandet.

Möte med två glada fiskare.

Här passerar vi Spaniens nordligaste udde. Udden till höger tar vi i morgon.

Strömkanter samlar på sig både bråte/sjögräs/skräp, eller som här bara skum.

Motorn fick kämpa i fem timmar. Ankrade på 4 meters djup och tog oss omgående in till stranden. Ville ju så gärna gå en promenad. Det rullar endast måttligt (lågvatten) men kan bli mer ikväll.

Man blir glad av färger på husen. Carino är ett litet samhälle och verkade ”sova” när vi vandrade runt i gränderna. Mötte förvånansvärt många äldre personer.

Somliga har vidunderlig utsikt…

Smala gränder men inte trångt. Det är lunchtimmar och kanske därför lite glest med folk.

Rorsman skriver blogg medan Kibben tar en sväng på stranden…

… och tar ännu en bild på vårt ”hem”…

Det är varmt och att simma runt båten ger oss den svalka vi efterlängtar. Middag ombord och planering för morgondagen. Runda hörnet av Spanien utan att komma i kontakt med späckhuggarna. Hoppas vinden är som prognostiserat, vilket gör att vi kan segla även i undanvinden.

Antingen A Coruna (~ 45 nm) eller in i en djup Ria nordost om staden, om vi inte stannar till halvvägs. Beror på vädret.

Hälsningar från nordvästra hörnet…

Aftonen igår var precis som man önskar att det alltid ska vara, när man ankrat upp för kvällen. Lugnt, behagligt varmt och oceaner av egentid… Minimal middag i sittbrunnen och därefter ”ta-det-lugnt…

Playan var befolkad ända in i mörkret och även efter midnatt hördes röster från stranden bölja över den osynliga och släta vattenytan. Dagsljuset växlar över till de otaliga natriumlamporna som kantar stranden.

Morgonljuset börjar skönjas en halvtimme innan solen stiger upp för dagen.

Snart når solen även ned till oss ankrade båtar.

Hoppade över morgondoppet (hmm) och riktade in oss på frukosten. Vilken skön morgon… Idag bör vi få till fler bad, samt båtfix av olika slag. Tröja på en stund, innan solen höjer temperaturen.

Efter många timmars läsning blir man mosig. Ännu fler timmars läsning orsakar supersupermosighet… och så vidare. En stilla dag ombord med väldigt lite aktivitet. Några lätta skurar har passerat men inte påverkat värmen.

Färre dopp än planerat, men innan middagen tog vi tag i badandet. Någon grad kallare i havet på grund av molnighet under stor del av dagen.

Ett antal båtar har lämnat och några tillkommit. Lite knepigt när de nyanlända ankrar onödigt nära oss, som vi tycker att de gör. Det finns stora ytor att välja på…

Först på torsdag verkar vinden vi väntar på, anlända. Kanske flyttar vi oss en liten bit i morgon. Kanske, eftersom detta är en bra plats.

En dag eller två går bra att bara stanna upp och finnas till. Inte ta sig iland på något nytt ställe, eller ens kunna gå våra promenader. Någonting i vårt inre hinner komma ikapp…

Hälsningar från läskretsen ombord…

Puerto de Viveiro – playan utanför Rian (flodmynningen), 1 nm

En peppande nyhet för gubbar över 70. Det går att sova över sju timmar i sträck, vilket Rorsman lyckades med i natt. Torr som fnöske naturligtvis, men ändå… Pigg som en mört på morgonen… Vaknade till och med innan Kibben, vilket är sällsynt.

Efter några tunna regndroppar på morgonen är det dags att hitta gamla sta`n. Endast 17 grader i luften. Det ger helt klart snabbare och piggare promenad.

Nu har vi gått någon kilometer längs floden, Ria de Viveiro. Stora hus kantar stranden.

Här har vi kommit in i gamla sta`n, men den var både grå, lite trist och öde på morgonen. Många små affärer på båda sidor av gatan. Således en levande del av staden.

En annorlunda del av staden.

Åter hemma och dags för ännu en tvätt på sta`n samt avfrostning av kylen (första gången på tre månader). Rorsman besökte en Volvo Pentaverkstad och hade hur kul som helst med Google translate och den icke engelsktalande experten bakom disken. Tack Google Translate. Besöket blev bra men delarna vi söker är lika sällsynta som en snöboll i Sahara…

Dags att besöka en mataffär innan nästa promenad.

Tidig eftermiddag och ännu en sväng in till gamla sta`n. Nu, när solen sken upp delar av fasaderna och folk fyllde de smala gränderna, var det som att komma till en ny stad.

Naturligtvis poppade restaurangerna upp och även flyttat ut bord och stolar i de smala gränderna. En ägare ville så gärna att vi skulle få plats och fixade ytterligare en tunna (som fick agera bord) längst bort i gränden.

Rorsman: Calamares (bläckfiskarmar). Kibben: Squids (små bläckfiskar). Tillbehör: Padro`n (grillad paprika). Det framgick inte på menyn om det medföljer annat, tex pommes, vilket det gjorde i detta fallet. Hur ska vi veta… Gott var det i alla fall, och plenty.

Så här dags var vi färdiga med Viveiro och tog oss ur floden och ankrade vid den stora beachen. Det är 22 grader i havet, vilket gav Rorsman möjlighet att dyka och putsa propellern, samt kolla offeranoderna på drevet.

Beväxningen på skrovet är måttlig tack vare alla fiskar i hamnarna som gärna tar en bit av de alger som täcker undervattensdelen. Samtidigt som de råkar gnugga sig mot skrovet och därmed får bort ytterligare lite, lite alger…

Vi ansluter Panta till 230 V endast när vi lagar mat (sparar gasol) och minimerar samtidigt problemen med galvaniska strömmar på drevet.

Det är befriande skönt att ligga på svaj och känna sig oberoende. Långt till närmaste granne ger oss en egen sfär där vi kan bada och vara oss själva, i samma stass som när vi föddes…

Atlantdyningen når inte hit för tillfället och allt känns bra. Riktigt bra…

Solen är uppe från 07:21 till 21:51, vilket inte ger någon känsla av höst över huvud taget. Värmen förstärker förstås den känslan. Återstår att se när det är dags att segla vidare, strandnära. Mycket strandnära…

Hälsningar från lugnet vid Rian…

Puerto de Ribadero – Puerto de Viveiro, 33 nm.

Ingen morgonpromenad. Valde duschen i stället och lämnade hamnen när ljuset återkommit. Frukosten skulle vi ta på vägen. Det var inte enkelt när vågorna fortfarande rullade in och satte oss på prov. Inte riktigt lika jobbiga som igår, men tillräckligt för att ge oss en rejäl match. Motorn får jobba lite hårdare idag.

Håller oss kustnära, vilket är lätt när man inte behöver hålla reda på vinden och dess riktning (obetydlig just nu). Passerar ett antal städer/byar. Vissa har dock väldigt grunda hamnar.

Olika typer av vågbrytande klossar.

Vore det inte häftigt att göra ett försök på den runda stenen…? Nu först har vinden kommit, och med besked. Vilket vi struntar i, eftersom den kommer rakt framifrån. Motorn är ju redan igång…

Efter udden med fyren rullar vi ut genuan och upplever en efterlängtad tystnad och betydligt mindre rull. Vinden är 8-10 m/s och bygger snabbt upp nya vågor.

Vi anländer vid lågvatten och i både Reeds Nautical Almanac och våra elektroniska sjökort, ser det alltför grunt ut. Ska vi ankra och vänta in tidvattnet? Vi ringer hamnen och får höra att det går bra att ta sig in nu. Vilket vi gjorde och såg att det som grundast var 4 meter… Vi har ändå de senaste uppdateringarna… Till höger om piren den stora playan.

In till kontoret för all pappersexercis… Nåja, inte betungande och det går ju ganska fort. Servicehuset, inrymt i en liten blå container, är en upplevelse av dålighet och snusk… ett riktigt skithus i dess rätta bemärkelse.

En liten playa i staden. Bakom skynket ett varv.

Hittade inte någon fin gamla sta`n på dagens undersökningspromenad. Får leta mer i morgon.

På varsin sida om detta urliknande verk, tror vi oss se tidvattenhöjden samt hur många timmar det är kvar… Det är varmt och hjärnan ”vilar”…

Sitter och skriver bloggen utanför en lavanderia. Rorsman fick rollen som tvättvakt medan Kibben kollar efter gamla sta`n. Finns den…?

Ser att den svenska Hallberg-Rassy 45:an som blev attackerad av späckhuggare i förra veckan, ligger här. Attacken skedde en bit utanför. Den blev bogserad hit och väntar på att få ett nytt roder eller få rodret lagat. Denna information fick vi av en norsk seglare som ligger vid samma brygga som vi. Det kom även in en dansk seglare. Framför oss ligger en finsk segelbåt. Hela Norden är representerat…

Fick en kommentar gällande vår middag på pilgrimsmusslor. Lätt kryddade, ingen vitlök. Köttet satt som berget och krävde tålamod för att få loss. Bitarna var väldigt små… men naggande goda…

Hälsningar från en ren och väldoftande Panta Rhei…

Lågvatten vid 00:30 och Panta tog det lugnt. Skönt, lätt att somna… Däremot såg vi tiotalet fiskare som hoppades på napp i den kolsvarta natten. Även efter 01:30 satt några av dem kvar. Snacka om intresse eller nödvändigt behov…

Solen går upp efter sju och vi var redan klara med frukosten. Tidvattnet högt vilket återigen gav otroligt rull i hamnen. Svårt att hålla allt på plats på frukostbordet.

Vinden skulle ge oss fart idag. MEN det stämde inte. Atlanten hade vaknat! Jösses vilka vågor vi mötte. Provade länsa med storseglet men det fungerade inte i 5 m/s.

Motorgång och därefter enbart genuan. Det sliter inte lika hårt som smällarna med storseglet. Men även denna segelsättning fick vi ge upp. VILKA VÅGOR och utan seglens stabiliserande hjälp, rullade Panta hejdlöst från sida till sida på de värsta avarterna av vågor. Inte hela tiden men ofta. Tills man blir förbannad eller börjar skratta. Men vi vet ju villkoren och är här av egen fri vilja, så ett skratt är att föredra…

Passerar nära uddarna för att undvika orcas. Små samhällen längs kusten.

Vår tänkta plan var att ta oss 50 nm västerut, men avsaknad av vind och med de ”överförfriskade” vågorna, ändrades planen. Nu ligger vi i en fin hamn, halvvägs, och njuter av att underlaget är stilla…

Efter att Panta blivit tvättad tog vi oss in till gamla staden.

Fint och med en varm känsla då vi ser palmer.

Vi fortsätter att äta ute. Pilgrimsmusslor, åtta stycken, till middag. Utan annat tilltugg blev det lite klent med mättnadskänslan. Gott som tusan och energin i dessa fina musslor, räckte till att gå och handla i butik och avsluta med något mer robust i båten. Vi hade ju seglat hela dagen och behövde fylla på med energi…

Finns det en höjd, går vi upp… Hamnen från en annan vinkel.

Efter både middag på sta`n och påfyllning ombord, var det dags för en längre promenad. Havet håller endast 18 grader här.

Vet inte vilken bergart detta är… men fin färg…

Har inte hunnit titta på morgondagens väder, men hoppas kunna avverka de återstående 32 nm till Viveiro i morgon eller någon annan dag…

Såg en svensk OE 32:a segla in men ser den inte i hamnen. Vi har inte sett många svenska båtar på vår segling i år.

Hälsningar från Galicien…

Puerto de Cudillero – Puerto de Luarca, 19 nm

Först en glad nyhet. Jag lyckades ta en konversation med WordPress AI (snabba svar minsann) och den kom med information som inte fanns att se när jag grävde bland deras sidor. Det innebär att jag kan fortsätta med samma webbadress (bra för våra 450 återstående visitkort) och utöka med 7 nya Gb. Till endast dubbla priset mot idag. Voilà, som vi sade i Frankrike…

Igår kväll kom en motorbåt in med 12 fina bonitos. Det var säkert en stor fångst, för många snubbar samlades och tog bilder mm. Därefter kapade de huvudena på dem och kastade dessa i havet. Tänk så mycket soppa man skulle kunna koka på bara ett huvud… En tanke slog oss. Om bonitos finns någonstans i närheten, kan ju även orcas följa dem… Drömmarna under natten handlade dock om mer angenäma saker…

En kortare morgonpromenad innan det blir dags att ta oss ut på det stilla hav som gäller även idag. Mulet, andra dagen i följd, men inget av det utlovade regnet. Inte än i alla fall. Inloppet till hamnen går runt den beväxta klippan.

När Kibben körde ut ur hamnen, tog hon det lugnt. Ville verkligen se och uppleva det vi glider igenom. Det var rätt beslut att stanna här. Grym hamn, grym stad grymt inlopp…

Klipporna har ofta hål.

Två snubbar i en pytteliten båt, visade stolt upp en fångad bläckfisk.

Rullade ut genuan trots att den böljade fram och tillbaks och kändes tom på luft. Men även med detta lilla tillskott, kunde vi sänka motorvarvtalet med 300 rpm och hålla samma fart. Vinden från sidan, 2-3 m/s.

Kyrka och fyr i samklang. Bakom piren till höger ska vi ta en boj. Lite knepigt…

Efter att ha lyckats förtöja, för oss på ett helt nytt sätt, tar vi en pilsner. Äntligen fredag… Snart ska vi ta oss uppför stegen. Det är lugnt i hamnen.

Lågvatten betyder många höjdmeter. Blir kortare när vi återkommer om några timmar.

Lägger oss en bit ut från kajen för att slippa tänka på värsta lågvattnet. Det är nästan 3 meters skillnad.

Som vanligt vandrar vi runt i staden. En större stad än den riktigt mysiga Cudillero, som vi besökte igår..

Fin ide`…

Förstår nu varför hamnvärden inte gav oss tillåtelse att komma in i den inre hamnbassängen.

Åter igen hamnade vi på en restaurang. Languster och calamares, goda som det sig bör. Har lärt oss att tacka nej till pane, bröd. Det får vi tillräckligt av ombord. Efter middagen fortsatt promenad. Upp mot höjderna. Såg från höjden att badande ungdomar utnyttjade vår jolle för att ta sig upp ur vattnet och till stegen. På väg ned igen såg vi att ungdomarna även utnyttjade vår badplattform på Panta Rhei.

Vår dörr till salongen stod öppen för vädring, men inte ett endaste blött fotspår syntes på durken i sittbrunnen. Kändes naturligtvis bra att ungdomarna bara hade kul… När vi närmade oss båten, redan på håll, fanns inga ”badgäster” i närheten. De hade koll på gubben och tanten…

Kanske inte den mest inspirerande bilden att avsluta med. På höjden fanns denna kyrkogård.

När vi åter skulle kliva in i jollen, var det högvatten. Vilket innebär att vågorna från havet lättare letar sig in i hamnen. Det gällde i högsta grad även nu. Svårt att kliva ombord på en gummibåt som hoppar/glider och rullar. Panta Rhei svingade ordentligt och gav oss en utmaning till, att torrskodda ta oss ombord…

I morgon kan vi troligen segla med fart och ta oss en lite längre sträcka. Ögonen klistrade mot havsytan och horisonten, på jakt efter något vi inte vill se…

-”What about a nice cup of tea?” -” Oh, that would be lovely”. Som engelsmännen skulle uttrycka sig…

Hälsningar från en rejält rullande tillvaro…

Puerto de Aviles – Puerto de Cudillero, 12 nm

Morgonpromenaden tog vi i den gamla fina stadsdelen. Bilden visar vår provisoriska saltvattenlösning på durken. Kibben provade hålet med sitt kalibrerade lillfinger och i en affär gjordes en kontroll av en slang som visade sig vara lillfingertjock. Klockren konstruktion, designad, Kibben (fingertoppskänsla)…

Panta och fiskebåtarna lämnade hamnen samtidigt. Långa trollingspön.

Atlanten sover. Att vinden ibland inte blåser, förstår vi. Att det stora havet endast böljar lätt är svårare att förstå. Det brukar alltid finnas vågor från något håll, som byggts upp i fjärran.

Passerar ännu ett ”Cape” och håller oss nära kusten.

Efter fyra timmar lägger vi till i en liten hamn på ena bryggans hammer head i Puerto de Cudillero.

Husen klamrar sig fast längs bergssluttningarna. Den lilla staden är verkligen mysig. Vägen genom centrum, upp mot toppen, är brant och kantad av både hus och restauranger.

Fullt med folk i restaurangerna (under de vita solskydden).

Hamnen.

Ännu en bild på havet…

Smala gränder, gångar och trappor ledde upp till husen på toppen.

En tunnel färdigbyggd 1892 ledde en del av flodvattnet ned mot hamnen. Den är 300 meter lång.

Blomma.

Efter några timmars vandring, upp och ned, slutar vi dagen med middag på en av de otaliga restaurangerna. Staden verkar vara ett turistmål.

Ser att mitt utrymme på WordPress börjar närma sig 6 Gb och då är det fullt. Det har räckt till bloggen under 2025 och detta år, men nu vet jag inte när det plötsligt tar slut. Har betalat under 1000:-/ år för en reklamfri upplevelse för er följare (hoppas det har varit reklamfritt).

Tänkte utöka utrymmet, men nästa steg är 50 Gb vilket är gigantiskt mycket och kostar 515 :-/ månad, vilket jag inte kommer att ta. Blir nog att jag måste öppna en ny blogg och hänvisa från denna. Men det kommer att ta tid och många svordomar… Kontentan är: ifall denna tar slut, ta det lugnt. Jag kommer att lösa det på något sätt. Jag kör på tills vidare, ända in i kaklet…

Båtklubben som sköter gästande båtar, hade stängt och öppnar inte mer idag. Tur då, att grinden till land inte var låst… I morgon fortsätter vi västerut, troligtvis i samma anda som idag (Penta). Såg förresten delfiner som hoppade helt upp ur vattnet. Graciöst.

I natt var det ännu en båt som blev attackerad, men sjöräddningen hann dit och höll sig nära båten under tre timmar, innan mamma orca och baby orca gav sig av. Båten klarade sig utan skador. I morgon kommer vi att vara nära orcafarvatten. Ju närmare nordvästra hörnet av Spanien, desto fler attacker har anmälts.

Hälsningar från en kalibrerad Panta Rhei…

Gijon – Puerto de Aviles, 22 nm

Sent igår kväll, i mörkret, fiskade folk från piren. Somliga hade grönt sken på draget. Som en liten lanterna. Några fick små fiskar. Antar att de äter dessa, eftersom de gör sig besväret att fiska sent.

Vi började göra oss i ordning redan innan dagsljuset hunnit koppla greppet.Tankade fullt och iväg.

Stort flöde genom vacuumventilen, som inte har något filter. Normalt sett ska det bubbla ut endast lite vatten vid motorstart. Kylvattnet är salt och durken torkar inte om vi inte sköljer med färskvatten efteråt.

Mycket motorgång men även några timmars segling. Vågorna är inte alls störande. Håller oss nära kusten, där det är möjligt. Här rundar vi dagens ”Cape Horn”…

Nästa ”Cape”… Mitt på bergsbranten såg vi en snubbe med en hang glider-ryggsäck på ryggen. Klättrandes uppåt. Hur hade han hamnat där? Landat i havet? Vi vinkade i samförstånd när vi passerade. Vi är ”knäppa” men på olika sätt…

Inseglingen är tre nm och halva sträckan kantas av industriverksamhet. Bland annat kol och skrothantering. Tråkig inramning men viktig för samhället med 76 ooo invånare. Troligen rör till vindkraftverk på bilden.

Konst… Skyddad hamn med en hinna av diesel på vattenytan. En runda till servicehuset med toaletten, visar 1.4 km på stegräknaren… Blir inte många besök…

Gästhamnkostnad 33 Euro med kort. Endast 30 Euro med kontanter. Dessutom, efter 10 dagar får du ligga tre veckor gratis.

Fin gamla sta`n där vi tillbringade många timmar.

Stor renovering av huset. Allt rivs inuti men de yttre väggarna behålls. Såg några sådana renoveringar.

Dagens stadsbesök avslutades med tidig middag på en liten restaurang. Calamares och stora räkor i vitlök.

Dags att planera färden för morgondagen.

Hälsningar från Panta Rhei på språng…

Klarerade in och tog en runda på sta`n. Tre båtbutiker/verkstäder men inget napp gällande vår vacuumventil till Pentan. Volvo Pentaverkstadens personal visste inte ens att det finns något som sitter på kylvattenslangen och gör detta jobb… Resultatet blev att vi kör vidare utan membran, vilket egentligen inte innebär några risker, och låter överflödet av det salta vattnet flöda omkring på sittbrunnsdurken vid motorgång. Ska beställa från Sverige till någon hamn längre fram, men måste räkna på dagar och sträckor. Kan ju inflika att denna reservdel ytterst sällan går sönder. Oftast ska den bara rengöras/rensas.

Det ska bli en kort värmepeak på närmare 30 grader idag. Himlen är molnfri och vinden som bortblåst…😊. Få gästande båtar, varav 50 % av dem har något problem att lösa… liksom vi…

Staden har ungefär 270 000 invånare och är Asturiens största. Den har även en gammal del, i vilken vi gillar att vandra i.

En bild på hamnen från förr…

Samma vy idag, med hamnkontoret i den ljusa byggnaden… Framför/nedanför den, ett antal irriterande jet-skies. De finns i varje hamn, och de är omåttligt populära…

Ett konstverk av upp och nedvända tomflaskor. Ingen var fastsatt, utan kunde lyftas bort…

Cyklar iväg genom staden, kors och tvärs.

Äntligen en öppen kyrka i Spanien. Iglesia de San Pedro.

Tog oss ur staden och naturligtvis hamnade vi kustnära… Vill ju se havet…Hur är vi funtade…?

Tänkte ta ett bad i bukten men det var fortfarande en lång bit kvar, uppför. För att sedan klättra ned för branten för ett dopp och därefter kräla upp igen. Vi har nog blivit en aning bekväma, men skyller på dagens höga temperatur.

Däremot plockade vi några björnbär högt över havet…

Lite för brant för att utnyttja bromsarna hela vägen…

Fin cykelväg. Fanns genom hela centrala delarna av staden.

Det kulturella har fått utrymme.

Både öst och väst om centrum finns enorma playor. Fullproppade med badande…

När vi passerar några timmar senare, hade vattnet stigit och utplånat stora delar av playan, och trängseln på stranden har ökat på den decimerade ytan… Valrossarna i Antarktis har mer yta per valross än…

Stor dela av den enorma playan är under vatten och dyningen får fritt spelrum ända in mot promenadstråket.

En av gränderna i gamla staden…

Efter både promenader och några mils cyklande, sätter vi oss på uteserveringen på en bodega och insuper både atmosfären, den gamla bebyggelsen och varsin cerveza…

Duschar i båten igen. Orkar inte ta oss till servicehuset (400 meter) men främst för att vi direkt kan klä oss i badrock/pyjamas och softa i sittbrunnen… Kvällssvalkan känns len och helande… Vädrar med alla luckor öppna. Salongen håller fortfarande 28 grader…

Från piren hörs ungdomarnas glädjefyllda rop och skratt när de hoppar i havet. Även nu på kvällen (21:20)…

Avslutar med ”a nice cup of tea”.

Hälsningar från Panta Rhei utan vacuum…

Ribadesella- Gijo`n, 29 nm…

Lugn kväll i sittbrunnen igår. Ibland blir man en aning överraskad av hur unga människor får till det. Det är fem (5) unga på SUP:en (en är skymd av mantågsstöttan). Troligtvis är samtliga duktiga simmare…

Solens sista strålar når de översta husen på stadens slänt.

Morgonpromenad till stranden för att se hur stora vågorna är. Här ska vi ut om fem timmar och då bör vi klara djupgåendet i vågdalarna. Om ni zoomar in, ser ni två surfare i vattnet. Vågen är mellan 1.5-2 meter…

Vi kommer att lämna hamnen innan högvattnet dolt allt det gröna.

Hissade storseglet i den smala rännan i hamnen. Lite lugnare så. Allt gick väl och vi klarade ta oss ut, utan brytande sjö över däck. Kunde till och med rulla ut genuan en stund, innan vi länsade undan för enbart storseglet. Atlantdyningen, som vi kommer att ha i sidan hela dagen, är mäktig men ”snäll”. Som stora böljande kullar med avstånd mellan vågtopparna på 60 meter och en höjd på 2-3 meter. Vinden var tillräcklig för att hålla seglen. Riktigt bra segling…

Passerade några mindre ”samhällen”. De ligger inklämda i skrevor i landskapet. Höll oss nära land. Nu har späckhuggarna sänkt ytterligare en eller två båtar. De är väldigt nära nu, i den riktning vi är på väg. En attack skedde bara någon nm från kusten. Mycket obehagligt…

Inte långt kvar. Udda utsiktspunkt, den vassa spetsen.

Gijon är en storstad med allt vad det innebär av oljud, musik och allmän bullermatta. Saknar redan lilla Ribadesella, där kornas klämtande klockor hördes till hamnen. De gick på den tvärbranta ”väggen”, likt bergsgetter…

Vi hann inte fram innan hamnkontoret stängde och blev därför utelåsta från att ta oss iland. Tar det lugnt och njuter av en god paj med sallad till middag. I morgon gör vi sta`n efter att ha klarerat in med samtliga dokument redo för granskning. Temperaturen är 23 grader men vinden gör att det blir läsning/bloggning i salongen. En enkel dag på vårt äventyr…

Hälsningar från en högljudd stad…

En något längre morgonpromenad som tar oss längs en halvblöt sumpig vattensamling (lågvatten). Ett fint promenadstråk där vi även provar med lite gympa. Möjligt tack vare endast 18 grader på morgonen. Måste erkänna att det kändes lite ovant. Den positiva kicken i huvudet var desto skönare…

Torrt på däck och frisk, klar luft. Bergen synliga inåt landet.

En nostalgisk frukost, för oss nordbor. Kibben tog fram äppelmos ur frysen och till det, var det självklara alternativet gröt. Bloggen har aningen övervikt åt det kulinariska för tillfället. Nyhetstorka… Sista tuben med kaviar…

Dags att undersöka en bit av inlandet där bergen lockar med sina blåskimrande silhuetter. Bra men stundtals smal väg som slingrar sig mödosamt uppåt. Vi är på landet. Hör både höns, getter och kor. Ser bananplantor och palmer längs vår väg.

Stannar till vid ett fint hotell/spa och njuter både av kaffet och utsikten. Vi blev mycket väl mottagna och kaffet var gott… Vänder åter innan de brantaste backarna börjar. Floden, som rinner ut i havet genom vår hamn.

Enstaka stora hus. I övrigt fina normalstora villor i små grupper.

Hem igen och vidare upp på den andra höjden (110 meter) mellan hamnen och havet. Till vänster en blå passionsblomma på slänten.

Häftigt läge för huset. Tvärbrant ned (50 meter) till farleden in till hamnen.

Hamnen med centrum till vänster om bron. Playan till höger.

Playan.

Högst upp vid inloppet till hamnen. I morgon ska vi ta oss vidare västerut. Följa kusten på nära håll, eftersom späckhuggarna finns längre ut på lite djupare vatten. Tydligen har de sänkt två båtar alldeles nyligen…

Byggd på 1800-talet men nu återstår endast halva kapellet.

Två av våra grannar hade ändrat sig och lämnade redan idag. Överraskande. Har vi missat något? De får både motvind och vågor mot sig. Vi hoppas endast få vågorna mot oss i morgon. Oavsett avresedag blir det en hel del motorgång. Dyningen rullar på i flera dygn om inte kraftig vind från någon annan riktning dämpar den.

Dagens middag avnjuts ombord. Crevettes, eller som de benämns här, languster… mums…

Vacuumventilen till motorn är trasig. Måste hitta nytt membran. Detta system ser till att motorn inte vattenfylls via avgasslangen vid tuff segling. I övrigt preppar vi oss och Panta för morgondagens segling. Vi måste lämna hamnen sent, för att ha vatten under kölen för dyningen. Förlig vind ska komma ännu senare. Håller tummarna att vi har flyt (😊) i morgon…

Vi är omringade av polskregistrerade båtar, ägda av spanjorer. Av skattetekniska skäl.

Nu har vi legat här så pass länge att alla, inklusive ortsborna, hejar hjärtligt på oss när de går förbi på bryggan. Ger en familjär känsla… helt ok…

Hälsningar från en fin plats med lagom sommarvärme…

Klockan är 06:10. Det är fortfarande helsvart ute. Blixtar lyser upp himlen med jämna mellanrum. Mycket effektfullt i mörkret… Ljudet av åskan mullrar oroväckande högt här i ”dalen”. Mäktigt, men samtidigt respektingivande, nästan skrämmande… Sömnen vill inte infinna sig. Ser blixtarna, räknar sekunder och lyssnar på mullret…

Nattbild från ett blött Ribadesella, innan åskan.

Morgonljuset börjar skönjas kring 06:45 och då upptäcker Rorsman en främmande men ändå välbekant kvinna vid sin sida… Fukten i natt, med stängda luckor, har begåvat Kibben med lockar i håret… Nåja, kanske inte helt med verkligheten överensstämmande, men något lite och det var skönt att öppna upp och skicka ut den fuktiga luften, trots några droppar från himlen… Hårstråna rätade sig…

Skippade morgonpromenaden och mekade båt på förmiddagen. Här ålar Rorsman baklänges ut från en kontroll av rodersystemet. Det är trångt, svårt och ännu trängre… och egentligen skittrångt…

Promenad till centrum. Alla dessa fisksorter går naturligtvis att äta, men det vore svårare att ha koll på det, om man fiskar själv. Google kan säkert hjälpa till med artbestämning, i såfall. Om man har täckning.

Tänkte oss en mycket lätt lunch idag. På de flesta restauranger (många gäster på alla) satt folk mest och drack olika drycker. Vi hittade en som redan serverade mat och beställde. Svårt att veta hur mycket man får, men prisnivån var låg och då, tänkte Rorsman, att det inte kan bli så stora portioner. FEL! Kibben åt fisksoppa med en languster och musslor (👍👍👍). Rorsmans jätteportion med choritzo, två ägg, bacon och pommes, fyllde krävan till bristningsgränsen (👍👍👍👍). Vi ställde omgående in den tänkta middagen ombord…

Nu tänker ni väl att vi ofta äter på restaurang …och det stämmer…😊.

Ett av många fina hus på sta`n. Hotell Marina.

Eftermiddagspromenad längs den fina strandpromenaden. Vågorna som rullar in är högre än när vi anlände… Röd flagg på vissa delar av stranden.

Något lite småplock blev det förstås på kvällen. Rorsman hann även med en gitarrstund i sittbrunnen. Inga applåder från något håll men en tumme upp från en som mekade båt. Kanske fick han kramp i tummen och stretchade den… vem vet, men Rorsman var lycklig i sin egen musikaliska värld…

En senare kvällspromenad in till centrum, bara för att smälta maten från tidigare. Folk kommer igång efter 21 och restaurangerna serverar för fullt. Mitt i staden var det uppvisning av unga gymnastikflickor, modevisning och uppvisning av kulturellt klädda modeller. Fullt med folk i en mycket positiv anda…

Har inte kollat in om fler båtar blivit attackerade idag. Vi ser några fritidsbåtar som är långt ute i de vattnen som orcas huserar i… Hur tänker de…?

Igår kom det in en polsk segelbåt med ett yngre par. Idag avseglade de vidare västerut, dit även vi ska om några dagar, när vädret är mer gynnsamt. På AIS såg vi att de pumpade på i 1.6 – 2.5 knop mot stora vågor och stark vind. Tio timmar för 28 nm. Tidsbrist…?

Lördag kväll. Musiken söker sig ut från staden, över vattnet och bäddar in hamnen i lördagsfeeling. Mörkret är kompakt och alla signaler ombord på Panta Rhei pekar på kojen. Dags att avsluta ännu en dag på vår långa resa…

Hälsningar från en vanlig och enkel dag i väntans tider…

Normal svensk morgontemperatur när vi tog vår promenad. Lite senare än vanligt, för sömnen har varit bättre tack vare svalare nätter. En bra och trygg hamn som endast gungar en aning vid högvatten. Då bromsas inte den stora dyningen upp vid grundklacken.

Daggen har lagt sitt blöta lager av färskvatten över både båtar och bryggor. Luften är frisk att andas.

Hamnen och samhället omgärdas av branta berg och hav. Molnen ligger kvar på sluttningarna.

Ett stort träd med änglatrumpet.

Playan är ännu tom, sånär som en grupp surftränande personer (utanför bild) som låg i vattnet och inväntade den rätta vågen…

Vinden har ännu inte byggt upp men dyningen rullar på som vanligt.

Vecklade ut cyklarna och tänkte ta oss in i landet en bit. Där finns grottor och andra sevärdheter. På turistbyrån fick vi veta att vi endast ska cykla runt i tätorten på vägarna. Helst inte cykla ut på landsvägarna om det inte finns cykelbanor. Tydligen för riskfyllt.

Tar oss runt i staden och börjar med en toppbestigning. Upptäcker att kondition är färskvara… Bilden visar farleden in till hamnen.

Hamnen.

En konstnär uppmanade folket att måla varsina trappsteg, La Escalera de Colores, och skriva några tänkvärda ord på den vertikala delen. Han menade att det bidrar till gemenskap i bygden.

Mycket blomprakt i denna del av staden. Fina smala gränder. Riktigt mysigt…

Naturligtvis en kyrka. Inte öppen just nu.

Efter några timmars promenad i de centrala delarna av staden, bokade vi plats på en trevlig restaurang som hade en meny med många rätter. Nu hade vi chansen att prova på något lokalt och spanskt. Vi provsmakade av varandra och tolkade hur våra smaklökar reagerade.

FÖRRÄTT. Kibben: Languster kryddade med Albarino-vin, vitlök och persilja (👍👍👍👍👍). Rorsman: En lokal rätt, Fabada, vita bönor och diverse korvar och kött (👍👍👍).

HUVUDRÄTT. Kibben: Asturisk rätt (choritzofärs) med ägg (👍👍👍). Rorsman: Havsabborre (👍👍👍👍).

EFTERRÄTT. Kibben: Glass (👍👍). Svårt att veta vad man beställt. Rorsman: Yoghurt, mycket naturell med jordgubbssylt (👍👍👍👍👍).

Allt detta för 25 Euro per person. En flaska vin, att dela på, och nybakat bröd ingick i menyn.

Kom i samspråk med ägaren till båten bakom oss. Hon seglar en Westerly Conway (?) och hade två väninnor som gastar. De var också på väg västerut och skulle runda Spaniens nordvästra hörn. Hon är marinbiolog/forskare och mycket kunnig/medveten om farorna med späckhuggarna. Vi fick höra många bra fakta gällande ”incidenter” med späckhuggare.

Vi följer läget på nätet och till vår förfäran ser vi att fem båtar blivit attackerade igår. Varav en så illa att den sjönk. De håller till endast två dagsetapper från var vi är just nu. För tillfället ligger vi still och inväntar bättre väder. Men i förlängningen ligger vi kanske still och avvaktar späckhuggarna. De kommer tydligen att hålla till här till mitten av augusti…

En kvällspromenad in till centrum. Utlovat regn efter 20:00 och klockan var nu 18:00. En kort promenad. När vi var framme i centrum kom åska, blixtar och ösregn över oss. På båten hade vi takluckorna i ventilationsläge, förutom på toaletten, där luckan var öppen… Voi, voi…

Vi rusade hemåt och passade på att snabbt köpa två paraplyer i språnget. Ösregn av sällan skådat slag. Vägarna fick fem centimeter vatten och vi sprang så fort som både vind och regn tillät.

Totalt genomblöta, förutom möjligen håret, kom vi hem och började den stora torkningen av Panta. Nu är allt rent men fuktigt. Åska och blixtar dundrar högt i dalgången… Home sweet home…

Hälsningar från en flytande ångbastu…

San Vicente de la Baraquera – Ribadesella, 32 nm

Natten var lugn, mörk, vindfattig och sval. Knappt 18 grader på morgonen kändes bekant men lite burrigt. Detta kortstopp i San V… delade sträckan till Ribadesella i två dagsetapper. En heldag med segling igår (😊) och idag motorgång (😕). Fast det är lättare att acceptera många motortimmar när man vet att det blir så redan vid start…

Ribadesella har en bra och skyddad hamn och under de närmaste dagarna kommer det blåsa friska vindar från väst, vilket ger oss några dagar i hamn. Möjligen många. Vill inte stångas mot vind (10 m/s) och vågor. Eller det SKA man inte göra om man inte kappseglar. Ribadesella är en liten stad med drygt 6300 invånare. Det vi sett hittills är lovande.

Morgonljuset ger en varm inramning över staden San V… Bergen är mäktiga.

Tog oss ut vid lägsta tidvatten, vilket inte alls var spännande. Nu visste vi ju hur det förhöll sig i utloppet, med både vågor och tidvatten. Erfarenhet är värt mycket. Vi möter stor, loj dyning. Stöttar en timme med genuan, men därefter enbart motor och därmed mer rullande… oj, oj… Nåtera att det tredje ojet saknas. Alltså inte alltför illa…

Vacker kust med höga berg. Påminner om Norge men utan vita snöfläckar på topparna.

Motorn brummar, autopiloten surrar och vi sitter still i båten… och håller i oss. Bakom de närmaste bergstopparna kan man ana ännu högre berg i fjärran. Inte bara moln.

Närmar oss Ribadesella med full fart på motorn. Fick, efter några försök på telefonen, tag i hamnpersonal och berättade att vi beräknar anlända innan halv fyra. Beskedet att ta sig över grundklacken senast tre, var ett kommando. Därav nästan full gas sista timmen…

Snart kommer vi över grundet, i en gir åt babord. Rakt föröver, den stora playan med badande.

Tar oss fram på grunt vatten längs en stor och fin badstrand. Folk simmar eller ännu värre, står på botten 10 meter ifrån oss. Skarp sväng åt styrbord längre fram och vi är framme. En annorlunda och intressant infart till hamnen. Samhället och området kring stranden ser trevliga ut. Verkar vara en populär turistort.

Väl förtöjda ringer Anders, en god vän och vår Orcaspanare, och varnar oss för späckhuggare som gått till attack endast 65 nm respektive 90 nm, väster om oss. Dit vi är på väg. Vi hörde ett May Day- rop på VHF:en tidigare och troligen var det en av dessa. En attack igår och en idag… Nu är de för nära. Det känns i magen.

Vet inte hur vi kommer att göra…

Oavsett all olust med dessa, i övrigt magnifika djur, tog vi en promenad längs ”turiststranden”.

Några hotell, naturligtvis…

Vi rundade den höga udden till vänster och följde stranden runt till baksidan.

Lite svalare i vattnet (22 grader) och i övrigt något lägre temperatur i luften, gör tillvaron piggare. Solen är het som vanligt.

Middag ombord på både torkad skinka, kallrökt lax, sallad, olja, salt och bröd. Med bra fantasi kan vi säga att vi ätit tapas… Creme Bryle` till efterrätt. Helt ok afton…

Hälsningar från besättningen som bara har Orcas i tankarna…

Marina de Santander – San Vicente de la Barquera, 35 nm

Kramp i smalbenen på natten tvingade Rorsman trampa omkring på däck. Natten var ljuvligt sval och mörk. Halvmånen som guidade oss förra natten, gör säkert sitt jobb även i natt. För någon annan men inte oss.

Fina byggnader kantar hamnen.

Hamnen ligger vackert inbäddad i en dal av hus på ena sidan och en allé av grönska på andra sidan. Flygplatsen ligger mellan grönskan och bergen. En fin hamn med vänlig personal.

En kort cykeltur innan avfärd. Tallarna (pine tres) av någon sort verkar anpassade för att ge maximal skugga mitt på dagen.

Idag fanns vind, vilket vi ville utnyttja. Nästa större hamn ligger över 60 nm västerut men dit hinner vi inte innan blåsten tar slut. Inte nattsudd igen…

Kryssade ut ur detta stora delta och allt fungerade till belåtenhet. Tills en svart gummibåt med tre svartklädda personer närmade sig med hög fart. De siktar mot oss och en flyktig tanke for genom huvudet. Vad har vi gjort fel?

De bad att komma ombord och förhöra sig om data, fakta och vilka vi var. Två av snubbarna klev ombord. de var mycket hövliga och bad om alla papper vi hade om oss själva och om båten. Vi har full koll på våra papper denna gång…

Vi kryssade vidare och de var glada åt alla dokument Kibben matade dem med. Därefter fick vi vårt ”Blue paper” som vi kan visa upp, om det krävs.

De tackade för förtroendet och embarkerade tillbaks till gummibåten. En god stämning rådde ombord.

Kustlinjen är mer dramatisk än tidigare. Seglen klarade att stå, trots mäktig dyning.

Vi närmar oss inloppet till San V… bla bla (det är ibland långa namn). Djupet endast 2.2 meter, vilket är spännande när dyningen häver oss både uppåt (helt ok) men även djupt ned i vågdalarna. Tyvärr var tidvattnet nästan lägst, när vi anlände.

Chart datum visade 1.6 meter och detta ska läggas till dessa 2.2 meter. Men det kändes ändå spännande att surfa in i kanalen med dyningen i ryggen. Kibben, med ögonen på ekolodet och Rorsman redo för en 180-graders sväng… Allt gick som vi planerat (teoretiskt) och inga sandbankar överraskade oss.

Ankrade på 2.8 meters djup i fin sandbotten. Fixade båten, som känns så skönt avsaltad idag, innan vi tog en tur med gummibåten. Den har tyvärr stora luftläckage på bägge bottentuberna. Dessutom har den läckt in vatten vid akterspegeln. Den är endast åtta år och bör ersättas…

Ror in mot en sandbank som kommer att försvinna om några timmar. Går omkring och motionerar våra ben.

Allt detta kommer att ligga under ytan…

Middag ombord bland annat från den ”Doggy bag” vi tog med oss från restaurangen igår. Kibbens maträtt på calamares och några andra havsdjur var ”plenty” milt sagt… Dopp innan maten. Allt känns bra och den tidigare nattens rullande är redan glömd…

Det ska bli omkring 16 grader i natt medan vattnet är 25 grader. Blir bra i sovrummet med takluckan öppen.

Dags att provspela gitarren. Det var evigheter sedan sist. En tysk båt som ankrat alltför nära vår akter, får skylla sig själv, ifall de har bra gehör…

Hälsningar från sandbanken som försvann…

D`Arcachon – Marina de Santander, 145 nm

Oj, oj, oj så skönt att gå på Terra Firma igen…!!! Rock n` roll på havet är inte enkelt… Det blir lätt blågult, när man studsar omkring mot inredningen… Oj, oj, oj igen, men det kanske ska vara inslag av aj, aj, aj…

Ett exempel på lite flyt, om ni ursäktar ordet, var att Rorsman gick till bränslemacken igår och återfyllde 10-litersdunken. Tanken var ju att göra så mycket som möjligt dagen innan avresa. Det hade även fungerat att tanka båten när vi lämnade, men allt tar tid.

Nu till flytet. En tankbil körde in och fyllde mackens tankar när vi lämnade och det är ju bra. Men hur mycket slammar det upp bottensedimentet i tankarna? Vi slapp tänka på denna lilla detalj… Bara en sådan liten sak kan man glädjas åt under flera timmar…

Den varma vinden hjälpte oss segla mot utloppet. Motström, ja men efter två och en halv timme kommer vi att passera över sanddynen med god marginal.

Dune du Pilat som vi ”erövrade”. Människorna på kammen påminner om vildavästernfilmer från vår ungdom. Hundratals indianer spanar ned på nybyggarna…

Lugnt hav innan vi är ute ur deltat. På öppet vatten såg vi ett antal lungmaneter. Många delfiner lekte med Panta och visade hur otroligt skickliga de är på att simma nära och fort. Till synes helt utan ansträngning. Senare såg vi, vad vi tror, tonfisk. Hyfsat stora när de hoppade upp ur vattnet. En tanke slog Rorsman. Späckhuggarna äter med glädje dessa fiskar… är de på jakt efter dessa små… Och här kommer vi…

Därefter ökade vinden till 8-11 m/s och gav oss rejäl fart mot Spanien. Det gungade mycket men seglen hjälpte till att stabilisera resan. Surfade fram i 7-10 knop med toppnotering på 14.1 knop. I mörkret seglade vi enbart på storseglet. Det räckte mer än väl och kändes lugnare på alla sätt. Toppade ändå 10 knop några gånger.

Solen går ned ungefär 21:45. Vi rusar in i natten och har snart aftonstjärnan och halvmånens glittrande gata till hjälp för att hålla kursen.

Natten är mörk. Ett passagerarfartyg passerar akter om oss. Stjärnorna hänger i himlavalvets oändlighet. Alla stjärnorna har bytt batterier. De lyser så starkt och klart…

Tyvärr blev vinden svagare lite tidigare än förväntat. Seglen slår obarmhärtigt. Oväsendet är plågsamt och kostar pengar. Ner med seglen och igång med Pentan. NU började det avskyvärda storrullandet jag ondgjorde mig för tidigare. De mäktiga atlantvågorna kastade omkring Panta rejält. Och därmed oss inneboende…

Solen ger oss hopp om en bättre dag, om sex timmar… Sista 40 nm var jobbigt rullande och långtråkiga… brum, brum, brum…suck… GLÖM INTE ATT HÅLLA I DIG!

Men nu är vi framme i Spanien, med egen båt. Kustlinjen grövre än den vi följt i Frankrike.

Fyren Cabo de Ajo dit turistbyrån vill skicka besökare för att se den fantastiska solnedgången. Jo tjena, snacka inte om solens upp och nedgångar med oss…

Vi har seglat längs frankrikes kust sedan första juni. Lämnade landet igår, den 20 juli. Vi gillade Frankrike på många sätt. Tyvärr är språket ett ”hinder” för djupare diskussioner. Man hälsar på varandra. Det anses oartigt att inte göra det. Sådant känns bra.

Nu blir det ett nytt språk att förhålla sig till. Vi kan några fler ord och fraser på spanska och kanske tar vi till oss några fler…

Palacio de La Magdalena i inloppet till staden. Santander har 175.000 invånare.

Efter lång och trogen tjänst fick Frankrikes Tricoloren, lämna plats för Spaniens rödgula flagga.

För att inte somna efter nattens vilda tur med endast en timmes sömn, spolade vi av Panta riktigt grundligt. I de flesta marinor är det inte tillåtet att spola av båten. Här är det ok och slutligen duschade vi oss själva under det varma vattnet som sprutade ur slangen.

Stora fina palmer matchar vädret. Något svalare än tidigare dagar och därmed riktigt behagligt.

Tar en cykeltur (för att inte somna). Det fick bli lunch ute och därefter ett besök i ett gigantiskt stort köpcenter. REA på de flesta varor med 40%.

Upptäckte tyvärr en stor skillnad mot Frankrike. Här ligger det mängder av skräp längs alla cykelbanor och vägar. Såg redan när vi tog oss in mot hamnen, plastskräp flytandes på ytan. VARFÖR?

Sängen lockar förföriskt redan klockan 19… En stund till måste vi klara…

Hälsningar från två trötta seglare med inslag av den svenska flaggan på kroppen…

Tidig morgon ger skön svalka innan solen trycker dess heta strålar mot en redan varm och vindfattig hamn. Vi hade lämnat cyklarna vid bryggfoten och det var praktiskt och nästan nödvändigt att snabbt kunna nå servicehuset på morgonen. Det är nästan en halv kilometer dit. Ligger man som vi på hammerhead, längst ut, är det långt iland…

En typisk lätt frukost i värmen. Snart är en av våra fyra gasolflaskor tom. Håller länge eftersom vi ansluter oss till elnätet om det finns tillgång, som här. Elen är ansluten endast korta stunder vid matlagning.

Cykeltur österut längs jättebassängens varierande kust. Denna bränslestation låg tre meter lägre ned igår kväll.

Denna smala landtunga hade mängder av ostronrestauranger. I detta område odlas de i stor skala. Gammal bebyggelse.

Grunda, smala ”fjordar” skär in i landet på många ställen.

Passerade även en båttillverkare, Fountaine Pajot, som tillverkar stora och lyxiga katamaraner.

Pinasses kallas de små båtar som tillverkats här sedan hundratals år. Tidigare med segel eller roddkraft. Idag står motorer för framdrivningen. Platt botten som passar i denna stora bassäng. Numera även byggda i glasfiber.

Senaste varianten i aluminium. Denna är helt flatbottnad och ämnad för ostronskördar. Helt plan även på däck. Ingen fördjupning framför hytten…

På hemvägen cyklade vi in i ett storstadscentrum. Ett centrum vi inte trodde fanns här. Enligt Wiki, bodde 11.000 invånare här 2023. Nu på sommaren säkert mångdubbelt. Längs en av boulevarderna var arkitekturen helt annorlunda. Många hus i elegant äldre stil…

Efter 38 km inkluderande ett bad mitt i sta`n, kom vi hem till en mycket varmare båt, än den vi lämnat i morse… Det är 35 grader i salongen och 34 i sittbrunnen. Solen är givmild med sin energi…

Gör en genomgång av Pantas låssprintar, stag mm, samt kollar oljenivåer i motorn. Fyller 10 liter diesel för att ha hyfsat fullt i bränsletanken. Som en försiktighetsåtgärd.

I morgon ska vi utnyttja tidvattnet för medström ut härifrån, men måste starta lite ”för tidigt” för att ha tillräckligt med vatten när vi kommer till tröskeln vid havet… Hoppas på måttlig dyning för en torr passage.

Det blir segling över natten igen och om allt går bra är vi i böjen mellan Frankrike och Spanien på tisdag. Kanske kan vi hissa den spanska flaggan under styrbords spridare… Två dygn med bra vindar från rätt håll måste vi utnyttja till fullo.

Ska ringa marinen och fråga om skjutfältet, i morgon. Dessutom har de under den senaste veckan sett späckhuggare i detta område. Inte kul på något sätt…

Två 100-fots katamaraner fraktar folk om dagarna. På håll ser de ut som nåldynor när mängder av folk står och sitter på skroven…🙂

Även denna varma dag går över i kväll med något svalare luft. Det är 34 grader i sovrummet och vi bäddar åter i sittbrunnen där temperaturen är 29 grader, men med en skön bris som rufsar i håret…

Hälsningar från vår minisemester på en fin och varm plats i Frankrike…

Sovit som brunbjörnar i vinteride… Det tar på krafterna att segla långa etapper under varm sol… med en kort, orolig natt dessförinnan…

Detta är hela deltat Arcachon. Vid högvatten ser det ut som en jättestor sjö (allt är vatten). Tidvis med starka tidvattenströmmar. När vi seglade in i medströmmen i över 8.6 knop igår, hamnade vi mitt i ett getingbo av båtar. Segelbåtar, motorbåtar och båtar som kör omkring folk. Det verkade som hela Frankrike var här i sina flytetyg, även vid 20-tiden, denna blåsiga och varma fredag i semestertider…

På morgonen, direkt till hamnkontoret, där vi blev ombedda att visa papper på båt och besättning. Vi har ett pampigt registreringsintyg för Panta, utförd av OSK (Oceanseglingsklubben).

Nästan så den unga flickan i receptionen ställde sig upp och gjorde honnör…🙂

Hamnen är jättestor med 2000 platser och längs stränderna utanför, säkert 600-700 platser på boj. Många annorlunda båtar med mycket träinslag. Säkert grundgående för att vara i detta stora delta. Tror nog att de flesta lever sitt båtliv inne i deltat. Utanför pressar Atlanten på och nästa hamn ligger oändligt långt bort…

När frukosten var avklarad cyklade vi till en stor sanddyn, Dune de Pilat, Europas största, med en längd av 3 km, 500 meter bred och 107 meter hög.

Det gick förvånansvärt lätt och framförallt säkert att ta sig fram på de fina cykelbanorna. Kustnära. På vissa ställen hade de gjort om gatorna till enkelriktat och låtit den andra körbanan bli cykelbana… Det var fint… Det var många som cyklade idag..

Efter 13 km kom vi fram.

En lungmanet som inte hunnit ut innan ebb. Ser ut som en glasskulptur…

Ingen trängsel. Fler badare närmare de centrala delarna.

Kibben, närmast i bild till höger, gjorde ett pass till ”Base Camp 1” för att känna på hur tungt det var att gå uppför i den fina, lösa sanden. Tror nog att hon höll inne med vissa fakta…

Därefter, en gemensam attack mot ”The summit”… Kroppspråket säger en del om hur tungt det var… Många pauser… fast för att ta bilder, inte för att flåsa… som de andra…

En fin utsikt och high five för oss som orkade (det fanns en bilväg från andra sidan)… fusk… Kolla vinkeln till höger, där vi kom upp…

Vy över inloppet vi seglade in genom igår.

Båtarna har lagt till mot sanden och väntar på att vattnet ska sjunka så de kan ta promenader på sandön som snart stiger upp ur havet, framför dem.

Mycket sand av den fina sorten.

Lågvatten och flera kvadratkilometer av mark blir synlig…

Det stora deltat har krympt för ett antal timmar. Sedan börjar allt på nytt. Kolla längst bort… långt bort. Fascinerande…

HELA dagen passerade båtar ut och in, förbi vår plats. HELA tiden. Bogpropellrar skriker ut sin frustration för att styrmännen inte fixar att förutse vindar och strömmsättning. Eller är sena i sina beslut…

I skrivande stund krockade en större motorbåt med Panta. Det fanns gott om plats, men väldigt många båtar förstås. Panta har vit motorbåtsgelcoat på stävplåten, men inga skador. Vi visade tummen upp för klantskallen som körde. Vi hade tur denna gång. Båtarna tar aldrig slut, nästan komiskt många… Som en parad…

Eftersom vi anlände ”utifrån” fick vi den andra natten gratis. Och nog var det välkommet, eftersom en natt kostar 71 Euro…! Dyrast hittills… När vi läser vårt kontrakt, jo här är de måna om alla papper, ser vi att vi även slipper gårdagens avgift. Från svindyrt till svinbilligt… Alltså tre nätter för 71 Euro, Har vi missat något…

Någon stunds vila innan vi tar oss till något matställe. Inte så lätt som vi trodde. Klockan närmar sig 20:00… På första stället satte vi oss i den, närmast tomma restaurangen och ville beställa. Tyvärr, allt fullbokat…

Nästa restaurang som såg trevlig ut, sade samma sak. Fullbokat. Men, då tog vi upp alla våra franska glosor och förklarade att vi svenskar kan äta en middag på 35 minuter. Efter att kyparen och även den dit kallade chefen, plockat upp hakorna, fick vi på nåder och med heder och samvete en lucka på 35 minuter. Men endast med rätter som gick att servera snabbt.

Två Ceasersallad (med varm kyckling) serverades till vårt rosévin. Gott, snabbt och bra, sent på kvällen…

Båttyper…

Hela kyrkan från nattbilden igår.

Tallarna, eller pine har ständig påverkan av vind. För övrigt är allt vi sett idag som en minivariant av Mallorca men mycket renare och finare. Och cykelvänligare…

Vad ska vi göra i morgon? ”Hitt på nåt”… Framför allt kolla igenom Panta, inför nästa långa etapp.

Hälsningar från ett hav av båtar och sand…

Port Médoc – Arcachon, 76 nm

Kvällen på redden var lagom blåsig för bra svalka. Kvällsdopp och, efter bloggen (som stjäl så många timmar) läsning i sittbrunnen. Även Rorsman hann läsa vidare i sin bok. Skön kväll i solnedgången…

Ankrade 100 meter från ett grundområde med 1 m djup (chart datum). Till det ska läggas 0.87 m lägsta tidvatten just nu. Under natten blåste det upp rejält, som det ofta gjort, och tillsammans med strömmen, räckte ankarkättingen ända fram till 1 meters grundet. Tror nog att ankaret fått fästa om någon gång på grund av den starka strömmen vi låg i.

Klockan ett på natten låg vi rakt ovanför grundet. Ekolodet visade 2.1 m och tidvattnet var på väg ned ytterligare 45 minuter… Som lägst var det 1.9 meter till botten, innan tidvattnet började fylla på igen. Samtidigt ändrade strömmen riktning och vi kunde söka audiens hos John Blund igen… Nu gick det bara uppåt…

Tidig väckning och iväg 05:25 för att få några extra nm. Alla metrar är till vår fördel när vi ska över grundflaket om 65 nm. Vi kämpade för motor under två timmar i motströmmen. Full fart framåt gav 1.4 knop som sämst. Körde på så grunt vatten vi vågade, med ögonen på ekolodet, hela tiden.

I mörkret hörde vi hur vågorna på grund av strömmen vredgades och kastade omkring Panta åt alla håll. Vi såg endast de vita brotten på toppen på den branta sjön. Havet ”låter” på ett visst sätt och det kändes som vågorna ville in i sittbrunnen… Riktigt jobbigt.

Efter en timme var det värsta över, samtidigt som morgonljuset började anas i öster. Nu spurtade vi fram i mer än 2 knop med högt gaspådrag… PUST…

Här rundar vi norra udden och väntar på att vinden ska börja… Vågorna några nm längre fram väntar på oss. Stort gung när vi väl kommit ut på öppnare vatten.

Vinden fanns där och seglen hissades. Från stor rullning sida till sida, blev Panta som en helt annan båt. Slut med rullandet och bra fart söderut. Enligt prognosen, skulle vinden avta under dagen. Vi såg till att trimma seglen.

Vi följde kusten längs den tre nm breda zonen mellan land och militärens enormt stora skjutområde. Sandstrand hela tiden… Inloppet till Arcachondeltat var grunt och i Reeds Nautical Almanac läste vi på hur man skulle göra. Ringde även en myndighet och frågade om vågorna tillät passage, under de ”öppna” två timmarna närmast högvatten. Allt gick bra och vi förstår att informationen i Reeds gäller ”worst case”.

På våra elektroniska sjökort fanns inte några prickar utsatta. Däremot i Reeds, vilka vi följde och på plottrarna såg det ut som vi nästan körde på land…

Till vår stora glädje, hade vi nästan tre knops medström och bra vind upp i deltat. Glada även för att ha kunnat segla hela dagen.

Inget svar på VHF när vi ropade upp hamnen. Klockan närmade sig 20:00 när vi lade till vid väntbryggan. Ingen i Capitaineriet och vi tog oss längre in i hamnen, till en lugnare plats på änden av en brygga. Något trötta och hungriga gjorde vi klart skepp och fick till en fin, men sen middag.

Bryggorna på denna sida av hamnen hade inga grindar, varvid vi kunde ta några sköna steg på land innan kojdags.

Solen går ned 21:45 idag.

Nöjda med dagen, främst för att seglingen gick bra, satt vi en stund i sittbrunnen och inväntade natten. Skön svalkande vind svepte genom de öppna takluckorna, ned i salongen. Vattnet i hamnen håller 28 grader…

God natt…zzzzz

Hälsningar från två mosiga seglare…

Port Medoc – Port Medoc, 1 nm

Lugnt och varmt i hamnen. Solen i dis, vilket tacksamt noterades. Räknat och funderat på fortsättningen och tror att vi ska försöka ta en sista fransk etapp söderut. Kanske tar vi oss vatten över huvudet med 75 nm och en ”slottid” på endast två timmar på målet… Helst i dagsljus dessutom.

Började med morgonpromenad till boulangeriet, totalt 4 km och kläderna var redan på morgonen genomblöta. Tvättade och hade tur att en hagelskur kom 10 minuter innan vi hängde kläderna på tork. Först undrade vi vad som föll i havet… Rorsman var uppe på däck och det var lite underligt att inte bli träffad av dessa ”kulor”. Kan ha att göra med att vi inte orkat träna på länge och Rorsman blivit smal som en räka… If you don`t use them, you lose them… Glest mellan ”kulorna” som ni kan se… till en början.

Det haglade stora, vita och genomskinliga ”snöbollar” från den 28 gradiga himlen…

Om det varit helg och middagsdags, hade kylning av en drink passat utmärkt…

Efter en cykeltur till affären passade vi på att ta en mindre lunchmeny på en av de många hamnrestauranger, på armlängds avstånd. Kalasgod förrätt på sallad, tomat, melon, ägg, skinka och dressing. Hade räckt som huvudmål.

Rorsman tog crevettes insmorda i vitlök och persilja. De var varma. Kibben valde kotlett. Vi delade broderligt. Utsökt mat.

Till efterrätt fick Kibben glass och Rorsman ”pannacotta” samt en liten sockerkaka dränkt i arrac med vispad grädde på toppen.

Allt i allo en riktig fullträff med lunchen. Något stinna i magtrakten tog vi därefter en rejäl cykeltur till nordvästra udden på denna halvö. Till Point de Grave. I närheten finns denna fungerande fyr, Fare de Grave, som även inhyser ett museum.

Vidare cykling via underbart skuggiga skogar, dit solen inte når, och därmed mycket behagligare temperatur.

Till sist framme vid en av plagerna. Rorsman valde att bada med badbyxor, Kibben hade inte en endaste tråd på kroppen… Vi badade i gränslandet mellan ”naturelle” och ”textilier”…

Ungefär 27 grader i havet. Efter 5 minuter på cykelsadeln var vi både varma och blöta igen.

Packade ihop och lämnade den övervarma hamnen för att ligga på redden. Mer vind för kylning i natt och hur många bad som helst ikväll.

I morgon lämnar vi så fort som den starkaste motströmmen minskat. Helst tidigare men då går det oerhört långsamt. Planerad medelfart är nästan fem knop om vi ska lyckas ta oss in i nästa hamn…

Hälsningar från en lugn och varm semesterdag…

Ile D’Oleron – Port Medoc, 50 nm

Vilken natt! Såg blixtarna redan på långt håll. De syntes väl i den kolsvarta natten. Runt hela horisonten flammade de. Visserligen på långt avstånd men det kändes lite ensamt att vara ankrad en kilometer från stranden.

Nu började åskdundret höras. Därefter kom fronten med kraftig vind. Oron i magen omöjliggjorde sömn. Ligger och hoppas att ovädret inte kommer rakt över oss. Det blev inte otäckt nära och så småningom tog sömnen över oron… Mobiler och paddor förvarades i ugnen… Faradays bur (hyfsat bra).

Vi hade långt att segla och tog upp ankaret 07:00. Med motorns hjälp tog vi oss norrut på mycket grunt vatten för att slippa motströmmen längre ut.

Regn- och åskmoln drog sig mot fastlandet men på andra sidan ön vi ska runda, kom nya mörka moln upp vid horisonten.

Mötte branta vågor när vind och vågor kämpade om herraväldet. Här har vi lyckats runda Ile D’Oleron och satt segel. Men efter en halvtimme kom både vind, vågor, regn och hagel. Vi hade rullat in genuan i förväg, vilket var bra, när vinden ökade till 12 m/s. Halvvind/slör, vilket var gynnsamt.

En oskyldig liten ”korv” rakt föröver och till höger ovädret.

Kibben stannade inomhus. Ett hagel, stort som en grön ärta, slank in i salongen vid dörröppning. Hagelkornet fick vad den förtjänade. Kibben åt upp den… Rorsman hade lite skydd av biminin. Det gjorde ont att bli träffad…

Resten av seglingen blev odramatisk och över halva sträckan fick motorn hjälpa till. Vi hade en ”tid” att passa. Och det lyckades vi med, riktigt bra. Medström upp i det stora deltat där floderna Gironde och Dordogne rinner ut. Staden Bordeaux ligger 50 nm uppströms. Hellre 3 knop medström än det motsatta…

Efter 15 nm förtöjde vi i en stor hamn, som kändes ”trött”. Det mesta kändes lite ”B”… Varmt, mer än vi önskade, men nu sent på kvällen känns det behagligt.

Nu får vi fundera på nästa etapp. Kan bli några dagars väntan på bra vindar, men just nu vet vi inte.

Mörkret lägger sig omärkligt över oss medan syrsorna, eller vad det är, spelar sin kvällsserenad…

Hälsningar från en dag med många variabler…

Gungandet blev måttligare ju längre kvällen led. Till vår förvåning brände de iväg ett helt fantastiskt fyrverkeri på ön, klockan 23:00… Nationaldagen är ju i morgon, den 14 juli. Vita, blå och röda färger, som i Tricoloren.

Nåväl, natten var lugn och sval. Till och med kylen är glad… Morgonen så skön och stilla. Morgondopp i 23-gradigt hav. Det strömmar runt båten ~ 1 knop.

Rorsman tog några dyk och putsade propellerbladen och drevet. Tyvärr växer det ganska bra överallt. Nästa objekt får bli rodret. Det tar på krafterna eller främst flåset…

Dags att ta oss in till hamnen och samhället. Även med gummibåten måste vi vänta in högvatten…

Den observante läsaren kan nog se att Rorsman varit hos frissan. Kibben hade satt upp en tillfällig filial på badplattformen… Långa låga dyningar gav en viss karaktär på frisyren, men det gör det hela mer levande…

Hamnen är liten med grunt inlopp (barmark långa stunder). Vid lågvatten kan man gå torrskodd in/ut därifrån. De har två ”sillar” (trösklar som ser till att hålla kvar vattnet i bassängen, vid lågvatten).

Samhället visade sig bestå av hamn, ett antal mat/dryckesställen och egentligen inte så mycket mer. Från vår behagliga tillvaro (temperaturmässigt) ombord, fick vi en grym påminnelse om hur varmt det är på landbacken… Några glas vatten och varsin glass i skuggan, gav oss kraft att ta oss hemåt.

Ett snack med snubbarna på hamnkontoret bekräftade vår teori om att inte åka genom sundet söder om ön. Alltför många risker. Blir alltså att runda ön på norra sidan och därefter ta oss vidare. Vi har en uträknad plan gällande tidvattnet, strömmar och målgång i morgon. Närmare 50 nm. Ska bara kolla hur/om det blåser.

Ännu en intressant rigg. Aluminiummasten är avsmalnande hela vägen. Endast två sidovant från förstaget och en kaltopp värdig en äldre skärgårdskryssare…

Skönt att vara tillbaks på Panta Rheis, visserligen kraftigt rullande, däck igen. Luften är svalare och doppen i havet många…

Hälsningar från en skön sommardag…

La Rochelle – Ile d`oleron, 14 nm

Värmen från igår och senaste natten har gett upp. Vi vann, eftersom vi överlevde 🙂. På kvällen drack vi varsina 1.5 liter köpvatten, innan sovdags. Vattnet i båttanken har inte bästa smaken, eftersom den håller 28 grader. Är naturligtvis bättre om vi kyler den. MEN kylen har problem… vilket vi nu konstaterat vad det beror på.

Kylskåpet har, för att se fin ut, en yttre dörr i mahogny för att matcha inredningen. Så är det ofta i fina kök, i hus. Originaldörren (den inre) har luftutsläpp i övre delen där den uppvärmda luften från den hårt arbetande kompressorn skickas ut (normalt in i salongen). Men den yttre dörren i mahogny är heltäckande (ser ju fint ut) och hindrar varmluften att komma ut. Istället skickas varmluften mellan dessa dörrar och in runt kylskåpet igen…

Sååå dumt. Fungerar bra vid normala sommartemperaturer, men de senaste dagarna har ju varit extrema. Nu vet vi att maskinen jobbar som den ska, men har denna begränsning…

Eftersom vi ska vara i varmare vatten ett tag, planerar vi att borra hål i övre kanten av mahognydörren. Kibben håller handen vid utblåset. Varmluften går ovanför den grå dörrovansidan, men stoppas av mahognydörren.

Sömnen i natt, i sittbrunnens 34-gradiga luft blev något klen. Inte enbart för värmen, utan mer på grund av den hårda vinden (8-10 m/s) som satte alla dåligt spända fall på grannbåtars master, att slå mot mot respektive mast. Musiken från festivalen höll på extra länge, men störde inte.

Morgonen kom med halvsol och svag vind. Temperaturen hade fallit närmare 10 grader. Vilken skillnad! En promenad till den nästan folktomma badstranden, för ytterligare nedkylning. Passade på att säga farväl till våra engelska vänner i Kimchi.

Köpte mängder med fina grönsaker mm på torghandeln, vid hamnen. Närmare 100 meter breda båtramper underlättar båtlivet. Full fart på att plocka upp båtar för renskrapning och ommålning av bottenfärg. De har flera stora 150-tons kranar för detta.

Efter en seg kryss i bitvis mycket hårda vindar, ankrade vi upp nära ön, Ile d`oleron. Vattentemperaturen är 24 grader och vinden behagligt sval/varm. Ett uppiggande dopp innan middagen, som åter igen bestod av crevettes. Gott som fasen och proteinrik smalmat…

Just nu vet vi inte hur vi gör de närmaste dagarna. Rakt på mot Spanien eller några kortare etapper. Men den franska marinen är ett hot. De vill skicka ut oss, utanför skjutområdet. För att inte tala om späckhuggarna. Som lök på laxen finns många stora fiskenät i vår väg vid nattsegling. Vissa har markerat näten med AIS.

Vädret är bra (inte alltför hårt) men medför eventuellt många motortimmar. Vi får fundera vidare. Just nu har vi det bra, rullandes i svag dyning…

Fort Boyard syd om oss.

Vi är den röda pilen. Kanske tar oss in i hamnen vid högvatten i morgon. Det är grunt (mindre än en halvmeter) vid lågvatten (chart datum).

Hälsningar från en plats med normalt behaglig temperatur…

Lade oss åter i sittbrunnen för natten. Enbart badbyxor och inga lakan… Musiken från festivalscenen på två kilometers håll, fick bli vår godnattmusik… I några av våra båtgrannar hördes lågmälda samtal. I övrigt endast varm, orkeslös tystnad…

Vaknade vid 05-tiden och tog oss in i sovrummet. Tro det eller ej, Rorsman kände sig något frusen… fast det var 25 grader ute… Nattbrisen svepte stundtals böljande över hamnen…

Kort morgonpromenad längs ett fint stråk utmed stranden. ”Vår” playa.

Ungefär 9 nm SSV om hamnen kan vi ana Fort Boyard (Fångarna på fortet, TV4). Restricted area för oss.

Idag plockade vi fram cyklarna. Lite ”luftigare” transport än promenad. Även något mer fläktande fartvind. Marinmuseet med vädermätningsfartyget France 1. Den samlade väderdata på Atlanten, tillsammans med fartyg från både USA och Canada, för att göra väderobservationerna säkrare.

Tre stora V8-or.

Pentrydelen var nästan det största utrymmet ombord.

Här har vi Joshua igen. Nu gör den utflykter med intresserade.

Vi smög omkring längs skuggsidorna på hus och växtlighet, på vår vandring i staden. I solen var det nog över 50 grader. Det var HETT ! Ugnshett !

City Hall, Hotel de Ville.

Nu kom vi på något bra. Vi isolerar oss mot värmen med våra flytoveraller… Smart…

… eller hur tänkte vi här…? Nu är de i alla fall nytvättade och de torkade snabbt i solvärmen. Vi är lika slut som overallerna visar, när vi återkom från dagens stadsbesök. Både sittbrunnstermometern och badtermometern (i luften) visade 37.5 grader i skuggan…!!!🥵 I salongen 35 grader… Det ÄR riktigt tufft med denna höga värme. Hur ska vi klara natten…?

Vid tvättautomaten bad vi om hjälp att tolka den franska, mångfacetterade texten. En synnerligen vänlig snubbe, som inte kunde ett ord engelska ville hjälpa oss. Vi kan ju bara lösryckta viktiga franska ord som boulangeri, baguette mfl. Många förvirringar och då vi som bäst var överförvirrade, han såg det väl på oss, gick han ut till sin bil och hämtade tvättmedel. Därefter tryckte han på knapparna i rätt ordning, och voilà, maskinen startade… Han var frikostig med tvättpulvret… vilket bubbel…

Trots språkförvirringen kunde vi kommunicera tillräckligt bra, för att få reda på att hans kompis flugit från Stockholm till Düsseldorf i en ultralätt farkost. Han fick veta att vi seglat från ~ Stockholm, hit… Det går att kommunicera men det tar tid och vilja… Men det ger positiv energi…

I morse orkade kylskåpet endast kyla till 13 grader. Den klarar inte denna omgivningstemperatur, gammal som den är… Även våra mobiler strejkar på grund av överhettning. Det går inte att gå barfota på teakdäcket om solen lyser mitt på dagen… Det bränner under fotsulorna…

Våra vänner i sin Ovni 395 ”Kimchi” anlände idag. De ska ha båten här i två veckor. Tydligen lika varmt på ön Re`.

Igår kväll vid 22:30-tiden gick vi och tog en sista dusch. Den lilla nöjesparken var igång och något förvånade blev vi att se 2-3 åringar sitta i karusellerna och ha hur kul som helst… Vad säger svenska socialstyrelsen om att ha småbarn igång, när klockan rusar mot midnatt…? Eller är det en generationsfråga…?

Ikväll tog vi åter ett bad i havet. Måste helt enkelt få ned kroppstemperaturen. Nu, klockan 20:30 kommer starka vindpustar från land, på 8-12 m/s. De känns som de värmer, eftersom de verkar ha högre temperatur än våra nakna kroppar… Egendomlig känsla…

Hälsningar från bastun i La Rochelle…

Igår var det varmt, mer än vad vi egentligen tål. Började med att sova i sittbrunnen fram till midnatt, för att sedan ta oss in i sovrummets 28 grader… Det är tufft…

Nya dagen började med ett bad i havet. Ensamma. Några regndroppar och välkomna moln. Beslutade att gå in till city.

Intressant rigg med kolfibermast och wishbone bom.

Ännu en intressant rigg.

Innanför dessa historiska torn finns den inre gästhamnen.

Staden har många historiska inslag.

Staden är gammal och fin med mängder av gränder fyllda med restauranger, fik och butiker. En riktigt trevlig promenad i de inre delarna. Förutom värmen…

Ett av tornen vi var uppe i.

Detta var ett fängelse tidigare, långt tidigare…

En av cellerna.

Utsikt mot vår jättehamn.

Grått är flott.

Denna båt är troligtvis den som Bernard Moitessier skulle vunnit jordenruntkappseglingen med, om han inte vikit av innan målgång och seglat vidare ett halvt varv till. Till Tahiti. Ni som läst båtlitteratur har nog koll…

Det blev över 16 km promenad i 34-gradig värme. Både fika och senare en lätt lunch på knivmusslor och bläckfisk, gav oss ork att gå vidare.

Väl hemkomna sköljde vi av våra blöta kläder. Vattnet på bryggan höll 41 grader! Luften i båten 34 grader och i skuggan i sittbrunnen 32 grader. Det är tufft !

Iväg till havet för avkylning. Nu var hela playan fylld av lördagslediga, varma människor. Försöker bara att vara i sittbrunnen, men även det är svårt. Ingenstans att ta vägen… Något värmeskadade…

I natt ska det bli 29 grader och i morgon vid midnatt 31 grader. Därefter blir det några grader lägre…

Hälsningar från en riktigt, riktigt varm plats…

Ile de Re` – La Rochelle, 15 nm

Gårdagens ankring på redden utanför ön Re` var behaglig gällande temperaturen. Visserligen gungade Panta en del men vindens avkylande effekt var mycket välkommen. Många dopp innan kojdags. Ett måste i rådande värme. Solen går ned 21:57 och ankarklotet har gjort sitt för idag. Nu tar ankarlanternan vid, under de mörka timmarna.

Natten var helt lugn och endast strömmens växlande riktning ändrade Pantas vinkel mot de lugnt rullande resterna av vågor, som inte släckts ut tidigare…

Nästa morgon, redan innan gryningen, kom en ny, svagare bris. Klockan 06:30 kom solen fram igen med hela sin entourage av orange omgivning. Morgondopp och frukost innan vi satte segel och tog oss söderut mot La Rochelle. Det blir sämre med gympan när det är varmt…

Påminner om Ölandsbron… Fem nm kvar.

Vinden och vattnets ”kylande” effekt under seglingen var himmelsk. Väl inkomna i den jättelika marinan stannade vi till vid bränslebryggan. Fyllde fullt. Ganska lite vind… Nu började Rorsmans vita T-shirt bli flammig. Bra service och trevlig personal. Därefter direkt till mottagningsbryggan och in på det lilla kontoret för incheckning. Betalar för två nätter och får den tredje gratis. Nu var T-shirten inte längre flammig… mer grå och tung… Såååå varmt!

Direkt efter att Panta var klar och täckt med solskydd tog vi oss till stranden och lögade oss en halvtimme i havets 25 gradiga väta… Måste få ned temperaturen. Måste…

Det tog en halvtimme efter att vi kommit tillbaks, innan vi åter var övervarma. Kyler benen i hamnen… Oskyldigt, vet inte om det är ok i hamnen… men… Det är 27 grader i vattnet… 34 i salongen och 32 i den skuggiga sittbrunnen… Tufft för oss som gillar skridskoåkning på vintrarna…

Det finns stora båtar och större båtar… och ändå större…

Kappseglare med svindjup köl och foils på sidorna… Beneteau First, av någon sort.

Ser ett antal Sunfast 3200 i hamnen. Ni ska veta att fransoserna är helt besatta av fart. De som gör bra ifrån sig på de stora kappseglingarna, är närmast nationshjältar… En stor sjönation… De kör race runt hela klotet, över Atlanten och mycket mer… Helt galna, om man nu får använda det uttrycket… men hjältar…

När vi kom undan den värsta värmekoman, tog vi oss till en båtbutik och inhandlade en ”stepfender” och en bra solhatt till Kibben…

Inte för att vi verkligen behöver fenderten just idag, men om ett år, om vi struntar i träningen… Det är ett högt kliv från en låg brygga upp till Pantas skarndäck…

Vi ligger i hamnen närmast havet och playan. Helt perfekt. Mest vind. Sammantaget är det tre hamnbassänger här. Stort… och massor av segelbåtar…

Längst in mot stadens centrum finns en mycket fin historisk hamn. Men värmen där vill vi inte ens tänka på… men cykla in på morgonen innan värmen blir alltför tuff, är planen för i morgon. Efter en promenad till stranden och ett dopp förstås…

Härifrån har vi tänkt att segla direkt till norra Spanien, en segling på ca. 160 nm. Men Kibben läste det senaste om orcas och det har varit många ”interactions” senaste veckorna. Och de är tydligen på väg mot Biscayabukten, där vi ska segla. Mycket olustigt… Nu har vi tid att kolla hur det ser ut och även hur vädret blir de kommande dagarna. Vädret fixar vi, orcas… nej… fan ta dem…

Ge oss styrka och mod… och tur…

I helgen är det party i hela staden och på tisdag är det Frankrikes nationaldag. Wow, gissa om det går hett till, men då är vi troligtvis på väg mot Spanien.

Hälsningar från en övervarm besättning…

Les Sables d’Olonne - Il de Re`

Tyvärr sover vi längre än vanligt numera. Kanske dumt att säga tyvärr, för det är naturligtvis bra att sova ut. Sänggåendet har förskjutits något och det är på grund av värmen. Morgonpromenaderna kommer igång lite senare, vilket gör att temperaturen redan är på uppåtgående. Synd att klaga. Det är skönt med smekande ljummen luft när vi drar iväg på morgnarna.

Gick till de inre hamnarna och förstod att detta är ett stort seglarsamhälle.

Panta ser vit ut vid vattenlinjen. Det är Rorsmans förtjänst när vi ankrade på redden tidigare. Nu kan vi hoppas på att hamnfiskarna gjort sitt, gällande undervattenskroppen.

Vi tar oss vidare. Redan vid niotiden är solen stekande. Söker skugga så gott det går under vår lilla bimini.

Ett sätt att ”gömma” stora silos.

Kibben tar oss ut mot ett hav som saknar rörliga luftmolekyler…

Många småbåtar, jollar och båtskolor ute på vattnet, oavsett vind. Trevligt med färg.

Efter någon timme med Pentan, kom en mycket svag bris och gav oss några knops fart för segel. Samtliga däcksluckor är öppna och ger ettt skönt luftdrag i salongen. Att Atlanten kan vara så slät…

Vår plan var att ta oss tio nm till nästa hamn och då är det ju ok att segla den korta sträckan, trots låg fart. Men det beslutet ändrades under dagen. Ville inte in i hamnvärmen och seglade vidare till ön Ile de Re` och lade oss på svaj. Vinden ökade till 8 m/s mot slutet och vågorna växte till sig. Nu ligger vi och guppar på några meters djup men har det svalt och kan bada hur många gånger vi önskar. Havstemperaturen är över 23 grader….

Allt väl ombord, förutom internetåtkomst…

Hälsningar från redden…

Plage des Vieilles- Les Sables d`Olonne, 23 nm

Vind är bristvara just nu. Högtrycket ger oss endast sol och värme. Men tidigt på morgonen, redan i svarta natten, började vinden trycka på. Helt enligt prognosen. Vi passade på att göra oss i ordning redan innan ljuset återkommit. Ville inte starta i mörkret på grund av alla fiskenät vi passerade igår, men började ta upp ankaret mm.

Ljuset är på väg och även vi…

En bit på väg. Svårt att se de små flottörerna på fiskenäten.

Besök av delfiner sprider glädje. Såg även enormt stora maneter med en diameter på ca 40 cm. Samma nyans som rumpan på en gris men med formen av en svamp.

Den fina vinden höll endast i sig en dryg timme. Därefter motvind och klen styrka. Motorn fick träda in. Seglade dock mot slutet och det var bra, då dimman vältrade över oss sista timmen. Radarn räddade oss från att köra på en gummibåt med fiskare. Nära, men inte farligt på något sätt, åtminstone inte för oss…

Det första vi såg av vårt mål var piren på babordssidan.

Dimman lättade ju längre in i kanalen vi kom.

Snart framme i en av de tre hamnar som finns här. Värmen från land känns ”mäktig”…

Skyddar man inte botten, blir det så här till sist… Rodret syns inte… Hoppas det finns ”putsfiskar” här…

En första promenad lite på måfå. VARMT !

Jättestor och fin playa.

Längst ut på den andra pirarmen fanns en gnutta vind och kylande vatten (23 grader).

Snygg inramning av kanalen.

Smala gränder kors och tvärs. ÄNNU VARMARE !

Något svalare i kyrkan…

Nu har vi varit på väg i två månader och firade med en lättare variant av midsommarmiddag i skuggad sittbrunn. En sammanfattning av kostnader mm under de första åtta veckorna kommer snart.

Efter middagen tog vi oss till stranden som fortfarande var ordentligt bestyckad med människor. Skönt med bad på kvällen. Gav lite sänkning av kroppstemperaturen.

Hälsningar från staden där Vendee Globe startar och Ovnibåtar byggs…

Port Joinville – Plage des Vieilles 7 nm

Sent igår tog vi en kvällspromenad på den långa, östra piren. Klockan närmade sig tio när vi passerade många av båtarna på bryggan. Vi kunde känna matos från de sent ätande fransoserna. Kan tyckas att de äter sent men idag var nog värmen bidragande till de sena middagarna.

Vi fick ned temperaturen i sovrummet till 26 grader vid 23-tiden. I morse var den 22 grader med de flesta luckor öppna ombord. Vi sov gott, trots värmen. Morgonpromenad till den västra, korta piren och därefter till boulangeriet.

Stadssilhuett i morgonljuset.

Det blev även en promenad till marknaden för inköp av frukt, grönsaker och bär, innan vi lämnade hamnen.

Seglade i måttliga 3 m/s mot sydänden av ön. Målet för dagen var att lägga oss på svaj i vår önskevik från igår. Passerar södra änden på Ile D`yeu.

Lägger oss bland ett femtontal båtar, långt ut för att slippa strul. Vi blev inbjudna till våra engelska vänner i Ovni 395:an ”Kimchi”.

Rodde tillbaks och passade på att titta in i en engelsk Sirius 40 DS, tillverkad i fjol. Glansen var fortfarande hög… suck… Mycket socialt idag, vilket tydligen är gynnsamt. Även många dopp, vilket tydligen också är gynnsamt… Vindstilla, vilket även det är gynnsamt, när man väl är på plats…

En stund med gitarren, som tyvärr blivit lite tjock av varm och fuktig luft. Trögspelad…

Snart tar vi oss ett kvällsdopp i det 21-gradiga havet.

Glömde nog nämna att vi åt crevettes och sallad, även idag. Vilket är gott och gynnsamt för figuren…

Hälsningar från en fin playa…

Det ska tydligen bli några grader över 30 idag. Startar tidigt med en tvätt som hinner torka med turbofart i den redan varm solen. Vindstilla…

Söndagkvällens sista solstrålar igår, avslutar dagen klockan 22:06…

Le fort de Pierre-Levee. Torrt, övervarmt och öde, men det stod ett stort tält på innergården för olika evenemang. Just nu ville vi bara ut mot kusten…

… och dit var det inte långt. Trots att Frankrike har mycket kärnkraft, finns alternativ.

En jättefin cykelled går runt hela ön med vackra vyer och många ställen där man kunde bada.

Till viss del påminner naturen om Shetland/Scotland.

En tilltänkt badplats men där rådde badförbud. Nu var vi rejält klibbiga…

Atlanten, Biscayabukten är på mycket gott humör…

Till vänster i bild kan man ta sig in i en liten hamn…

… där småbåtar kan finna trygghet. Längst inne i viken fanns en restaurang. Tog oss dit för en vätskepaus.

Rorsman ser redan lite värmesliten ut… Vi har långt kvar… En trevlig restaurang förvandlas på en halv sekund till en tråkig. Vi köpte dessa små vattenburkar för närmare 80 SEK och bad om att få glas att dricka ur. Men det fick vi inte. Där gick den halva sekunden…

Vi tog oss ut och skulle precis sätta oss i skuggan under en parasoll när en kypare förbjöd oss att sitta ned och skickade oss in i restaurangen. Trötta och något oförstående satte vi oss för att dricka vätskan vi sprungit omkring med. Kyparen lovade dock att hämta två glas åt oss… Men det hjälpte inte, den halva sekunden var förbrukad…

Le petit port des Vielles. Här önskade vi att vi legat för ankare och badat, badat och badat…

Vi hittade till sist en fin strand. Det var damen på hamnkontoret som tipsade.

Efter att ha klättrat ned ett fyrtiotal meter, låg två små sandstränder framför oss och lockade till bad. Som ett vykort. Skönt att kyla ned sig innan fortsatt färd. Värmen är tuff…

Det blev hela varvet runt ön, 33 km. Åter i båten såg vi att temperaturen i salongen var över 32 grader. Vädring, vädring och vädring, men svårt med nedkylning när utomhustemperaturen låg på 28 grader…

Spolade av cyklar och besättning på bryggan, med varmt, nästan hett vatten från slangen. Värmen har tagit rejält på oss. En lätt bris svepte över hamnen och att då sitta still i skuggan av biminin, kändes sååå skönt.

Nu gäller det att inte bli övervarm innan läggdags. Det blir bättre senare i kväll.

Hälsningar från en jättefin ö, Ile D`yeu…

L`herbaudiere – Port Joinville, 21 nm

Kort morgonpromenad till boulangeriet (ni kanske tycker det blir tjatigt…). Men det är själva essensen med turistandet, i detta fall Frankrike, att omfamna vissa saker som känns rätt även för oss.

Olika fångstmetoder.

Här blir vi passerade av den engelska Ovni 395:an ”Kimchi”. Svag undanvind gynnar inte segling.

Naturligtvis blev Panta, som är fotogenisk, också fotad… Seglen fick vila idag.

Nästan lägsta tidvatten när vi anländer med betryggande 2.7 meter till botten. Ett anrop på VHF:en och vi fick en plats tilldelad.

Port Joinville är populär bland båtfolket och denna hamn har närmare 200 gästplatser. Smaka på det här: Port Joinville, visst fungerar namnet? Äntligen en hamn vi kan uttala på rätt sätt. De andra hamnarna är ett hopkok av bokstäver som dessutom är omöjliga att uttala och svåra att komma ihåg.

Det finns många cykeluthyrningar i staden. Fyra passagerarbåtar turades om att frakta båtlösa turister till/från fastlandet.

Det är varmt i grytan dit vinden knappt når när det är lågvatten.

Många stora fiskar kämpade i värmen, men de har en viktig uppgift…

En vandring runt stadskärnan i supervarmt väder. Typisk hamnbild.

Hamnade till sist på en italiensk pizzeria. Detta är enligt dem, en Vesuvio. Både pepperoni och prosciutto. Mycket hetta men god.

… Jo, detta gäng höll på med borttagande av växtlighet på Panta. De knipsar av det de kan och samtidigt krockar de med undervattenskroppen och på så vis skrubbas algerna bort (till viss del).

Pizzorna var egentligen värmens fel eftersom vi var mosiga, hungriga och slöa. Kvällspromenaden innefattade ett bad i skönt svalkande vatten och en lätt ökning av den metabola förbränningen av kalorier som pizzorna så frikostigt delade med sig av…

I morgon ska vi cykla runt ön. Badkläderna ska med.

Hälsningar från en känsla av medelhavet…

De första fiskebåtarna lämnade hamnen redan 02:00. Därefter följde flera det spåret. Morgonljuset återkom 06:20 mellan masterna i hamnen.

Dagen var tänkt som den stora cykeldagen. Vi hade ju inte bråttom att lämna hamnen. Senast vid 13-tiden skulle kännas tryggt. Många smala gator bland villorna kors och tvärs. Ön är cykelvänlig, fin och utan backar.

Här och var fanns små avstickare till stranden.

Vi hade tyvärr inte badkläderna med oss. Ingen trängsel, trots lördag…

Lång pir ut till udden, Fort Larron.

Skeppskyrkogård på väg in till…

… Noirmoutier-en-L`ile…

… där Chateau de Noimoutier-en-L`ile ligger. Byggd på 1100-talet.

De tillverkar salt på stora ytor på ön. Detta är en liten saltutvinning.

En cykeltur på 35 km kräver energi. Proteindrinkar och … ja gissa. Ni får en chans…

Helt rätt, en baguette och dessutom de största jordgubbar vi sett. Stora, röda, mustiga men utan sötma… Odlade i Frankrike.

Vi hamnade, som så ofta, på irrvägar och fick släpa cyklarna 3 km på mjuka, sandiga vägar i ingenmansland. Det var ”fostrande”… och ruckade vår tidplan… Rorsman är slut…

Väl hemkomna efter strapatsen, insåg vi att vi missat vår ”slottid” för avgång. Ny plan blir att hosta upp 460 nya kronor för ännu en natt. Bort med resdammet och därefter ett planerat dopp i havet vid campingplatsen. Trots lågvatten.

Men det såg inte ut som vi förväntat oss. Här går det inte bada när det är ebb.

Dagens lyxstund efter våra strapatser och att det är lördag… En spritz och en Heineken. Som servitrisen sade, uttalas ”anken”… Det franska språket fortsätter att förbrylla oss…

Middag ombord efter att vi monterat ny sikaflex på badplattformens yttersta teakribba. Nytt avresedatum planerad till söndagen den 5:e juli…

En fin, varm, turistig och motionsrik dag på en mycket trivsam ö.

Hälsningar från en aktiv dag på ön…

Pornichet – L`herbaudiere, 14 nm

Lugnt och stilla i hamnen denna morgon som avslutar arbetsveckan. Äntligen fredag… igen. Veckorna går fort, alltför fort men vi har som tur är, många veckor att njuta av framöver. Nya platser, skön segling (som idag) och ibland spännande segling samt nya hamnar och boulangerier…🙂.

Han fyller tunnan med små kräftdjur av någon sort. De ska användas som bete på långrev.

Morgonpromenaden tog oss bland annat till denna hästkapplöpningsbana. Vi antar att innerbanan är för sulky och den yttre för galopp.

Vidare genom olika bostadsområden.

De hade en otroligt fin saluhall med mängder av fisk och skaldjur. Variationen var hänförande. Allt riktigt fint upplagt. Köpte crevettes inför kvällen. Passerade även en boulangerie och kompletterade med en färsk baguette… kunde inte låta bli… Stråket tillbaks mot hamnen.

Innan vi lämnade den varma och vindstilla hamnen, packade vi ned jollen. Det verkar inte bli många utflykter med den. På havet passerar vi en liten fransk motsvarighet till norska Trollhatten.

Skönt att komma ut på havet, till en något svalare omgivning. Ett dopp innan seglen hissas. Lätt vind och lugn segling. Vi ska helst inte komma fram till nästa hamn före 15. Det skulle bli onödigt spännande att stirra på ekolodet vid inseglingen till hamnen…

Det är svalt ute på havet när vinden ökat…

Någonstans bland dessa ligger vi utanpå en engelsk Ovni 395. Det är semestertider och helg = fullt och lite till. Bra med många fendertar.

Port de L`herbaudiere är en stor fiskehamn med båtar som kommer och går under hela eftermiddagen och aftonen.

Middag ombord och crevetterna levererade den förväntade smaken. Bra protein… Det blir alltför sällan tid för gitarren. Men ikväll…

Kanske hinner vi ta en cykeltur i morgon bitti, innan tidtabellen (tidvattnet) eventuellt ändrar våra planer för avsegling. En kort kvällspromenad, ja det får man nog kalla promenaden till servicehuset och toaletten. Det blir nästan en kilometer tor. Solen har tappat en del av värmen men vinden trycker på som tidigare.

Detta med toaletter i Frankrike. De allra flesta vi besökt saknar sittring och lock. Det kanske inte gör någon större skillnad på killarnas stolar eftersom sittringen oftast är nedsölad. Slapptaskar… Idag fick Rorsman denna bild av Kibben. ” The old fashion way to blow everything out with the best known acknowledge”… Kan bli jobbigt för trötta knäleder… Det fanns även vanliga holkar…

Hälsningar från en ö i Biscayabukten…

Ile Longue – Pornichet, 33 nm

Morgondopp, gympa och frukost. Därefter en stunds väntan på att tidvattnet börjar rinna ur denna skärgård. En skärgård som vi inte vill utforska längre in. Privata öar och färre sandstränder, där man lätt kan dra upp jollen lockar inte…

Seglingen söderut gick utmärkt men havet kändes svalt med 19 grader. Tröjor på… Väl framme vid marinan började vinden ta i mer än lovligt. Hamnvärdarna hade tilldelat oss en plats med korta Y-bommar. Svår ”tilläggning” med vinden från fel håll och strömt vatten. Tack vare de två värdarna klarade vi av det hela utan större problem. Panta ligger nästan längst ut på den högra bryggan. Stor fullproppad hamn.

Innanför hamnen ligger många båtar på redden, men de står på botten när tidvattnet sjunkit.

Värmen slog emot oss när vi kom fram. Tog oss iland för en promenad direkt. Svajankring i närmare två dygn ger spring i benen. Fina hus längs stranden.

Bilen är en Panhard Dyna. Kibbens pappa hade en sådan på 50-talet.

På bryggans hammerhead (längst ut) hittade Kibben en snabb båt. I nästan varje hamn finns dessa havens vinthundar.

Eftersom vi inte kunnat ta våra morgonpromenader på några dagar, fanns ett uppdämt behov av att handla en baguette. Vilket vi gjorde sent denna soliga och blåsiga afton. Spolade av saltet på Panta och belönade oss med att äta ute. Restaurangen serverade de godaste pommes som vi någonsin ätit. Kan det vara så enkelt att frityroljan var helt ny…?

Det hände en incident medan vi tvättade båten. Hamnvärdarna skulle med sin kantiga motorbåt hjälpa en nyanländ seglare som skulle in i en fålla nära oss. Stora problem med strömmar och vind slutade med att hamnvärdens motorbåt backade in mot Panta (i tumultet) och skulle precis träffa ett av våra sovrumsfönster med hörnet på sin akterspegel. I sista sekunden hann vi hänga ut vår stora fender och bromsa smällen. Tre centimeter till godo… Bara det är ju värt att fira…

Middagen blev sen och krävde en längre kvällspromenad. Bukten har en lång sandstrand med både hotell och lägenheter i stora hus längs stranden. Ser på håll ut som en riktig turisthåla, men de har arbetat mycket med ytan mellan stranden och husen, och därför är stråket där en trevlig plats att vandra på. Bilden från södra stranden med villaområdet.

Här är playan och Casinot på norra sidan om hamnen.

Översiktsbild över hamnen.

En trevlig dag för oss. Ska kolla in hamnar, tidvatten, strömmar och vindar för i morgon. Blir nog en kortare etapp.

Hälsningar från en plats i Frankrike med pommes frites värda en stjärna i Guide Michelin…🙂

Strömmen är märkbar även där vi ligger, eftersom vi alltsom oftast ligger med aktern mot vinden… Det gällde att tänka på det vid morgondoppet. Simträning bakom Panta men med lagom avstånd till badstegen… innan man får ett hum om strömmens styrka.

Mulet och 20 grader känns svalt efter doppet. Ser ut genom salongsfönstren under frukosten och ser båtar formligen forsa fram i den stora strömfåran. Ser underligt ut… speciellt om de seglar mot oss. Då far de lika fort åt sidan som framåt…

Tar fram vår portabla solcell för första gången. Nu är det dags att undersöka grannön och kanske även byn på fastlandet. Dags att montera på elmotorn på jollen.

Vi hann knappt avverka 500 meter på en av öarna, innan vi blev ombedda att lämna ön. Tydligen fler privata öar än vi kan förstå…

Vi är omringade av ostronodlingar som dyker upp vid lågvatten.

Nätkassar fyllda med ostron, på vår styrbordssida.

Kassar längs stranden på vår babordssida. Det tar mellan 1-5 år att odla ostronen. Man förstår att de kostar därefter.

Säckarna vänds och bankas varannan- till var fjärde vecka. Idag var det närmare 15 personer som jobbade med detta. Frankrike producerar 130 000 000 ton ostron årligen.

Efter ett antal timmar ser man inget av säckarna. Endast tunna små pinnar sticker upp ur havet. Zooma in så ni ser dem. Längs stränderna har de inte några små tunna pinnar som varnar för odlingen. Det fungerar inte att ”jobba över” eftersom tidvattnet är bestämmande.

Något extra dopp hoppas vi på i eftermiddag när solen ska dyka upp och ladda batterierna samt värma oss lite extra.

En lugn och slö dag för oss. I morgon ska vi utnyttja den kraftiga strömmen för att ”kastas” ur denna skärgård.

Hälsningar från besättningen som laddar batterierna…

Etel – Golfe du Morbihan, Ile Longue, 27 nm

Lika svalt denna morgon som igår. Endast 18 grader inomhus ökade motståndet till att lämna kojen och dess varma kokong. Tyvärr har vi en tight tidplan att förhålla oss till. Allez… (eller något liknande skynda)…

Kombinerad morgonpromenad innefattade besök i boulangeriet (två varma baguetter som Rorsman inte släppte ifrån sig). Därefter till fiskmarknaden/affären där tio crevettes bytte ägare. Frukost och sedan direkt till marknaden på den stängda huvudgatan. Inköp av ostar, kål, morötter och jordgubbar mm.

Passerade hamnkontoret och tackade för deras vänlighet igår och frågade om det fortfarande var ok att lämna hamnen. -”ÅK NU, direkt!” var beskedet vi fick. -”Från sista pricken håller ni 200˚ under minst 0.5 nm”. Efter en språngmarsch till båten tog det tre minuter innan vi var på väg, flytandes i en utgående ström på närmare två knop. Som grundast vid sandbarriären visade ekolodet 2.6 meter i en kokande gryta av ström och vågor. Pust! En halvtimme senare och vi hade fått tarmsläpp… eller båtstopp…

Ett vackert blommande silkesträd.

Denna båtägare förtöjde båten mot kajen och väntade in lågvattnet. Det hängde växter som var 10-15 cm långa från undervattenskroppen. Ganska snabbt hade han fixat bort det värsta.

När vi närmade oss hamnen såg vi en snubbe som vräkte musslor och kungskrabbor i havet. Mängder av dem. Svaret på vår fråga varför, blev en harang av franska ord som vi inte förstod. De var nog alltför gamla för att duga som mat…

Den gamla atlantdyningen rullade in mot stranden och visade sin styrka. Vågorna var så långa att vi inte hade problem med dem. Någon form av restaurang ser det ut att vara.

Längst ut på udden vi skulle runda fanns denna magnifika chateau. Utsatt läge…

Närmar oss den smala passagen in i ”skärgården”. Fina hus…

Naturligtvis hade vi räknat med medström in genom sundet, men blev ändå överraskade av styrkan i strömmen. Enbart med genuan hissad, formligen flög vi fram…

Det kyliga vattnet (18,4 grader) innan sundet var nu 21.8 grader. Äntligen varmare och dessutom mindre vind. De har utlovat upp till 15 m/s i byarna och vi var glada att kunna ankra i lä för den vinden… En delad öl och bad var det första vi tog oss för. Sedan en fin middag på råvarorna vi inhandlat i morse.

Av jordgubbarna (två sorter) var den mörkare varianten ”Favorit” synnerligen god. Den doftade smultron med en dragning åt parfym…😳. Men var saftig, söt och med en smak av smultron. Nästan overkligt goda.

Många bad ikväll. Både gitarr och läsning i sommarvärmen. I morgon ska vi ta oss iland på någon ö som inte är privat.

Hälsningar från den franska skärgården…

Port Louis – Etel, 11 nm

Kan det vara så enkelt: Om man har svårt att sova, vilket många människor lider av, då nattseglar man (segla innebär ju inte att man endast är vaken, utan också ofta aktivt parerar båtens rörelser = motion). Eller upplever en orolig natt för ankare. För efter sådana tillfällen blir sömnen den följande natten, både djup och lång…

Nej, så enkelt är det inte om sömnsvårigheterna sitter i huvudet, men på våra tillfälliga sömnbrister fungerar det… Vad jag egentligen vill säga är, vi sov bra i natt.

Solen lyser över staden från en blå himmel. Temperaturen var endast 13.5 grader i morse. Solen är frälsaren i dessa stunder. En kort morgonpromenad till boulangeriet. Rorsman höll de två varma baguetterna kärleksfullt i händerna (de både doftade gott och värmde svala fingrar).

Eftersom vi skulle lämna hamnen först vid 13-tiden, hade vi oceaner av tid för en morgonpromenad. Några snubbar grävde efter mask och småkräftor, för bete vid fiske.

Lite udda syn för oss som normalt seglar i Östersjön.

Notre Dame i Port Louise.

Seglar ut tidig eftermiddag och möter några som är lite snabbare än Panta… den gör 19.7 knop just där… Det blåser 6 m/s.

Efter att noggrant läst om infarten till Etel, ropade vi upp hamnen. Vi var osäkra på om djupet på 0.6 meter skulle räcka för oss, trots halvvägs upp till flod. Det var dyningen som rullade in, som vi var oroliga för… Vågorna kan bli helt överdj—-iga när de passerar den grunda tröskeln.

Hamnkillen instruerade oss hur vi skulle segla och allt gick smidigt. Väl inne i floddeltat ökade farten med 1.5 knop. Tidvattenvågen gav oss skjuts.

Det gäller att sikta rätt eftersom vattnet forsar i sin egen riktning… Inte slappna av.

Vi blev anvisade en plats bland de stora båtarna (hybris 2 för Panta) och fick dessutom ”pole position”. En tilläggning i 1.5 knops ström…

Hus med restauranger vid hamnen och ett fint hus längre in i detta lilla samhälle. Vi fattade tycke även för denna plats.

Färgglada hus och kyrkan.

Även om texten i Reeds Nautical Almanac, var på engelska, var det svårt att förstå semaforens tecken. Här på franska. Semaforen stod ute vid flodmynningen. Men vi hade ju lotshjälp via VHF och två snubbar mötte senare upp i en gummibåt för att ta emot på bryggan.

Kvällspromenad till den konstgjorda saltvattendammen nära hamnen. De kollar vattenkvaliteten hela tiden och byter ut vattnet endast två gånger per år. Dammväggen till höger i bild.

Vi måste lämna hamnen vid någorlunda högvatten i morgon, men planerar hinna både till boulangeriet, fiskförsäljningen och marknaden.

Hälsningar från ett floddelta i Bretagne…

Les Iles Glenan – Port Louis, 29 nm

Det blev en jobbig natt, när vinden ökade rejält i styrka. Vaknade och lyssnade efter ljud som härrör från ankaret. Inget sådant, bara vindens ”oljud” som inte gav oss ro att somna om. Vid högvatten är dessutom grundområdet i lovart inget bra stopp för vågorna. Lämnar ögruppen direkt efter morgondopp och frukost.

Seglingen söderut gick bra i något klen vind. Tydligen någon form av båtfest i Port Louis. Många äldre små fritidsbåtar seglade runt i hamnens inlopp. Även större seglare samt marinen visade upp sig. En skönsjungande kör på piren underhöll oss medan vi gjorde klart skepp.

Hittade en plats vid den överfyllda gästbryggan. Promenad i omgivningen till ett, ja ni gissar rätt, boulanger. En mäktig mur omgärdar den gamla delen av staden.

Regnet som var försenat från förmiddagen, kortade av promenaden något. Även denna stad är mysig och har charm. Vi gillar små städer…

Det finns tre hamnar på ett litet område. Vår hamn är den minsta…

Som så många gånger tidigare, har kockarna håltimme på eftermiddagen. Vi orkade inte vänta på middagen till 18-tiden. Kibbens lamfärsbiffar är suveräna. Bra med frys ombord. Frysen ska snart bli en sval, bara vi ätit upp allt hemifrån.

Kvällspromenad runt och även på muren.

Allt är väl ombord, förutom tröttheten som ska tas om hand i natt…

Hälsningar från Port Louise där hamnen heter Port de la Pointe…

Kvällen övergick till natt och havsytan slätade ut sig till en blank, svagt böljande bädd för oss seglare. Mörkret blev inte helt kompakt tack vare ljuset från halvmånen. Tittar ut i nattens mörker och ser ankarlanternornas sken som ett lågt liggande lager av stjärnhimmel… Somliga körde helsvart…

Panta Rhei (röda trekanten) ligger på drygt 2 meters djup (chart datum) men i verkligheten på minst 4 meters djup, just dessa dagar… De två små öar (gula) rakt syd om oss, är de vi vandrat på. Allt det gröna, är ovanför vattenytan vid lågvatten. I övrigt kan vi segla där… Landskapet ändrar helt utseende var sjätte timme. Fascinerande…

Gympa, morgondopp och frukost innan morgonpromenad på de, nu ihopsatta öarna. Temperaturen i havet ligger på nästan 22 grader, vilket gör att vi piggnar till ordentligt.

Kibben på väg mot landtungan som nu är som en ås som aldrig blivit dränkt.

Vy från andra hållet.

De flesta öar är privata och får inte beträdas, som denna Ile Cicogne, i syd. Även det inre på den lilla, lilla ön SO om oss, dit vi gick, är förbjuden mark för oss. Inga vuxna får gå dit. De har ett seglarläger för unga där.

Vi beslutar att stanna ännu en natt i denna miniarkipelag som påminner om söderhavet med sitt turkosa vatten och varma temperatur, samt vita sandstränder. Båtar fraktar hit sol- och badtörstande turister i mängder. Restaurangerna är behjälpliga med att släcka törstande strupar, och kurrande magar. Allt lugnar ned sig mot kvällen, då endast vågornas kluckande mot skrovet hörs.

Mellan svalkande dopp tar vi oss tid att läsa… samtidigt som vi måste skydda oss mot solen…

Det är inte ofta Rorsman hinner läsa en bok, men idag är det skönt att försjunka in i tidigt 1800-tal i en roman. Det tar oftast 1.5-2 h att fylla vår blogg (vår loggbok för kommande minnen), men som det oftast blir… strul med uppkopplingen och omtag på omtag på det man redan skrivit … suck… Kibben beundrar Rorsmans tålamod gällande allt strul… medans författaren av dessa rader knaprar på Novalucol…😊

Och som lök på laxen, när Rorsman äntligen fördjupat sig i boken, såg vi en 12-meters Pogo segelbåt, börjat driva i den ökande vinden. Ägarna var iland och såg inte vad som skedde. Som tur var, såg vi en stor gummibåt med åtta gummimänniskor i, som höll på med dykning nära oss.

Skrik och den internationella signalen för sjönöd (flaxa som en havsörn) fick dem att komma till oss. Några franska ord och desto fler engelska gav dem tillräckligt med information om läget. Båten hade nu drivit 500 meter och var på väg mot grunt vatten… De gasade på i sin gummibåt med tillräckligt många hästkrafter på akterspegeln, att de var framme på en minut.

Under tiden (lång tid) de höll på med att få stopp på båten, anlände ägarna storstressade, och klev ombord… Allt gick väl och allt blev som vanligt igen. Inte en vinkning till tack eller hälsning från något håll…

Senare förstod vi en möjlig orsak till problemet. Pogon hade tamp till ankaret. De flesta har kätting, som vi…

Nu går internet dj__ligt trögt. Tar en halvtimme att skriva tre rader… suck. Kibben, ge mig tre Novalucol till… Middag på lamfärsbiffar i solvarm sittbrunn. Dags att ta sig tillbaks till 1800-talet…

Hälsningar från en sommardag i skärgården…

Loctudy – Les iles Glenan, 11 nm

Sovit gott och vi antar att även Panta har njutit av tillvaron vid bryggan för 12-metersbåtar… hybris…

Morgonpromenad i vanlig ordning och även denna gång till boulangeriet. MEN de hade stängt för långhelg. Efter första chocken förstod vi att ett litet samhälle, hur litet det än må vara, helt enkelt MÅSTE ha ett boulangeri till, som tar hand om fransosernas morgonritualer. Naturligtvis hittade vi den och bar hem två sorters nybakat bröd. En närmast ”helig” ritual för många fransoser… Bild över en morgonsömnig hamn… Temperaturen redan 22 grader MEN 25 i havet… Frukost i behagligt varm sittbrunn. Den heta luften har lämnat oss, som tur är…

Hamnkontoret lånade ut cyklar och vi tog oss till en Carrefour för att bunkra mat. Men tog en lång omväg för att bekanta oss med staden och dess omgivningar.

Efter en sötvattendusch på klubben laddade vi med fika, innan seglingen till Les iles Gle`nan. Lätt vind, knappt någon ström utan enbart finfin segling. Var ska vi hitta vår plats i denna lilla ögrupp som knappast syns vid högvatten. En fantastiskt fin samling av små öar, speciellt i detta väder…

Tar oss iland och beundrar vårt hem…

Turkostfärgat vatten över ljus sandbotten…

Kibben njuter av att vara på denna fina, nästan exotiska ögrupp…

Gick runt hela ön och stannade till vid en av två restauranger för att släcka törsten. Äntligen fredag… (ska vi säga, som inte jobbar)… Prisnivå som i Sverige.

Vinglande på väg hem, såg vi att landtungan som nu syns mellan öarna, låg en halvmeter under vattenytan när vi anlände. Kan bli en utflykt dit i morgon.

Vad sägs om en sittbrunnsmiddag i en fin och varm miljö, på en naturskön plats. På menyn, crevettes och en massiv sallad. Just nu mår vi bra!

Rorsman tog sig ett saltvattendopp på kvällen. Kibben motiverade med att hon inte ville bli av med sötvattenduschens mjuka renhet… ja, så kan man ju se på det. Blir nog fler dopp i havet vad det lider…

Ett trettiotal båtar ligger ankrande här. Vi ligger längst ut för att ha en ” egen kupe`” eller vår egen fria zon… Endast en båt, förutom vi, har satt upp sitt ankarklot.

God natt…

Hälsningar från en riktigt fin plats i Frankrike…

Plage des blancs sablons – Loctudy, 63 nm

Vaknar halv sex och ser tecken att morgonljuset snart är här. Vi är tydligt medvetna om att strömmen söderut redan är inne på sin tredje timme. Rorsman kliver direkt från bingen ut på fördäck medans Kibben startar motorn. Ett rent ankare ur sandbottnen ligger snart på plats och vi hissar storseglet klockan 05:50.

Morgonen är varm och livsandarna på topp. Snart susar vi genom första sundet i 8 knop. Yes…

Seglingen gick finfint tills vi några timmar senare skulle runda denna udde och fyr. Det blåste omkring 9 m/s (bidevind) och vi forsade fram i fem knop… över vattnet. Däremot var farten över grund endast 1-2 knop. Det tog en evighet att komma runt och kämpa oss vidare i mer måttlig motström. Nu började den tröga biten av dagens etapp. Vattenytan sjöd som i en uppkokande kastrull och virvlarna ville vända Panta åt alla möjliga håll… Denna gång hade det varit fördelaktigare att runda udden på långt håll. Fast då hade vi inte haft något att skriva om…

Ytterligare några timmar senare kom åskmoln med blixtar och dunder…

Det var svårt att förutse styrkan i molnen. Det smärtade i ansiktet när regnet kom farande i vinden på 17 m/s. Svårt att hålla båten för att slippa fladder i seglen och å andra sidan, nedslag. Riktigt tuffa fem, sex minuter… Bara att hålla i sig och ”överleva”. När allt slutligen torkat fick vi utkämpa ännu ett ”krig” mot vädrets makter. I dessa åskceller omgavs vi av het luftmassa.

Vi kämpade vidare, denna långa dag, och belönades med delfinuppvisning. Ett tjugotal av dem lekte med båten som rundningsmärke.

I avtagande vind, som slutligen helt slutade uppmuntra segling, gled vi in mot en ny hamn.

Klockan 21:00 förtöjde vi i en proppfull hamn i Loctudy. Solen kom fram och båtägarna satt i sina sittbrunnar och umgicks. Bilden tagen mot näset Ile-Tudy.

En varm och sannerligen, variationsrik dag på havet. Sträckte på benen, tog a nice cup of tea (hur skrivs det på franska?), innan vi skrev ett nytt avtal med John Blund…

Hälsningar från en renspolad båt…

…Wrach – Plage des…, 23 nm

Var ligger denna strand, kan man undra (”stranden med den vita sandstranden”). Ankrade på 4 meters djup utanför denna släta playa, fylld med svalkande människor. Ville inte gå in till någon hamn, på grund av värmen. Vi har kommit ytterligare 23 nm söderut under dagen och njuter av att vara för oss själva några hundra meter ut från stranden. Men först…

En sista kvällspromenad igår i den något avsvalnande luften. Solen mer indränkt i dis än kvällen innan. Vinden obefintlig och värmen hanterbar.

Ser ut som ”blodmåne”…

Morgonpromenaden kombinerades med stortvätt. Tidig morgon och luften var fortfarande lätt att andas. Bild på centrala delen av L`aber-Wrach, med restauranger på båda sidor av huvudstråket.

Stilla morgon och mer än 23 grader…

Någon form av kålodling.

Med båten fylld av torkande kläder lämnade vi denna trevliga värmehåla efter att ha tankat fullt i både diesel- och vattentanken. Vattentanken i förskeppet fyller vi ytterst sällan full, på grund av att seglingsegenskaperna blir katastrofala i motsjö. Men nu är det lugnt och vi kommer att behöva spola av oss efter många dopp i havet.

Fin segling i lagom vind. Passerar många fyrar på vägen.

Börjar närma oss den tilltänkta viken och nu gäller det att kolla in tidvattnets vara eller icke vara… Notera att Rorsman har en tröja på sig. Det blev även två tröjor när den av havet kylda luften svepte över båten. Solvärmen var något klen på grund av diset. Endast 14 grader i havet… Att det kan skilja så mycket i luften…

Ännu en i raden av fyrar. Vi seglade på grunt vatten och tog in på några större segelbåtar, som envisades med att ta sig fram längre ut i den kraftigare motströmmen.

En bit av playan där människorna står och svalkar sig.

När vi anlände till ankringsplatsen, var det vindstilla och temperaturen helt ok, i skuggan av vår lilla bimini. Visserligen varmt men skönt. Efter middagen kom en stark vind från land och svepte över oss. En nästan overkligt varm vind tvingade oss i vattnet. Som tur är håller havet här 20 grader. Många dopp blev det?

Att ankra på redden, som idag, ger en fin frihetskänsla. Det bästa just nu är att vi kan kyla ned oss när som helst. Bilden nedan med fantasiörnen får avsluta bloggen för idag…

Stekheta hälsningar från redden…

Sark – L`aber-Wrach, 106 nm

Lördag afton

En fin vik att ankra i, på östra kusten av Sark. Rodde iland igår kväll och strövade endast omkring på stranden. Benen var trötta efter rundvandringen på ön. Dramatiskt branta klippor och branter omger oss. Bilderna från igår, lördag.

Fin sandstrand, som om några timmar är osynlig

Vår färja…

Söndag

Tar det lugnt och planerar när vi ska dra vidare. En tanke är att segla direkt till Brest, över 140 nm och ha en reservplan att stanna i L`aber-Wrach. Oavsett vad vi väljer blir det en nattsegling, eftersom strömmen ”startar” på eftermiddagen. Dags att avsegla.

Under kvällen fick vi besök av många delfiner. De lekte med oss och Panta Rhei under en halvtimme. Några gånger piskade de till Pantas bog. De är vitspräckliga och har ett trubbigt huvud, Rissos delfin.

Lätta vindar och hyfsat klena vågor men till slut måste seglen ned på grund av vind/vågförhållandet. En hel del motorgång. Enkel resa och vi tog tillfället i akt att sova några pass under natten. Snart är vi uppslukade av mörkret. Seglade i mångatan någon timme men sedan var det kolsvart…

Måndag

Rundar europas högsta fyr på ön Ile Vierge. Den har en höjd på 77 meter. Nu är det inte långt kvar till hamnen och vi är hyfsat pigga.

Väldigt populär hamn. Parisvärmen har även hittat hit. Det är 34 grader i skuggan och man är klibbig hela tiden.

Satte upp våra solskydd som Kibben tillverkat. För några veckor sedan var kupévärmaren vår favorit. Nu är det skuggan…

En dusch och en sen kvällspromenad i den ljuvligt mjuka och smekande luften. Den högra bilden är tagen med blixt men då blir solen konstig. Telefonerna har sina begränsningar, speciellt iPhone.

Småbåtar långt ute ut på svaj på grund av tidvattnet.

Leker lite med färg…

Hälsningar från en varmluftsblås…

Tisdag…

Sov bra och länge efter förra nattens segling. Morgonpromenad i sol och vindstilla, innan värmen åter tar över. Inloppet till hamnen i totalbleke. Rampen för sjösättning, i nedre delen på bilden, är nästan 80 meter lång på grund av tidvattnet.

Intressant. En liten flytbrygga mellan fyra stolpar. Man åker dit vid lagom högvatten och fäster båten vid bryggan. Därefter väntar man ett antal timmar tills det är ebb. Då kan en traktor hämta båten…

Den lilla båten har elmotorn integrerad i rodret.

Konst i hamnen. Rigg och segel i rostfritt.

I cykelturen till mataffären ingick ett dopp i havet.

Men först en selfie, utan salta fingrar…

Här kommer havet snart att ta över.

Lannilis kyrka. Cyklade en rejäl omväg till Lannilis när vi följde en gång/cykelbana. Den gick upp, sedan ned, därefter upp och så vidare. Långa stunder i en skyttegravsliknande försänkning där vi fick leda cyklarna i stekande sol. Målet var en Aldibutik och mot slutet kokade hjärnan av värme. Det blev värmemässigt en tuff cykeltur. Väl inne i den luftkonditionerade affären försåg vi oss med vatten och banan för hemresan. Vi handlade länge, länge, tills vi återfått normal kroppstemperatur… Värmen som slog mot oss när vi klev ut igen var bastulik. 34 grader i skuggan…

Lunch på moules. Aldrig fel.

Det blev ännu ett dopp i havet på kvällen. Måste kyla av oss i denna värmebölja.

Hälsningar från en riktigt trevlig och varm sommardag…

Det gick förvånansvärt bra att sova, trots rullandet. Lite knepigare med frukosten, eftersom rullandet hade intensifierats något. Vi var glada att vi valde boj, före ankring.

Kibben fäster jollen högt upp på stranden. När vi återkommer når havet nästan till trappan.

Bojplatsen sedd från land. Stigen gick brant uppåt. Påminde om både Norge och Nuku Hiva.

Inte långt från vår vik finns den stora hamnen. Oskyddad.

Gick omkring överallt och charmades av ön.

Lite enklare kyrka än i de större städerna.

Vi kom fram till övergången till Lilla Sark. Den byggdes av tyska krigsfångar och heter La Coup`ee

Vint väder, fin vy och kraft i benen efter att vi tagit en fika och scones på en pub.

Fint. Notera makrilmolnen.

Vandrade runt Lilla Sark. Här vy söderut.

Efter 15 km avslutade vi både promenaden och de engelska punden på samma pub som vi besökte tidigare. Nu bestod gästerna mest av yngre människor och både sorlet från dem och musiken som discjockeyn pumpade ut, varslade om en lördag med högt partyinnehåll…

Flyttade oss till en vik på östra sidan av Sark. Endast två nm. Där ankrade vi på 3.4 meters djup (enligt kart datum). Till detta ska läggas ca. 2 meter för värdet på ebb i natt. Till sist tidvattenskillnaden på 5 meter. Detta ger 11 meter och vi släppte därför ut 45 meter ankarkätting för en lugn natt.

Det är bra att vi varit med på mattelektionerna i skolan. Både när det gäller pengar och även ankring…

Vi tyckte om både Alderney och Sark.

Hälsningar från besättningen med trötta ben…

Alderney – Sark, 22 nm

Färdplanen ändrades redan på morgonen. Vi skippar Guernsey och väljer den mindre och mer lockande ön Sark. Avgång på midsommaraftonens eftermiddag på grund av strömsättningen. Fixar med båten och pumpar upp jollen inför Sark, där vi också kommer att ligga på boj. Tar oss in till hamnen för att testa både elmotor och gummibåt. Check på dem. Hinner med en trevlig promenad till Fort Tourgis. Men först…

Natten var dimfylld. Färre dimdroppar på morgonen och de orkar inte stå emot solens varma strålar.

Denna lilla maskin körde ut på piren varje morgon. På kvällen tillbaks igen. Den gick pinsamt långsamt. Halva arbetsdagen gick åt att färdas…

Jollen görs i ordning. Lite trångt är det.

In till hamnen och promenad till fortet.

Här forsar och virvlar vattnet oroligt norrut. Om någon timme seglar vi söderut på en mycket lugnare yta.

Fort Tourgis.

Tillbaks till hamnen och iväg. Fatta vilken tid den lilla maskinen behövde på piren…

Kryss i lätt vind och en fin midsommarafton på havet. Vinden dog ut och allt var rofyllt. Sark ligger framför båten.

Till höger om fyren, i en liten inbuktning fanns några bojar man kunde utnyttja för 25 Euro. Kändes lite osäkert att ankra där. Trots att havet ser lugnt ut, rullade det rejält emellanåt. En sen, kombinerad lunch-middag fick bli årets midsommarfest ombord. Fick lov att sova antingen på rygg eller mage för rullandet.

Ingen risk för liggsår, även om vi skulle ”försova” oss… I morgon ska vi ta oss iland och undersöka ön.

Hälsningar från en rullande tillvaro…

Solen bröt igenom dimman och lockade till en trevlig långpromenad. Visst är det mysigt att gå runt i staden men en ännu finare sak är att det är nära till naturen, till landet. Några bilder på eftermiddagen. Hamnen.

På väg mot fyren i norr.

Vi tog järnvägsspåret. Gäller att inte kliva fel. För övrigt gäller inte EU-kortet här, om vi förstår allt rätt. De förordar att man ser över sitt skydd.

Mannez Lighthouse byggd 1912. Fyrvaktare bodde där till 1996.

Fin natur.

Kibben går utanför sin ”comfort zone”.

Jag vill också vara med på bild…

På väg hem.

Sand och konst…

En fin promenad i vacker natur. Sista Wifi-stunden. Sitter i båtklubbens lokal och ska nu börja kolla tidvattentabellerna för morgondagen. Troligen går en stor del av midsommardagen till att förflytta oss till Guernsey.

Till höger i bild är tankstället, men bara under högvatten…

Trevlig Midsommar🇸🇪

Hälsningar från Braye (som samhället heter).

Cherbourg – Alderney, 25 nm.

Några bilder från Frankrike på morgonen. En typisk fransk kvinna i språnget…

Stora, underliga nät på vissa fiskebåtar.

Vi kastade loss 13:45, vilket enligt våra beräkningar skulle ge oss bästa förutsättningen att passera Cap de la Hague. Ett antal andra seglare lämnade en timme innan, och då blir man förstås lite undrande på vårt val.

Men det skulle visa sig att vi räknat rätt. Vi passerade udden i 11.8 knop, dikt bidevind och 8 m/s. Lättade något på skoten och kom upp i 14.3 knop. Allt var som vanligt. Panta Rhei kämpade sig fram i 5 knop. Resten skötte havet åt oss.

På bilden har vinden avtagit och vi seglar i 5 knop i den riktning som vår vita båtfigur visar (åt NV) men vi glider i 5 knop mot målet… Känns lite galet men det fungerar. Vi kom ju fram.

Gäller att svänga in i tid, för strömmen går västerut med ca 2.6 knop utanför hamninloppet.

Vi kom fram rekordsnabbt men fick ändå ta bojen, en av ca. 75 st, längst från bryggan.

Dags att byta flagga igen. Vi skulle egentligen även hissat den gula karantänsflaggan, enligt regelboken, men lät bli och det gick bra…

Tar det lugnt och insuper atmosfären och vrider tillbaks klockan en timme. Väntar med att ta oss iland, tills i morgon. Varsin öl och några mikroskopiskt tunna skivor av ”supertokdyra” skinkan… Via VHF anropar man ”Harbour taxi” om man inte vill ta egna jollen.

Det rullade rejält hela tiden och dessutom var dimman på morgonen både ovälkommen och sval. Vattentemperaturen låg på 14 grader.

Beställde båttaxin och betalade 155 SEK för en ToR-resa. Slö besättning på Panta som inte ville pumpa upp jollen…

Ön som helhet.

Ser inte vår båt på grund av dimman.

Fin och lugn plats för de som lämnat tidigare…

Några gatubilder och ett nybygge högt uppe på ön (bilderna är klickbara).

😊…

Info om kriget.

Klockan är nu tidig eftermiddag och vi väntar fortfarande på att dimman ska lätta. Tog en fika (bra Wifi) och även bra Wifi i klubbhuset.

Har precis avslutat en mäktig lunch. Eftersom vi är på engelskt territorium, kändes det rätt med fish and chips.

Det finns ett antal promenadstråk att välja på. Bara sikten blir bättre ska vi ta oss an några av dem. Blir en heldag på ön, eftersom vi inte gärna tar båttaxin fler än en gång.

Hälsningar från ön som inte existerar… (Telenor)…

Först vill jag pudla gällande priserna (om de var samma 2023 som idag). Kostnader: ringa/ta emot och röstbrevlåd 19:-/minut. Skicka SMS 10:-, ta emot 0:-. Skicka/ta emot MMS 10:-. Surfa och då även WhatsUp ska man inte ens tänka på. Nu vet ni hur ni ska göra om ni vill ta kontakt. Vid mer viktiga ärenden är det bara att köra som vanligt… nya pensionspengar ramlar in på fredag…

Vi ska segla till en ö som inte existerar på Telenors sidor och ringde dem. Alderney existerar inte, om vi ska tro dem😊… men Elvira antog att det är samma taxa som på de andra (existerande) öarna. Och för att lugna oss ifall det inte är så (alltså dyrare) kan vi åberopa det inspelade samtalet och de justerar räkningen. Enkelt och fint beslut. Vi kan köpa ett extra pass för 399:- som ger oss 2-3 Gb surf under två veckor men där får vi åter anta, att antagandet är rätt. Vi går under radarn och vilar musarmen några dagar.

Morgonpromenad med tvättsäcken till tvättstugan, som var låst och öppnar först om en timme. Kastar om rutinerna och tar promenaden först. Hamnen är stor… fortfarande…

Detta med stor respektive liten våt yta på båtar. Här har vi en ”hal” kappseglare… Notera Kibben som står vid kölen.

Vid hamnen står denna gamla kyrka, ”La Basilique Sainte-Trinite`.

Ganska mörk inuti.

Torkställning.

Dags att ta ett besök på den italienska restaurangen som var stängd igår. Bra att fylla på med god mat innan överfarten till den närmaste kanalön.

Om vi inte hörs på ett tag, 🇸🇪🌸☀️Glad Midsommar på er följare☀️🌸🇸🇪. Vi har koppling till ca 14 idag, därefter är vi upptagna.

Hälsningar från startgroparna i Cherbourg…

Natten var fantastisk fast vi inte var medvetna om det. Kunde bara konstatera att många timmars sömn gör underverk… Vaknar till en ljusmulen morgon med en behagligt svag vind, och då fungerar det med kortbyxor på morgonpromenaden. In till centrum och in på ett av de fem ”boulangerierna” som vi passerade. Känns franskt att gå hem med en baguette under armen. Tog för säkerhets skull även ett mörkt bröd fast vi vet hur de är funtade…

En vilodag med lite gympa, frukost och båttvätt (avsaltning). I många hamnar är det inte tillåtet att spola av båtarna. Här gick det bra men de vill att man använder en fint munstycke, som sparar på dropparna och lätt att stänga av allt emellanåt.

Eftersom vi varit i Cherbourg tre gånger tidigare, har vi inte några ambitioner att hitta någon ny turistattraktion eller liknande. Bunkrade upp med mat och planerade för middag på en italiensk restaurang. Men som så många gånger tidigare stämde inte informationen på nätet med verkligheten. Därför blev det middag ombord med mycket lyxiga småplock. I Frankrike äter de lunch mellan 12-14. Sedan är restaurangerna stängda till ca. 18, då man kan sitta ned och beställa in dryck. Mat kan beställas från 19… ”Avarter” (läs turisthålor) förekommer förstås.

”Centre Hospitalier Louis Pasteur” sitter ihop i ett stort komplex med sjukhuset. Pasteur kallas pastöriseringens fader. Han kom även på vaccin för rabies och mjältbrand. Fantastiskt att komma på skyddet för på den tiden osynliga virus, som idag lätt kan ses med bättre mikroskop.

Egentligen började det hela med att rädda den franska vinindustrin från att dryckerna skulle surna. Men kom senare att revolutionera livsmedelssäkerheten. Lagstiftningen om obligatorisk pastörisering av mjölk infördes i Sverige under 1930-talet.

Teatern mitt i staden.

En behaglig semesterdag som även gav oss 14 km i benen. Intressant att vandra omkring och bara titta på allt och alla… Vi hittade en ännu mindre bil, om detta är en bil i dess rätta bemärkelse.

I morgon tänker vi segla till Alderney ungefär 25 nm västerut. Det är den nordligaste kanalön. På vägen dit kommer vi att passera Cap De La Hague där tidvattenströmmen går med över 5 knop. I värsta fall närmare 10 knop… Ikväll studerar vi tidvattentabellerna extra noga… Vi planerar att lämna Cherbourg vid 14-tiden.

En varning från 2023: Kanalöarna tillhör Storbritannien men har självstyre på något sätt. Det är SVINDYRT att roama, SMS:a, e-posta mm. Tex kostade ett SMS 10 SEK, BÅDE att skicka och ta emot.

Ska undersöka ifall det är samma regler för Telenor idag. Återkommer i frågan. Vi letade olika sätt att köpa kort 2023 men det fanns inga alternativ som vi hittade. Det kan således bli radiotystnad under vår tid på dessa öar. Kan även bli över midsommarhelgen. Kanske kan man sitta i någon hotellobby eller bar och surfa, men det återstår att se. Förra gången var vi i början ovetande om priserna och fick en räkning från Telenor på drygt 2000 SEK… extra tillägg…

Hälsningar från en besättning utan påsar under ögonen…

Fecamp – Cherbourg, 83 nm

Söndag kväll. Aktiverar oss med att preppa båten inför nattseglingen. En bild på hur brant landgången är vid lågvatten. Att ta sig iland, ger bra träning. Vid nästa högvatten, midnatt, glider vi ut och får under de första fem timmarna fin medström.

Kibben tog en kvällspromenad och kom hem med nedanstående bild. Landskapet är annorlunda mot hemma och betagande.

Ballongsälen gav vi till den lilla gasten (~1-2 år) i den nederländska båten ”Spindrift”. Nu när kvällen övergått till natt, ser vi att de ballonger vi har kvar, har belysning inuti… fräckt…

En timme kvar… Nedräkningen har börjat.

Måndag.

Svårt att se bortom dessa bländande ljus. Tittar ut mot havet och det är alldeles svart. Dimrar ned belysningen på samtliga instrument. Motor första timmen, men därefter glädjande nog läns mot waypointen. Svårt att styra när man inte ser något. Ser på vindinstrumentet och styr efter den, men det blir vingligt. Det enda man ser på vattenytan är någon sovande sula eller vilande trut. Endast vita objekt syns.

Vinden ökar allteftersom timmarna tickar iväg. Bra fart. Code 0:an står bättre än genuan och smäller lägre när den återfylls efter kollaps. Det börjar gunga mer och mer. Full koncentration i nattsvart omgivning.

Vi har sällskap av två nederländska båtar och håller kontakten via VHF-radion. Spindrift och Taro. Bägge större än Panta Rhei.

På natten är det svårt att hålla ögonen öppna. Rorsman måste stå och styra. Dels för att hinna parera och dels för att inte nicka till. Ögonen går många gånger i kors… Plattläns och 7-11 m/s. Får inte gippa av misstag. Satte en preventergaj från bomnocken till fören och livet blev lugnare, gällande gippfara. Man kryper framme på fördäck, jag lovar…

På förmiddagen pep vinden i med 9-12 m/s och koncentrationen var 100%. Tröttande på redan trötta besättningsmedlemmar. Rorsman sov en halvtimme, Kibben något mer. Nu är vi hur mosiga som helst.

Vi hade tur som tog ned Coden i nästan vindstilla och sommarvärme. Rullade ut genuan för sista biten men efter fem minuter vände vinden och tryckte på med 10 m/s. Focken fick ta oss de sista sju nm i hamn. På med varma kläder igen… Flytoverallen är nödvändig på natten eftersom vattentemperaturen endast är 13 grader.

Det var ett lemmeltåg av segelbåtar som skulle i hamn. Samtliga hade troligtvis väntat på ett väderfönster med rätt vindar. Och samtliga startar samtidigt, enligt tidvattnets ”turlista”.

I det trånga hamninloppet kom ett fraktfartyg och ville ha plats. Vi visste inte vart den skulle och höll undan så mycket som seglandet tillät. Det gillade den inte och lät mistluren tala sitt enkla men fullt förståeliga språk… Vi var två båtar som skingrades som en kärnklyvning i Berns höghastighetsaccelerator… Störst går först sade vi men hade svårt att höra, på grund av lock i öronen…

Hamnen är stor.

På morgonen vid femtiden, precis när Rorsman tagit sin korta vila, ropade ”Karina” upp oss på VHF:ens kanal 16 (nödkanalen och den man tar kontakt på, man har skyldighet att lyssna på kanal 16 när man färdas). Flera gånger hörde vi Panta Rhei och ”Karina” ville ha kontakt. Det tog lång tid för Rorsman att fatta galoppen och svara (groggy av sömnbrist). Men slutligen etablerades kontakten och vi ombads att ändra vår kurs omgående… (med andra ord, flytta på er för he___te).

Det visade sig vara en jättefiskebåt med 500 meter nät bakom sig och hade därför svårt att hålla undan…

Det kraftiga gungandet sitter kvar i hjärnbarken när vi stapplar upp för landgången. Skönt att slippa gunget IRL (in real life). Två nätter för 90 Euro betalar vi gärna för en stilla hamn och stabil brygga. Fast nu tog jag nog till en liten lögn…

Det hummar i skallen och sängen lockar, men vi ska i alla fall försöka hålla ut till klockan 19…

Hälsningar från de tröttas gemenskap…

Dieppe – Fecamp, 32 nm

Hela besättningen ombord vaknade 04:20, helt utan väckarklockans burdusa signal. Då känns det mycket lättare att stiga upp och tröttheten, som normalt infinner sig, existerar inte.

Ett anrop till Port Control och upp med seglen. Glider ur hamnen 05:20 och har strömmen med oss under två timmar. Siktar in oss mot första waypointen och det fungerar att segla, trots modest vind och vågor. Fart mellan 6-7 knop.

En kvart senare stiger solen upp. Den polska segelbåten kom ut efter oss.

Kustlinjen är lång och betagande. Hur lyckades de allierade med sitt uppdrag att ta sig iland och klättra uppför dessa lodräta klippor?

I Frankrike har de mycket kärnkraft.

Idag tar vi oss längs kusten i Normandie. Håller oss nära land och motorn jobbar. Motströmmen är 2.8 knop… Men snart vänder det.

Vid några tillfällen korsade fjärilar vår väg. De hade siktet inställt på Storbritannien. Raka spåret, så rakt en fjäril kan flyga. Liknar mest ett fallande höstlöv i frisk vind. De hade 59 nm kvar… Var kan de tanka energi…

Sjöfynd.

Tre som fortfarande sökte sig uppåt och en säl.

Runt första piren och vi är framme. Det gäller som alltid, att även runda fiskarnas långa linor. Kan bli många nya kraftuttryck på franska, ifall det vill sig illa… Det känner Kia och Beja till efter vår segling 2023. Men de gjorde en heroisk insats och drog ned applåder från bryggan.

Värmen som vi kände redan tidigare, är rejält omfamnande i den obefintliga vinden. Havet endast 16 grader… Stranden söderut…

… och norrut, där vi kom in.

Hamnkontoret är stängt vilket innebär prat med de som redan ligger här. Kod till servicehuset mm. Staden är bekant för oss sedan tidigare. Sandstensytan på Eglise Saint-Etienne börjar ge med sig till den milda grad att de satt ett kravallstaket runt den. Många kyrkor som vi besökt, har samma problem.

Klostret Benedictine från 1800-talet tillverkar bland annat Benedictinelikör.

Elegant.

Kappseglingsbåtar gör allt för att minimera den våta ytan. Denna undervattenskropp hör definitivt hemma i en annan kategori…

Efter mer snack med våra båtgrannar har vi beslutat för en gemensam avsegling klockan 24:00 i natt. Bästa förutsättningarna för både ström och vind. Vi får inte missa strömmen runt udden 67 nm härifrån. Där strömmar det närmare 5 knop och den vill vi ha med oss. Gäller att hålla beräknad medelfart under 13 timmar.

Dags att börja nedräkningen och allt annat som ska hinnas med innan vi dra`r. Kanske sova en timme. Det blev ju tidigt i morse. Vi är minsta båten och får trimma allt vi förmår…

Hälsningar från en kortis i Fecamp…

Sovit länge, vilket är både bra och ovanligt. Mulet, egentligen ljusmulet, och blåsigt. Solen kommer vad det lider. Ut på morgonpromenad och när vi svänger in på gågatorna ser vi mängder av folk som gör iordning sina stånd för marknaden. Glädjande att få något att göra även idag. Kollade även in havet och hur stora vågor som rullade in. Alltför stora… Hem för frukost och sedan in bland stånden.

Wow, vilken jättestor marknad. Alla gågator och tvärgator fyllda med stånd. Säkert flera kilometer med allt som en marknad brukar sälja. Jättefint upplagt med blomster, frukt, grönsaker mm. Vi köpte en blandning ur dessa två pannor. Blir bra i morgon ifall vi är på havet och gungar. Flera rader av kyckling som grillas mot öppen eld.

Vi storhandlade grönsaker mm, men missade en aning på priset för torkad skinka. Två pyttesmå bitar grävde rejält i plånboken. Priset 1100 SEK/kg… och de verkade ha hög densitet…

Vandrade runt i folkmassan och förundrades över hur fint allt var upplagt. En dagsvandring till havet igen. Det pågår en volleybollturnering på gräsytan vid havet.

Tätade fönstren som läckt. Hoppas det blev bra. Kan dröja länge innan vi åter seglar i motsvarande förhållanden.

Bild på hamnen vid lågvatten. En skyddad grop. Både vind och vågor betydligt lugnare i gropen. Det ÄR häftigt med tidvatten.

Landgången är brant vid lågvatten.

Eftermiddagen har varit solig och därmed varmare. Sommar…. Njuter, spelar gitarr och sitter still…

En polsk Dufour 460 lämnade hamnen för fyra timmar sedan men kom tillbaks. För stökigt och för låg fart mot målet…

En sista sommarpromenad till en liten sushirestaurang i aftonsolen. Semester…

Vi planerar avsegla någon gång i morgon bitti och ta oss till Le Havre. Det blir ett vindvred i natt men tyvärr svaga vindar. Får köra motor länge, länge ifall vågorna omöjliggör segling…

Hälsningar från en sommarstund i Dieppe…

Kvällspromenaden igår företogs till fiskehamnen bakom tidvattenslussen. Två båtar kom in, lastade med någon form av musslor. Förstod inte den franska förklaringen vi fick som svar på vår fråga. Stora tunga säckar lastades ur för vidare transport. De håller även fiskmarknad här, varje dag. Undrar om de har crevettes? Måste kolla i morgon.

Därifrån fortsatte vi till stranden och tittade på vågorna som mullrade in och mötte sina öden bland de rundslipade stenarna. Likt vågorna, har många soldaters liv släckts här under andra världskriget. Många minnesplatser längs hela långa kusten finns att beskåda och ger oss en bit av vår historia, som den var för 80 år sedan. Vi verkar inte ha lärt oss…

Vi vill inte ut i dessa vågor igen…

Fredag. Ett disigt, fuktigt och blåsigt lufthav omger oss redan på morgonen. Skulle inte ens släppa ut en hund i denna gråtrista värld. Men vi ska ta vår morgonpromenad. Rätt klädd fungerar det bra och med varmluftsfläkten surrande i salongen, blir torkandet enkelt.

Började med fiskmarknaden men den hade inte öppnat vid sju. Däremot hade boulangerierna öppnat och vi hittade ett mörkare bröd. Som visade sig vara lika tyngdlös som sockervadd. Men färsk och god var den. Dessutom innehållande några klifrön och nötfragment. Man får en positiv känsla av att handla färskt bröd på morgonen.

Ett gympapass och frukost innan vi tog oss till fiskmarknaden igen. Men inget napp…😊. Tydligen har Kibben kontakter inom paparazzi… Eftersom bilden nu blir viral (😊) kan undertecknad avslöja att det blev 25+25+30 armhävningar, trots de oregelbundna träningstillfällena. Proteinet i crevetterna gör susen… Jodå, det duggade och blåste men Rorsman var varm…

En ny runda till fiskmarknaden, men ingenting där. I natt hörde vi inte båtarna. Vädret kanske inte lockat de minsta att ta sig ut.

Tog oss upp till Museet/Chateau de Dieppe.

Innergården och utsikt över stad och hamn.

Mitt i staden finns Eglise Saint-Remy.

Guld och vackra fönster.

Köpte crevettes på torget och resten i en av Carrefourbutikerna (tror det uttalas kåffoor). Hjälpte en större segelbåt att förtöja vid bryggan. Lyckades på tredje försöket. Extra svårt med trasig bogpropeller.

Vinden fortsatt 11-15 m/s från väst. Stora vågor och en ”dålig” väderprognos får oss att betala för ytterligare två dygn i Dieppe. Tar en långpromenad på eftermiddagen. Kusten söder om hamnen. Kitesurfare och andra surfare trotsar både vind och vågor.

Klipporna är branta och vinden stark.

Äntligen fredag! Utsikten fin (Kibben) och även bakgrunden…😊 Inte den billigaste ölen men stunden var rätt… Under tiden vi njöt av ölen, såg vi fem damer gå ned till havet och bada. De badade mer eller mindre under den halvtimmen som vi satt i baren. Det är ju för sjutton bara 15 grader i vattnet. Måste vara crevetterna…

Museet från en annan vinkel.

En av få gamla stadsportar som finns kvar.

Det var faktiskt en båt som lämnade hamnen idag. Ingen annan, vare sig kom eller lämnade. Måste varit ett måste-för-att-tiden-tar-slut-segling…

Det måste vara ett mastodontjobb att anlägga en tidvattenhamn.

Halloumi med Cumberlandsås (England) och squash till förrätt. Crevettes och sallad till huvudrätt. Ett glas vitt till crevetterna. Ett försök att dra ut på middagen, för vi har väldigt många timmar kvar att förbruka i Dieppe…

Svaret på vad som var fel: På första bilden i förra inlägget hade Rorsman skrivit fel datum (juli). Korrigerades i verkligheten men inte på bild.

Hälsningar från en salong med doft av fisk och hav…

Boulogne-sur-Mer – Dieppe, 57 nm

Onsdag 9 juni
Klockans alarm 05:00 kändes alldeles för brysk. Kanske byta signalen mot en vaggvisa. De är ju lugna…

Ingen brådska. Gäller att ta det lugnt och äta ordentligt. Vi anar att seglingen inte kommer att ge oss lugna stunder för vare sig fika eller lunch… I fjol införskaffades en stämpel med Panta Rheis info. Användes för första gången idag. Stämplar imponerar på myndighetsutövare…

Utanför piren kommer vi att möta motström under 2-3 timmar. Allt för att minska tiden med motström på slutet. Men vi anade inte att vågorna vi skulle möta utanför piren, skulle platsa i en actionfilm… Det ser ju lugnt ut…

Närmare piren ser vi vågor spola över den fem-sex meter höga muren… Tar några djupa andetag…

Fullt krysställ vid start. Vinden endast 6-8 m/s. Men bara 2-3 knop framåt. Desto mer och mycket snabbare hissades vi upp och därefter ned och upp och ned, i en dyning vi inte varit med om på många år. Orsaken var att vågorna studsade tillbaks från muren och då dessa toppar sammanföll med inkommande dynings toppar, ja då var det snabbhiss rakt upp. Och sedan fritt fall (visserligen utan dunsar) ned igen. Ja, ni känner ju till Newtons lag… I allt detta även ett rullande och krängande… Voi, voi…

Det sög till i både hjärna och diafragman. Tydligt ”väglag” för sjösjuka, som vi är hyfsat tåliga mot. Men jösses, vilken upplevelse! Vi förstod att, så fort (nåja det gick ju trögt) vi kommit vidare skulle detta inferno avta. Sandstränderna längre fram slukar stora vågor utan att skicka tillbaks något…

Vår svenska båtgranne i Delphian gjorde sig klara för avfärd igår kring 23-tiden. De stävade ut i mörkret. I morse när vi steg upp var de tillbaks. Om inget annat har hänt, är det troligt de mötte samma kaos som vi, men i den kolsvarta natten…

Vi kämpade på och fick ta första revet efter 5 timmar. Det andra några timmar senare. Vågorna var oseriöst stökiga och varierande.

Om man hade tittat ut genom sovrumsfönstren hade man kanske sett några fiskar eller sälar…

Närmar oss kusten igen.

Trehundra meter från att slippa vågorna och vingla in mellan de välkomnande pirarmarna, ropade vi upp Port Controll och fick negativt svar på att komma in… En rullande väntan innan ett utgående fartyg lämnat området. Vi hade både ett segel och motor igång, men drev ändå (snett bakåt) mot grunt vatten. Här är GPS:en åter en finfin hjälp. Det är svårt att se strömmens styrka och verkan eftersom hela havet rör sig. Vi körde framåt i en knop, men förflyttades i annan riktning…

Äntligen en lugn yta.

Helt slut efter att ha hållit i oss i ungefär tio av elva timmar som resan tog. Klämde ur de sista krafterna och gjorde klart skepp. Sköljning av vår trogna båt får vänta till nästa dag. Allt är saltprickigt. Vi fick två riktigt kraftiga översköljningar där hinkvis med vatten kraschade över Rorsman i sittbrunnen. Första gången som detta sker på Panta. På bilden ”skalet” efter Rorsman. Han ligger inne i samma böjda form och ojar sig…

Tidvattnet är för tillfället 6 meter.

Fick koden till grinden av vår båtgranne och orkade ta en kort kvällspromenad efter middagen. Eglise Saint-Jacques de Dieppe, ligger mitt i staden. Stor, fantastisk och mäktig.

Vi var trötta och hade huvudvärk bägge två, fast Rorsman hade värre (på pojkars vis…). En kort summering av dagen och sedan minns vi bara att vi tog oss in i sovrummet… God Natt…

Torsdag. Vaknar i en fiskebåtsmullrig hamn och kroppen känner inte alls för att stiga upp. Fiskeflottan jobbar alla tider på dygnet. Svag huvudvärk. Måste dricka mer. Det blev ju inte en normal segling igår…

Iväg till gästhamnskontoret för att klarera in, både Panta Rhei och besättning.

Dieppe är en inklareringshamn och här ska alla papper vara i ordning. Det har vi numera och med mappen under armen tog vi oss till gästhamnskontoret. -”Bonjour”, sa den trevliga och mycket språkbegåvade damen (felfri engelska) och undrade om vi varit här tidigare. -”Oui” blev det korta svaret. Ingen ide` att glänsa med de fem övriga ord vi kan på franska…

Överraskning… tack vare tidigare besök i gästhamnen, behövdes inga papper alls… Är man kändis så är man…

Vandrade omkring i staden och passade på att ta en asiatisk lunch på en pytteliten restaurang (hål i väggen) med tre bord och sex stolar. Helt ok. Vi skiljdes åt när Kibben skulle klippa sig. Inte ett ord engelska kom det över frisörskans läppar. Med papper och penna samt ett foto på frisyr hur Kibben ville ha det, fick hon en tid för klippning.

Rorsman köpte ett par frestande kakor/bakverk och fina jordgubbar. Allt för att fira Kibben.2 som skulle dyka upp senare. Vid lågvatten ligger hamnen väl skyddad för vinden. Dyraste hamnen hittills, 460 SEK.

Och här gör Kibben.2 entré… Wow…❤️❤️❤️

Nykära Rorsman vet inte vad han kan kontra med. Räcker en ansiktslyftning för att Kibben ska skicka ett ❤️ till sin Rorsman…?

Återhämtningen har gått bra och nu är Panta Rhei avsaltad. Två fönster läcker. Ska åtgärdas och en översyn överallt är behövlig. Svalt (16 grader) och några regnstänk idag. Vinden ska envist blåsa hårt från väst. Vi blir kvar här några dagar.

PS Finn ett fel detta inlägg. Tips, i en bild…

Hälsningar från Dieppe, utan att deppa…

Dags att börja samla stilleståndsdagar igen… suck… Vi var mycket väl medvetna om att det ibland blir så, men medvetenhet respektive aktuell upplevelse, ger olika inverkan, rent mentalt. Man accepterar och aktiverar sig som vanlig turist. Med det sagt, vi har det bra trots en något gnällig ingress på dagens inlägg…

Värmefläkten fick surra sin entoniga sång hela natten. Vaknade torra och varma och med rosiga kinder… Rorsmans flytoverall kräver många timmar i salongsvärme innan den blir go` och mysig igen. Den var hur bra som helst igår. Var finns värmen utomhus?

Tidig morgonpromenad innan utlovat regn. Tornet på Basilique Notre-Dame syns även från hamnen.

Hur liten kan en bil bli? Fiat Topolino, gullig och stadsvänlig

En lång rad av fiskebåtar längs kajen…

… resulterar i en rejält stor fiskmarknad.

Någon form av ett gammalt torn för övervakning är numera bra boplatser för Kittywakes (tretåig mås). De har byggt på med hyllor i den nedre delen. Fåglarna bygger gärna på små klipputstick, fönsterbrädor och andra avsatser.

Igår kom vi in här. Tidvattnet är nästan 5 m. Promenaden var kall på grund av kulingvindarna. Fel att välja kortbyxor, trots varm sol.

Tidsfördrivet inkluderar, tankning och flyttning av båt, gympa, fika, fylla på vatten, läsa och vandra omkring i staden. Ännu en promenad, men i varmare kläder. Handla mat som vi inte vet hur det kommer att smaka. Det är en spännande del av turistandet.

Nästan lågvatten vid vår hamn. Här såg vi en stor säl simma för två timmar sedan. Den har säkert koll på ebb och flod…

Nästan högvatten efter 5 timmar.

Första heldagen snart avklarad. Solen som tittade fram på nytt i eftermiddags, är välkommen med både ljus och värme. Nu tar vi en dag i taget gällande vindarna. Men först en kvällspromenad i sol och blåst.

Hälsningar från en hamn som gungar…

Dunkerque – Boulogne-sur-Mer, 45 nm

Intressant fenomen gällande påväxten vid vår vattenlinje. Det ser ut som någon putsat bort en del av algerna. Igår såg vi ett antal större (30 cm) fiskar äta alger på en båt. Nu har de även gjort det på Panta… Tack snälla fiskar…

Vädret stämmer enligt prognosen. Frukost och iväg. Våra vänner vinkar av oss. Det blev ett tomrum på bryggan och något liknande känns det i hjärtat. Alltid ledsamt att skiljas…

Fin vind in på babordssidan. Lätt motström och inga vågor. Stor njutning att äntligen vara på väg. Dessutom med bra fart. Fabrikerna i bakgrunden ”spydde” ut mycket rök. Ville knappt andas in det stoftfyllda syret… men vad göra…

I motströmmen håller vi oss på så grunt vatten som vi tycker känns bra. Elan 37:an ”Ventos” seglade om oss och därmed kändes det ännu tryggare. Som ni kan se, är det 9.1 meter där vi befinner oss (längst ned i bild).

Vid lunchtid vred vinden emot och vi tog motorn till hjälp under några timmar för att hålla vår tidplan. Nu började strömmen ge oss extra fart. Möjligen hinner vi fram innan den vänder igen.

Ibland smäller det till ordentligt när Panta möter en ”stoppvåg” . På den högra bilden syns lite av en strömkant vi passerade. Men dessa hårda smällar in i vågorna rensar tyvärr inte bort algerna… suck…

Färjan mellan Dover och Calais med kustlinjen väster om Calais i bakgrunden. På vår styrbordssida ser vi Dovers ljusa klippor på 16 nm avstånd.

Åter igen segling. Kämpar för att hålla höjden och klarar oss nästan ända fram. Vid ”målsnöret” gick orken ur luftmassan, samtidigt som strömmen vände. Vågorna kom mot oss mer aggressivt än tidigare och allt gick i ultrarapid. Dessutom regnade det… Finns bara en sak att göra…

På med motorn och gira in i det stora hamninloppet. Vilket är sant vid högvatten, men vid lågvatten är det land på bägge sidor om oss och därmed mycket smalare. Får inte tappa focus.

Bekanta läten från Kittywake-måsarna, som häckar längs med piren.

Äntligen framme! Det har varit en enklare resa än vi trodde. Dessutom snabbare än beräknat. Endast regnet drog ned upplevelsen. Vi blev anvisade en plats bredvid en svenskflaggad Delphia 37.3.

Regnet fortsätter att droppa men vi har vårt hemliga ”trollspö”, värmefläkten. Ger värme och torkar blöta kläder. Yes… Humörhöjare…

Kvällspromenad till gamla stan, Ville Fortifiee, och en titt in i den enormt stora kyrkan, Basilique Notre-Dame. Den syntes från många håll.

En liten hörna i den stora kyrkan.

Till höger med tillhörande vallgrav, Chateau Musee. Byggd på 1220-talet.

Ser ut att vi blir inblåsta även här… suck…

Hälsningar från en annan plats i Frankrike…

På den sjunde dagen ska man vila, men det känns som vi har gjort det i en vecka… Börjar mentalt ställa in oss på en förflyttning i morgon, om vädret inte blir ännu blåsigare.

Ryckig natt när vågorna sökt sig ända in till oss. Värst vid högvatten, eftersom djupet vid mynningen då är nästan fyra meter djupare. Tvätt, morgonpromenad och därefter frukost medan kläderna på tvättlinan torkar i rekordfart. Hamnen med inloppet 1.3 nm bort.

En veckas vistelse i Dunkerque för Sirius 35 DS-gänget… Den mörka båten har redan legat still, någon vecka längre än vi…

Under veckan har vi sett ”vår” oskygga silltrut (kul namn på affischen) vandra på bryggorna. Den släpper musslor från hög höjd på plankorna och kommer därefter åt köttet i den öppnade musslan. Kibben sparkar skalen i havet när vi passerar resterna. Ibland missar hon och vi får båda ett litet leende på läpparna. Ordning muss(la) sein…

Bussresa (50 minuter) till Gravelines. En liten idyll kan man säga, men det var blåsigt och svalt (16 grader) samt att vi var för lätt klädda. Detta resulterade i en kort vandring som avslutades med fika i en bar,

På högra bilden ser vi effekten av lågvatten. Bakom ryggen på fotografen flyter båtarna (tre meter högre) i en bassäng med djupt vatten, innanför en slussport.

Skärmen var föredömligt överskådlig i bussen. Vi tränade franskt uttal. Lyssnade på ortsnamnen, såg textningen och satsade hårt på uttalet (som knappt hade någon anknytning till texten)… Hur gör de? Och hur gör den unga killen med byxorna som hängde under rumpan? Dessutom nitar och annat krimskrams dinglande runt låren… När han klev av såg vi att han var tvungen att gå bredbent och mer som en anka. Allt för att hålla byxorna uppe och imagen högt… Nå, små detaljer man tittar på som tidsfördriv…

Hörde av en båtägare om en seglare som inte korsade farleden på rätt sätt. Vet inte hur snett han körde, men man ska helst korsa den i 90 grader. Han fick böta 400 Euro…

Efter en veckas stillestånd har vår godkända (= svaga) bottenfärg för Östersjön, tappat en del av skyddet. Får se om något lossnar när vi åter stångas mot vågorna?

Ser att Michael putsar och fejar ordentligt ombord på ”Pyxis”. Hans fru Lauren anländer i eftermiddag… Vi fick två burkar ansjovis av honom för att klara vår midsommarlunch. Det gick ju åt en del på bjudningen igår. Thank you Michael.

En sista koll på vädret och ännu en koll på tidvattenströmmarna i kväll. Därefter ett beslut…

Hälsningar från ”sista natten med gänget”…

När vi gnuggat sömnen ur ögonen, kom vi till insikt att vi kliver upp till en dag som är något extra. Nämligen 🇸🇪🌸🇸🇪 SVERIGES NATIONALDAG 🇸🇪🌸🇸🇪

Morgonpromenad mot havet och de stora fartygens hamnar. ”Aphrodite” gled in mellan pirarmarna denna tidiga timme. Natten har varit lugnare och de har troligtvis utnyttjat detta, oavsett tidvatten, om de ska vara med på tillställningen denna helg.

Hittade en bortblåst skylt i slänten och återbördade den till ställningen den tidigare varit monterad på. Rorsmans ordningssinne slog till. ”Ordning muss sein”…

Tog bussen till en stor Carrefouraffär. De har det mesta i sortimentet men vårt fokus låg på mat. Vi bjöd våra ”jenkare” på sill och gubbröra, samt jordgubbsbakelser, med anledning av 6 juni 🇸🇪. Blåbären från egna tomten, plockade 2025, fick några korn socker för att komma upp till sin fulla potential…

Dagens besök på den maritima tillställningen skippar vi på grund av regn mest hela dagen. Vi har en dag i morgon som ska bli torrare enligt prognosen.

En mycket trevlig kväll med våra amerikanska vänner. Dessutom ännu ett bra tillfälle att förbättra engelskan.

Dave spelade några låtar på Rorsmans gitarr medan vi gjorde omtag på middagsbordet. Visste inte att min norska Morgan kunde låta så sofistikerat och bra. Wow… Bara att ta tag i det. Inspirationen har i alla fall ökat rejält.

I förrgår när vi var i sta`n, passade Dave på att köpa kakor enligt ”New York style”. De såg fina ut och vissa hade lite kräm inuti, enligt bilder i konditoriet. Han beställde två av varje men det gapade tomt på vissa hyllor. Det blev endast nio kakor. Vilket han senare var glad åt. De betingade ett pris av 40.6 Euro. Hoppsan… Dave som tillhör den sorglösa typen sa: -”I know it is a LOT of money, but do not tell me how much in Dollars…”

Idag fick vi veta att kakorna inte alls var goda. Varken Michael eller Dave tyckte om dem. Stora, tunga och inte helt rätt smak.

Regnigt idag. Blir bättre i morgon. Planerar en bussresa till Gravelines. Vindbyar på 18 m/s träffar oss i sidan vilket gör det gungigt i natt. Det ska minska till kuling i morgon. Vi ligger väl förtöjda.

Greetings from the ”almost-american-speaking crew” on Panta Rhei…

Åter igen en normal, lugn vardaglig vardag, som började med morgonpromenad och gympa. Dessa fina rutiner är svåra att upprätthålla när vi förflyttar oss från hamn till hamn. Tiden går då åt till att kolla hamnen, checka in, kolla vädret för nästa dag, strömmar och hamnar, inför nästa etapp. Eventuellt handla eller tanka båten.

Vinden måttlig på morgonen. Temperaturen åter 14 grader, men stiger till 17 på dagen. När solen är framme är det riktigt varmt. En av många hamnar i Dunkerque.

Rådhuset, Hotel de Ville, färdigbyggd 1901.

Vi ”missbrukar” vårt köpstopp genom att köpa en rulle till däverten för akterankaret. Betalar in ytterligare tre nätter för hamnen. Vi har passerat 1000-Eurogränsen i Dunkerque, redan…

Några korta regnskurar senare tog vi gratisbussen till Fort des Dunes. Ett fort som grävdes ned i sanddynerna.

Därifrån en rejäl promenad tillbaks längs den oändliga stranden.

Info om Operation Dynamo.

Besökte Maritimmuseet.

Nu ligger både ”Duchesse Anne” och ”Belem” att beskåda vid festivalområdet. Festivalen var mer av samarbete med havet.

Dagen har förflutit i ett jämnt tempo. Det blir några dagar till här, även om vi skulle kunna flytta oss till Boulogne-Sur-Mer i morgon (45 nm) ställer vi in den resan. Dagarna efter drar en kuling in och den hamnen är mer utsatt än Dunkerque. Vi kommer nog vidare någon gång…

Ser att det börjat växa ogräs på båtbotten. Lite väl tidigt tycker vi, med ”snäll östersjöfärg”…

Hälsningar från den eviga väntans hamn…

Vad ska vi hitta på idag? Första helt ”lediga” dagen i Dunkerque. Morgonpromenaden fick avbrytas på grund av regn. En kort joggingtur tillbaks till tryggheten och frukosten. Det gäller att slösa tid idag och läsning är en bra sysselsättning, som vädret ser ut just nu. Endast 14 grader ute… och blåsigt. I eftermiddag och kommande kväll kan vindbyar på 21 m/s förekomma. Vi, och de som vill söderut avvaktar några dagar till. I morgon, fredag, blir det en maritim festival här, vilket är välkommet.

Räddningsaktion på Panta Rhei: Efter frukosten upptäckte Kibben en svart klump i sittbrunnen. Det visade sig vara en genomblöt humla (troligen fransk) för den förstod inte svenska. ”Kibben resque team” sattes in och humlan placerades på ett hushållspapper och fick en liten hög med socker.

Efter fem minuter började den försiktigt röra på benen. Ryckigt och trevande med små, små kliv. Sockret lockade inte, utan nu gällde det att bli torr. Sakta men säkert lyfte den på sina bulliga ben och började gnida dem mot överkropp och vingar. Den ställde sig i olika omöjliga ställningar för att komma åt överallt.

Senare surrade den även igång vingarna och blev mer rörlig, för att kroppen torkade. Även den fina humlefärgen blev synlig när den blivit torr. Efter tjugo minuter gjorde den några kraftigare surrningar och fick igång stora maskineriet, vilket gjorde att den lättade från bordet. Lite instabil flykt mot salongstaket, där Kibben såg till att rikta in den mot utgången. Ut mot den oändliga friheten, som för tillfället var fri från regn.

Vi tyckte den sa ”merci” när den passerade dörröppningen. Vi kände oss nöjda. En fin start på torsdagen i ett främmande land. Bild före och efter räddningsaktionen. Tror nog att vi kan få dagen att gå, även idag…

Det här med köpstopp gällde inte på ”utrustning för sjöfarares säkerhet”. Båtbutiken som ligger nära hamnen är stor och välutrustad. Boken, som ibland kallas, Bibeln för båtägare, ger oss information om hamnar längre ned i Frankrike. Ända till Gibraltar, om vi lyckas komma vidare enligt plan.

Fördriva tiden på ett trevligt sätt, är ju att luncha ute (även mat är undantaget det urholkade ”köpstoppet”)… Vi valde en lokal, liten håla. Möjligen något åt ”sylta”-hållet men blev sakteliga förtjusta i detta helt fransktalande rum med matoset hängande i luften. Årets premiär för moules. Yes! Gott. Rorsman valde naturelle medan Kibben tog med ost. Skyn i botten av kastrullerna smakade underbart…

Vi fick sällskap av en collie med namnet Rocky. Den låg på golvet hos oss.
Ägaren är också båtägare i hamnen. Vi träffade dem på nytt på hamnplan och Rorsman ville så gärna kela med Rocky. Några fraser på franska och Rocky kom och tryckte sig mot en väntande Rorsman. En kärlekens stund. Mycket lydig hund. Rorsman var fodervärd åt en likadan hund för närmare 40 år sedan…

Stämde träff med Dave i en musikaffär, Musique Passion, och gottade oss bland fina gitarrer och små elektroniska boxar för annorlunda ljudupplevelser. Här köpte Beja en vev för smidigare strängbyte, när vi seglade hit 2023. Han gav den till mig.

Vandrade vidare till turistbyrån, beläget i tornet St Eloi Belfry, och tog oss upp till utsiktspunkten (58 meter). Jösses så det blåste på den höjden.

Dagen övergår till afton och vindbyarna som nästan puffat oss i sjön från bryggan, börjar bli mer resonliga. Men vindstötarna toppar fortfarande kring 20 m/s och Panta river och sliter i våra gummiförsedda tampar.

Vi mår bra och laddar för den maritima festen, Festival of the Sea, som startar i morgon.

Hälsningar från ett riktigt blåsigt Dunkerque…

Morgonen möter oss med mulet och blåsigt väder. Temperaturen har fallit till 16 grader. Tidig morgonpromenad och därefter gympa innan frukost. Trevligt att återgå till normala rutiner. Vi har liksom bosatt oss här… Eurofadäsen från igår är glömd och med fickorna fyllda av dessa guldfärgade mynt, knallar vi till dagens marknad som ligger i den centrala delen av sta`n.

Utbudet är varierande, som marknader i regel är. Vi siktade in oss på stånden med mat och kom över grönsaker, jordgubbar och, äntligen, crevettes. Tio stycken för 95 SEK. Borde räcka till en lättare middag med andra små delikatesser.

Olika sorters fiskar. Längst till vänster ser vi makrill och på andra flanken, någon form av hajliknande fiskar. Bredvid dem forell (regnbåge).

Crevettes. Lagom stora att både skala och äta. Och dessutom supergoda med bra tuggmotstånd men ändå med lite krispighet.

Mäktig tremastad fullriggare, ”Dutchesse Anne”

Pyxis återkommer utan mast och är därmed klar för kanalerna. För att kunna ta av masten var de tvungna att passa tiden för högvatten. Eftersom dyningen rullar in, måste varvet dessutom lyfta båten ur vattnet (ca 1 m) och därefter ta av masten. Allt gick enligt plan och nu kan vi äntligen se skillnad på våra respektive flytetyg…

Vi tog en gratisbuss till ett affärscentrum utanför sta`n. Där fanns mycket att välja på och Rorsman köpte en ny rakapparat. Hädanefter gäller köpstopp…

Här i sta`n finns många cykelbanor, överallt. Dock väldigt få som cyklar. Även biltrafiken i centrum är modest. En bidragande orsak kan vara gratisbussarna som går var 10:e minut. Något för Stockholm?

Genom att promenera till våra mål, har vi även idag fått ihop mer än tolv kilometer. Känns bra.

Hälsningar från ett land fyllt av delikatesser…

Den som uppfann sovmorgonen, bör adlas. Vi hör mjuka regndroppar falla på däck. Det har en lugnande effekt en morgon som denna. Vi ska ingenstans…

Fast någon gång måste vi börja. Att göra någonting. Som till exempel gå till servicehuset. På vägen dit såg vi ett konstverk av ostron. Några timmar senare var de borta (högvatten). Tidvattnet är ungefär 4 meter.

Efter frukosten, iväg mot tisdagsmarknaden. Där fanns mycket att beskåda och ett antal saker vi tänkte köpa. Bland annat crevettes. Eftersom endast pengar eller checkar gällde gick vi omkring och suktade. Glömde nämligen plånboken med Euro i båten. Borde redan ha fattat att vi lämnat Sverige…

Lämpligt nog fanns en ATM-apparat alldeles i närheten (inte någon slump). Vi gjorde en attack på den men fixade inte få ut pengar… Denna dag kan bli en dag att skratta åt, långt senare. Men just nu håller vi tyst. De håller en marknad även i morgon. Lite närmare centrum och då har vi fickorna fyllda med Euro.

Det blev en längre promenad i sta`n. Bland annat fikade vi på ett litet kafé. Croissanten som Kibben köpte var stor som en rugbyboll, men vägde knappt fyra gram… Hur gör de?

Några bilder från ”musikpuben” igår. Dave spelar på sin resegitarr medan Michael, som var duktig på sång sitter längre bak. Lead singer, den tyska tanten från den fina träbåten. Namn, okänt.

Här i Dunkerque har de gratisbussar som avgår var tionde minut. En mycket bra idé. I morgon ska vi åka till en affär längre bort, för att köpa en rakapparat åt Rorsman. Mer om det snart.

Hur var det nu med den inflyttade VHF:en? Jo, när vi lämnade Trosa tog vi med en handhållen reserv-VHF, ifall vår nyare ICOM (handhållen) skulle krångla. Reserven ingick i köpet av Panta. En handhållen VHF är nästan ett måste, som vi seglar just nu.

Efter ett antal dagar skulle vår ICOM laddas, vilket skulle bli svårt, då vi insåg att laddaren till den låg hemma… en liten suck… Nåväl, vi har ju en i reserv som fungerade. Det gick fint några dagar tills batteriet på den skulle laddas. På med laddning. Men den gamla ”häcken” vägrade ta emot nya friska elektroner. Batteriet hade gett upp. Nu blev det en större suck…

Var skulle vi hitta en laddare till vår ICOM eller ett nytt batteri till den andra. Och hur lång leveranstid? Det hela slutade med att vi köpte en ny ICOM. Liten och dyr, fast vi fick nästan 30 % rabatt. En leksak…?

Som lök på laxen eller grädde på moset, fast i negativ betydelse. Rorsman glömde laddsladden till rakapparaten hemma… trippelsuck… Därav en längre bussresa i morgon. Blir troligtvis en helt ny apparat.

Dunkerque slukar gladeligen en hel månadspension. Det finns säkert något enkelt sätt att träna minnet på, men kommer bara inte ihåg hur…

I övrigt mår vi bra i en välskött hamn, men som nu gungar och rycker lite extra eftersom vågorna hittar in. Speciellt vid högvatten.

En internationell skara seglare ligger här och inväntar bättre väderförhållanden.

Greetings from the english speaking crew on Panta Rhei…

(Det amerikanska umgänget har gett oss en dos i amerikansk engelska…)

Oostende – Dunkerque, 30 nm.

Bonjour, alla läsare. Nu har vi kommit till landet med champagne, moules, crevettes och grodlår. Fast den sistnämnda delikatessen får Kibben att se rött, fascinerad som hon är av dessa amfibier…

I vanlig ordning vaknar vi långt innan väckarklockan skramlar till. Får god tid att ordna allt innan avgång klockan 05:30. Pyxis lämnar hamnen en kvart senare. De kommer att köra motor hela sträckan för att slippa motström på slutet. Vi ska segla så länge att vi precis hinner in till hamnen, på slutet med motorns hjälp, innan strömmen vänder. Har vi tänkt…

Fina korta stunder på morgnarna.

Det är nästan 1.5 nm ut till havet. På utsidan pirarmarna gungar det.

Vågorna var något mindre än igår. Även vinden var hanterbar.

Pampiga fyrar i inloppet till Dunkerque. Vår planerade tidplan stämde exakt. Strömmen vände planenligt och vi gled in i hamnens stora famn.

Pyxis och Panta Rhei. Båtarna känner nog att det är sista gången de får segla ihop. Pyxis ska in i kanalerna medan vi ligger kvar och väntar på bättre väder. Kan bli över en vecka…

Vi hjälpte våra amerikanska vänner att packa seglen och demontera radarn mm. I morgon fortsätter vi med allt annat på deras båt, men i tråkigare väder (regn). Masten ska lyftas av på onsdag och skickas på lastbil till Medelhavet. Pris ca. 1450 Euro.

Vår andra grannes båt är otroligt fin och välskött. Lacken på trädetaljerna är ”top notch”. Ägarna har även besökt Trosa.

Vi hann även med att spraya målarfärg i Pantas ankarbox, för bättre yta. Målningen i våras blev misslyckad och nu gör vi ett ”quick fix” på detta sätt. Får se om fuskjobbet håller… Vårt finslipade teakdäck håller på att åldras och intar redan en gråaktig ton, men får fortsättningsvis beröm av andra båtägare… Både teakdäck och sjömän blir gråa av tidens tand 🙂.

Michael var väldigt glad över vår hjälp (tog många timmar). Han bjöd oss på middag på en italiensk restaurang på kvällen. Därefter blev det en musikstund i Pantas sittbrunn, medan solen sakta sänkte sig över skogen av master i hamnen. Michaels gast Dave, är gitarrist och musiklärare och kunde haka på Rorsmans låtar, endast genom att lyssna och improvisera… och lägga an de rätta tonerna… wow…

Kvinnan i vår fina grannbåt hörde tidigare på dagen att Rorsman spelade gitarr i sittbrunnen. Även att vi planerade ett gig efter middagen. Hon ville prompt vara med och sjunga, och klev upp i sittbrunnen på kvällen. Klockan närmade sig 23 innan vi skingrades. En känsla av värme och frid inombords. En fin kväll…

Möjligen finns några bilder på ovanstående men de ligger på ”framkallning” i någon mobil. Kommer i såfall senare.

En sista kort promenad till servicehuset med översikt över den rofyllda hamnen.

Hårda vindar från fel håll ser till att vi ligger kvar i hamnen och får sovmorgon… Yes, YES !!!

Ska även skriva om vår nya VHF och varför den flyttade ombord.

God natt från musikpuben Panta Rhei… utan utskänkningstillstånd…

Cadzand – Oostende, 26 nm…

Vad ska man säga? Man ska inte kryssa, men vi gör det igen… suck… Fast vi klagar inte, utan det är endast ett konstaterande. För att utnyttja tidvattnet, lämnade vi Cadzand 05:20. Dåligt med sömn men ute på havet i vår oplogade ”havsåker” är tröttheten som bortblåst, om uttrycket tillåts… I morse ändrade vi vårt slutmål till Oostende (ungefär halverad dagsetapp) vilket mycket väl tillfredsställde vårt seglingsbehov för i dag. Tidig morgon. Pyxis på väg till ”dagens arbetspass”…

Vinden pressade på med 7-11 m/s och efter någon timme hade vågorna vuxit sig stora. Dessutom branta, på grund av att vi hade medström. Bara att gilla läget. Vi trivdes med att kryssa högre och fortare än vad Pyxis klarade av. Hon är mycket tyngre än vår tunga Panta… Tre gånger fick vi vatten över däck… Våra små ”blyklumpar” är tunga i nosarna… inte bara kölen som väger…

De utstickande pirarmarna såg välkomnande ut och tog bort vågorna, som genom ett trollslag.

Historiens vingslag gällande vårt sätt att färdas på havet.

Det var inte tal om att byta gästflagga under färden… Förra natten i Nederländerna kostade 44 Euro. Vi var knappt iland där. I denna Royal Yacht Club Oostende, kostar natten 20 Euro…

Trötta som ett par sengångare, försökte vi sova på dagen men misslyckades. Planen är att stiga upp otäckt tidigt även i morgon. I var och vartannat hamninlopp finns dessa sandsugare som ser till att det inte sandar igen. Här tömmer de sin last. Vart skickas all sand?

En långpromenad för att mota tröttheten. Man lär ju inte somna stående. Gick mot hamnens inlopp och hamnade i en stor festival, ”Oostende Voor Anker”. En fyra dagar lång hyllning till havet och dess betydelse. Massor av människor på ett väldigt stort område. Tillfälliga matställen, prova på-saker mm. Vid kyrkan sjöng en grupp killar acappella. Irländska toner som smittade…

Bland alla tiotusen ben och fötter gick de fyrbenta vännerna och försökte undvika att bli trampade på. De små hundarna, vill säga. De större såg man ju. Hur många hundbarnvagnar med en liten hund i, såg vi inte… Ja dessa djurägare.

Enmansorkester som lät riktigt bra. Det var trummaskin, extra stämmor och lite till. De rullande blanka rullarna är rytminstrument som han kunde variera, beroende på låt. En riktig entertainer.

Här grillas lax på gammalt vis.

Tog oss ända ut mot havet (kom med något nytt…) och hittade denna konst.

Slutligen, efter nio kilometers vandring, äntligen mat.
Morsdagsmiddag på en trevlig restaurang mitt i en idyllisk park, eller snarare ett skogsparti med vallgrav och vatten runtom. Fantastiskt god smak på scampin…

I morgon blir det sovmorgon. Väckning 04:40… suck…

Hälsningar från festivalyran i Oostende, staden vid havet…

Scheveningen – Cadzand, 63 nm

Hamnen låg i djup sömn när vi lossade förtöjningarna exakt 05:30 och gled ut på ett hav som inte begåvats med varken vågor eller vind. Just nu är det endast vinden vi saknar…

Pyxis

Första timmen hade vi motström men sedan lossnade det… surr, surr, surr. Motorn hjälper gladeligen till att vi kommer framåt. Surr, surr, surr… enkelt men en aning tråkigt, gäsp…

Surr, surr, surr… Idag var det enkelt att se djur vid vattenytan. Sex sälar hittills, varav en på bara några meters håll. Surr, surr, surr…

Vinden kom slutligen, tillräckligt kraftig för att få oss att hissa seglen (man blir slö och mosig av motorgång). Befriande, men det blev ändå 9 h motorgång idag. Enkelt, slött och ”boring”… surr, surr, surr… Men seglingen var skön och snabb…

Passerade tidigare Rotterdams (jättehamn) inlopp och fick ropa upp på VHF att vi finns till och vart vi skulle. Närmare Cadzand hittade vi fler stora båtar. Vissa riktigt konstiga…

Det gick bättre än förväntat att ta oss hit, utan alltför mycket motström. Det är varmt och även i havet nära vårt slutmål (17 grader).

Hamnarna verkar bli dyrare ju längre söderut vi kommer… Cadzand är en badort.

Orkar inte ta en långpromenad idag. Vi ska visa Michael hur man gör vid avmastning, han har inte gjort det tidigare. Pyxis ska ju ta kanalerna till Medelhavet och han tänker skicka masten med Post Nord … (nu skämtar jag). Det är många inblandade i allt som ska fixas. Många företag tjänar grova pengar…

En lagom trött hälsning från en liten hamn vid Hoek van Holland…

Sovit som klubbade sälar, även i natt. Kan ju bara betyda att vuxna (läs gamlingar) behöver lite extra tid för återhämtning… En ledig dag. Hitt på nåt`! Lagom mulet och 21 grader. Nu hinner vi med en rejäl morgonpromenad. Men först, gårdagens kvällspromenad…

… som företogs till playan söder om hamnen. Här fick naturen råda över dynerna. Inga bilar, endast cyklar. Skönt! Barfotagång tillbaks till civilisationen. Solen går ned efter 21:40.

Den invasiva nilgåsen har etablerat sig i Europa.

Panta Rhei och dess ”tvilling” Pyxis.

Idag tog vi pendeltåget till Den Haag och vandrade planlöst omkring i ett myller av storstadspuls. Högt tempo i denna stad med över 500.000 invånare. Ovant med alla ljud och mängder av folk. Tog oss upp i ett tillfälligt uppsatt torn där man kunde se renoveringen av parlamentsbyggnaden, Binnenhof (till vänster i bild). Den har funnits där i 800 år.

Ser man längre bort på de fula, höga nyare husen, funderar man över hur de tänkte med denna blandning i ett så historiskt och vackert område.

Vi har skrivit om cyklister i Nederländerna. Det är dem vi får akta oss för. Hög hastighet och fler e-cyklar gör att man sliter ut nackkotorna spanandes hö/vä/hö/vä innan man törs ta klivet ut över gatan… Många kommer susande runt husknutar i hög hastighet, lutande 30 grader för att klara g-krafterna. Och där kommer vi gående…

De allra flesta bär inte hjälm. Såg en skylt med Max 15 km/h för cyklar i sta`n. Det verkar som de tolkat skylten som, minst 15 km/h.

I skrivande stund ösregnar det. Blixtar och åska underhåller oss med naturkrafter vi inte vill möta vid fel tillfälle… Senaste regnet hade vi i Kalmar.

Vi bjöd in Michael och David från Pyxis, på lite räkor och småplock. Våra vägar har ju redan skiljts en gång. I morgon planerar vi gemensam avgång klockan 05:30. Någon timme motström, därefter sex timmar medström och de sista 6 timmarna motström igen. Vindfattig dag i morgon betyder motorgång… suck…

Maja, David och Michel. Vi fick en norsk akvavit av dem. Provsmakningen föll till belåtenhet. Blir bra till midsommarafton.

David är musiklärare och har spelat mycket gitarr. Han fick prova min Morgan, som nu blivit spelklar, utan rassel. Gitarren fick med beröm godkänt.

Under deras segling tidigare fick de en uppskärning (sladd, för er som undrar) och de enda som hann fatta detta var Rio och hennes kompis. Rio är den coola…

Hälsningar från ett väderrikt Scheveningen…

IJmuiden – Scheveningen, 28 nm

Kändes oerhört skönt att ha ”kommit ifatt” med både mat, tvätt och diesel. Sovit som klubbade sälar och startar några timmar senare än optimalt. Vi kommer att missa det bästa med strömmarna om vi seglar hela dagen. Därför en kortare dagsetapp till Scheveningen, i inloppet till Den Haag. Nederländernas administrativa huvudstad.

Förra året låg vi långt ut på bryggan i IJmuiden. I år, längst in mot det runda hamnkontoret. Man lär sig spara på stegen, även om det är bra att röra på sig.

Morgonen är solig, torr och 13 grader varm. Vinden från land medan den gamla dyningen rullar oss lojt, när vi glider söderut i medströmmen.

Silhuett på Scheveningen. Hamnen är aktiv med en stor fiskeflotta.

Efter några svängar har vi bara sista biten i ”labyrinten” kvar, innan småbåtshamnen…

… som är stor. Panta ligger i andra led. Vänder mig om och ser småbåtshamnens utbredning…

Gissa vilket fabrikat?

Lunchen bestod av Poke Bowl med en stor portion tonfisk. Mycket gott och dessutom bra mat.

Tog en längre promenad i sommarvärmen. Vandrade runt och turistade. Naturligtvis hamnade vi vid havet. Att vi inte fått nog? Njuter av dagens korta etapp. Måste låta själen hinna ifatt…

Scheveningen är en stor turistmagnet. Över en kilometer med restauranger i en lång rad…

Smorde wincharna och mekade lite igen. Låset på en av pentrylådorna gick sönder och dessutom i baklås. Suck… Mycket pillande innan reservdelen satt på plats.

Våra amerikanska vänner i ”Pyxis” kom in nu på kvällen. Hamnen fylls på hela tiden. Bra hamn och nära stadens centrum. Samma pris som förra natten i IJmuiden, 40 Euro. Nu vet vi att den staden uttalas ”aimauden”.

Scheveningen är den första nya hamnen på vår segling i år.

Hälsningar från en fylld hamn med värme…

Borkum – IJmuiden, 137 nm

Vid 20-tiden kommer vinden att öka och komma från rätt riktning för oss som ska söderut. Dessutom var tidvattnet på väg ned, vilket skulle ge medflyt. Men vad ska vi göra hela dagen här i Borkum? Vi har ju sett denna hamn två gånger tidigare. Just nu sveper svaga och milda sommarvindar över oss. -”Vi kan väl starta redan nu och njuta av en dag på ”småkrusigt” hav”? Tidvattnet strömmar ut, även nu på tidig förmiddag, så varför inte.

Vi kastade loss omgående och susade fram i över 6 knop med motorn på låga varv. Yes!
Nackdelen var att vinden kom från fel håll under dagen. Men den lätta vinden och den småkrusiga vattenytan inbjöd till propagandasegling. Autopiloten fick hålla kursen medan vi försjönk i varsina böcker. Fartyget fraktar vingar till vindkraftverk.

Motström och svaga vindar gav inte någon raketfart mot målet. Kolla kryssvinkeln (lila strecket)… Närmare Ameland kom vi in i den NO-gående strömmen. Vi seglar i tre knop och strömmen flyter på med 1.5 knop, rätt i sidan. Läskigt…

Några timmar senare kom den utlovade friska NO-vinden och vi formligen flög fram i medströmmen, som vi nu hade för oss själva under ca sex timmar. Tills den vände igen… och så håller det på… Solen gick ned och den kom faktiskt upp igen…

IJmuidens stora hamn. Trygg, utan charm men med bra faciliteter.

Cornelius är född i sta`n.

Väl i hamn vid 11-tiden satte vi igång med att fylla diesel (drygt 3 Euro/liter) och stortvätta. I väntan på rena kläder, provade vi en Heineken, vilket blev vår lunch. Fixa, ordna och meka lite innan sömnbristen slår till. Vi hade sovit drygt en timme var i natt.

Under de mörkaste timmarna seglade vi rakt in i mångatan, vilket underlättade att hålla kursen. Nästan romantiskt… Tyvärr blev det molnigt och helmörkt senare. Vinden blåste mellan 8-12 m/s och vågorna bråkade rejält ibland.

Stranden är enorm och fin. Blir nog fler badgäster i sommar.

En snabb dagseglare. SAFFIER-båtarna tillverkas här.

Cyklade in till till sta`n (fyra km) och storhandlade. Första cykelturen i sommar. Passade även på att äta middag ute på en indisk korvkioskliknande restaurang. Det är ju så att man handlar mindre om man är mätt. Men det är inte ekonomiskt försvarbart…

Nu på kvällen känns det lite ”ihåligt” i huvudet av sömnbristen. Dags att ordna till den saken. Här har John Blund redan intagit Kibben… God natt lilla vän…

Groeten uit Nederland…

Norderney – Borkum, 31 nm

En morgon att minnas… denna annandag pingst… Man tar vad man hittar, lät det igår, och vi tog en av få lediga bryggplatser. Vilket var helt ok, eftersom skylten som indikerade att platsen var upptagen, var helt gråvit. Inte röd. Nåväl, mitt i vår frukostnjutning kom en snubbe och sade att de kommit hem och deras båt låg 50 meter bakom oss och bara väntade på att komma in.

Två minuter senare fick de sin plats och vi backade in mot en privat brygga med stängd grind, vilket inte gjorde oss något. Vi ville bara avsluta frukosten. Men redan efter tre minuter kom en kille i 14-årsåldern och försynt påpekade att detta var en privat brygga. Oj, då! Vi förklarade att vi endast ska äta färdigt och sedan dra.

-”Nja, det kanske inte är ok”. -”Hurså?”. -”Jo, ifall ni trillar i vattnet från vår brygga, gäller inte några försäkringar”. Lite förbryllade tog vi in vad han sade och tackade och åt färdigt frukosten… Undrade just varför inte mamma eller pappa kom med beskedet…

Färdigätna, flyttade vi oss till en ny lucka på båtklubbens brygga. Kibben hoppade iland för att betala för natten och undertecknad bevakade båten. Hamnkaptenen kom och vi hade en trevlig konversation, tills en båtgranne skrek. -”Nu kommer de”.

Det skulle visa sig att det var platsen Panta låg på just nu, som skulle fyllas med en annan båt… suck… Kasta loss igen, lite snabbt. Därefter plocka upp Kibben och vi vände ryggarna mot hamnen och tittade inte ens tillbaka… så de` så… Vadå sur…

Vi kom iväg och tog fart i medströmmen. Därefter gick det att segla nästan halva sträckan, vilket var njutbart. Därefter stiltje. Kan det bli blåare…

Sandstranden och beväxningen är naturlig och ger en känsla av tex Gotska Sandön. Men de fula höga husen krackelerar bilden.

Det var först mot slutet av resan som vi fick bra medskjuts.

Hamnen är inte någon höjdare. ”Lilla” Panta parkerade vi i en fålla för max 10 metersbåtar… Det finns en båtklubb 600 meter innan man svänger in till denna hamn som såg mycket trevligare ut. Får bli den nästa gång.

Fyrskeppet ”Borkumriff” gjorde tjänst mellan åren 1956-1988.

Det har varit en enastående varm dag. Till och med vattnet har gradvis stigit från 13 grader i morse till 16 i inloppet. I hamnen 17 grader. Detta, tillsammans med stillastående, varm luft känns ovant för oss. Efter vår kalla period i början av resan klagar vi inte, bara söka skugga och svettas… Efter en dusch känns allt skönt i kvällens värme…

Nu ska vi planera nästa steg i vårt seglande. Beror på vindar, tidvatten och om vi vill segla på natten.

Hälsningar från värmen

Cuxhaven – Norderney, 65 nm

Morgonpromenaden blev kort. Till servicehuset och tillbaks. Måste vidare… Hinner dock konstatera att solen skiner från en klarblå himmel. Alltså en fin början på pingstdagen.
Det skulle bli mycket motorgång idag. Dessutom motorsegling, vilket sparar diesel.

För att hinna fram innan mörkret startade vi, tillsammans med ”Pyxis”, redan 07:40 och pumpade på i motströmmen några timmar. Inte optimalt, men ibland ett val bland många andra.

Några timmar segling. Pyxis är nästan två ton tyngre än Panta Rhei och kunde inte matcha vår ”racer”, trots något större segelyta på senare modeller.

Havet är lugnt…

Vi närmar oss Norderney och passerar nära (alltför nära) ett gäng båtar som lägger elkablar i havet. Det blir ju snack via VHF-radion och vi lovade smyga längs strandlinjen, för att slippa åka runt och få några extra mil på loggen. De kontrade med att skicka en tenderbåt som vi skulle följa… Lyxigt… och vi fick då vår vilja igenom.

Vi hörde musiken dåna, redan på långt avstånd. Hela udden var täckt av ” människomassor” och allteftersom vi kör vidare, hörs ny discodunk. Nya epicentra… Det tar oss ytterligare någon timme att komma runt och in i hamn.

Orsaken är bland annat detta med strömmsättningen…

Väl inkomna i hamnen, gick det inte att samtala på grund av discodunk. Hittade en lucka att förtöja i. Hamnen var fullpackad med båtar. Denna kväll är den sista av tre festdagar här. Annandag pingst, i morgon, är forfarande en röd dag och folk släpper loss även ikväll.

Folk överallt. Mängder av flaskor, vinglas mm över hela området. Festen var rejält igång, när vi anlände innan 22:00…

Efter att ha kollat in läget, som vi brukar, tog vi ”a nice cup of tea”. Därefter in till ”Pyxis” för ett sista snack och farväl. I morgon skiljs våra vägar. ”Pyxis” tar sig till Medelhavet via kanalerna. Bon voyage… Rio och hennes kattkompis, är riktiga ”båtinnekatter”. Pälsen var fantastiskt len.

Natten är varm och tyst. Klockan är snart tolv och det är dags att släcka ljuset. En lång, varm, enkel och motorrik dag på havet. -”God natt Kibben”… -”Godnatt Rorsma….” och John Blund var redan i sovhytten…

Hälsningar från besättningen med tinnitus…

Brunnsbyttel – Cuxhaven, 18 nm

Vilken kväll, vilken natt… vilket vi visste det skulle bli. Måste upplevas för att förstås. Propellerströmmarna och dess ljud från accelererande fartyg känns genom vattnet och det är nästan vi får vibrationsmassage genom skrovet och vidare genom våra bäddmadrasser… Vilken skillnad från Gieselauslussen…

Men innan dess, nu låg det två båtar från en yngre generation, utanpå oss. Den ytterst, en häftig kappseglare. De hade inte koll på klockan… Kändes som de hade militärstövlar på sig… Fram och tillbaks… klomp, klomp… Blir skönt att lämna denna, idag mycket packade hamnen. Hur blir det inte här, när sommarsäsongen är igång? Vi är enda svenska båten.

Fick vänta drygt en timme hovrande i väntzonen innan vi (8 st) fick åka in i slussen. Vi var först in, men till Cuxhaven var vi nästan sist… Slussen tog 30 minuter att gå igenom. Det fina i kråksången är att vi inte betalat avgift i Holtenau, naturligtvis inte i den mysiga oasen Gieselauslussen. Inte heller i Brunnsbyttel och heller ingen kanalavgift.

Ruskigt lik Panta Rhei, denna Pyxis från USA. I väntan på slussen.

Alla båtar avskyr slussens låga brygga. Vi som låg främst hade endast 5 cm hög kant på bryggan, och det fungerar inte på fendertarna.

Allt gick dock bra och eftersom vi inte gasar på rejält, hamnade vi så småningom sist. Det gäller att spara på dieseldropparna. Planen är dock att tanka fullt i Cuxhaven.

Det gäller att styra rätt med vår fart på 5 knop och strömmen som tar oss i sidled med 3 knop. Pyxis gjorde en extra sväng…

Men innan vi kom fram seglade vi, som enda båt, en stund. Vi kom tydligen in på förbjudet område ( som inte var uppdaterat på vårt sjökort, trots tre veckor sen senaste uppdateringen). En myndighetsbåt påpekade och vi följde deras råd. På med motorn igen…

Stannade på tankstället och skulle fylla på diesel. Men icke. Wifi- fel. Kom igen på tisdag, efter helgen…

Nåväl,vi hade 30 liter i dunkar från Kalmar, som vi hällde i. Ska nog klara oss framåt oavsett vad vi planerar de närmaste dagarna. Men åter igen, spara på dropparna… Michael från Pyxis lånade våra dunkar för egen del.

Sommaren har slagit till ordentligt. Knappt någon vind och 27 grader i skuggan ger transpirationen en rejäl skjuts. Ovana som vi är.

På promenaden in mot staden centrum passerade vi ett antal utskänkningsställen med olika lockande frestelser. Det är viktigt att hålla vätskebalansen en dag som denna, men även insulinnivån… Inte billigt, men nödvändigt… Mängder med goda färska jordgubbar.

Efter en helt underbart renande dusch, intog vi en lätt lunch. Behövs inte mycket mer än vätska i denna värme. Bilden tagen efter att laxen intagits som huvudrätt. Pingstafton 2026.

Kvällspromenad i aftonen. Temperaturen har sjunkit till 20-graders-strecket. Vi behöver kanske inte åka längre söderut…

I morgon tar vi oss vidare mot Norderney, långt bort i väster. Hoppas det går bra och att vi kan segla en bit…

Hälsningar från ett saltare hav…

Gieselauslussen – Brunnsbyttel, 22 nm

Kvällen igår fylldes av underbara dofter. Ljuset avtog långsamt och trädens lövkronor slutade susa. Lugnet var betagande. Denna känsla infann sig även på morgonen. Doft av sommar…

Några regnstänk kastade om våra planer, vilket betydde att vi började med innegympa (jo det går, men det är trångt), därefter morgonpromenad och slutligen en frukost som kändes efterlängtad. På promenaden hörde vi vår kompis, göken. Dessutom fasan och alla de andra småfåglarna igen. En ny dag för oss alla…

En stor tysk fälthare korsade ovetandes vår väg och när den upptäckte oss fick den fart. Riktigt fort och länge. Stor som en Golden Retriever, var den… om inte minnet sviker något…

Kanalen är en viktig vattenled som förbinder Nordsjön med Östersjön. Mellan 25.000 till 30.000 fartyg passerar här varje år. Till detta tillkommer tusentals fritidsbåtar.

Så många saker som skickas runt i världen…

Hamnen vid slussarna. Gratis att ligga då man betalat kanalavgiften på 18 Euro. Längst till höger i bild (vitsvarta stolpar) ligger endast 10 meter från de stora båtarnas skrovsidor när de passerar i kanalen. Dygnet runt. Bilden tagen innan anstormningen…

Vi fick en polsk Dofour 460 på utsidan som skulle tanka 600 liter vatten i sina tankar. Det tog 40 minuter av strul och under hela tiden hade de motorn igång…

Det är sommarvarmt extra-extra, idag (pust) men vi klagar inte trots fuktiga ryggar… Har spanat in en sushirestaurang. Det skulle visa sig svårt att äta då vi inte hade Euro med oss. Fick leta reda på andra restauranger och landade till sist på Kilkenny Irish Pub, vilket var ett bra val.

Mätta och belåtna kom vi tillbaks till en hamn i förändring. Båtar väntar på att få lägga sig i andra och tredje led. Fler båtar dyker upp senare. Panta Rhei har ”drunknat” i båthavet. På kvällen ligger många i tre led.

Packat! Fraktbåten passerar…

Här backar Michael från USA sin Sirius 35 DS in i en minimal lucka. Den är tillverkad 2021 tror vi, och har samma färgsättning som Panta. Vi ska avsegla tillsammans mot Cuxhaven, i morgon bitti. Han har två katter ombord.

Ömsesidig beundran.

Planerar avgången för i morgon.

Vi räknar med att de i båten utanpå oss är vakna i morgon bitti…

Hälsningar från porten till tidvattensegling…

Holtenau – Gieselauslussen, 32 nm

Natten var lugn i Holtenau, trots närheten till de stora slussportarna. De stora bjässarna går alla tider på dygnet.

Tobias från Siriusvarvet besökte oss tidigt på morgonen. Trevligt samtal. Han tog mängder med bilder, främst för att se skillnader mellan ”prototypen” och dagens tillverkning. Sprickorna i fönstren var han inte alltför orolig över. Skicket på Panta Rhei berömde han flera gånger, vilket vi gladdes åt. Men vi får ju tänka på att han är säljare…

En promenad till affären innan vi planerade att kasta loss, och det blev lite panikartat snabbt då vi såg att de andra båtarna redan var på väg in i slussen. Att vi inte hade fullt fokus berodde på att vi försökte betala kanalavgiften via nätet. Vi höll på i över en timme men blev alltid utsparkade precis innan betalningen skulle gå igenom.

Väl i slussen kom kontrollanten och frågade efter betalningen. Vi sade hur det var och påpekade även att betalautomaten på land är trasig (har varit det i alla år). Han fyllde i att automaten inne i kanalen också var trasig, och önskade oss en trevlig resa…🙂.

Något ”uppvarvade” efter vår LeMansstart kunde vi nu lämna slussen och andas ut…

Sikta rätt i 98 km (avstånd i kanaler mäts i km).

Denna hjulångare möter vi varje gång vi färdas på Kielkanalen.

Passerar ett antal trevliga ställplatser för husbilar. Här vid ett färjeläge med restaurang.

Lyxbåtar. Notera snubben som jobbar på fördäck.

Den hängande bil- och passagerarfärjan är fortfarande i drift. Tågen går på bron.

Det blir lite tradigt att köra en hel dag. Därför stannar vi till vid Gieselauslussen. En idyll där den friska vinden inte når oss. Fågelsången (väldigt många Gransångare) överröstar de höga trädens sus. Göken hördes väldigt nära (kanske för att Rorsman var på samma höjd…🙂). Svalor finns överallt.

En promenad på landsbygden med kor och kvigor i de frodiga stora hagarna. Det känns som vi är långt ifrån allt och alla.

Igår slocknade motorlanternan men idag satte vi in en ny glödlampa.

En stilla och rofylld afton. Det kostar ingenting att ligga här. I morgon tar vi oss ut på Nordsjön, om vi kan passa det utgående tidvattnet i Elbe. Vi får kolla in vilka tider som gäller. Det är ytterligare 20 nm till Brunnsbyttel.

Valet att välja Kielkanalen jämfört med att ta vägen över Skagen i Danmark sparar oss 250 nm. Således inget att klaga på gällande tråkig motorkörning. Dessutom är man inte beroende av bra väder…

Hälsningar från en oas i Kielkanalen…

Burgtiefe – Tiessen Kai, 42 nm

Ett stilla regn landar på salongstaket utan att vi hör det. Lätta och glesa små droppar. Det är 15 grader ute och vi konstaterar att det är nästan behagligt. Gör oss i ordning och lämnar denna inre cirkel, direkt efter frukost.

Hinner inte långt innan regndropparna ökar, både i storlek och mängd. I salongen är det torrt och mysigt. Rorsman väntar ute tills vi passerat under Fehmarbron. Han väntar tålmodigt på att kaffedoften ska sippra ur salongen.

Notera den lättare klädseln (ingen overall). Bron hänger över oss som en grå skugga.

Bra fart rakt mot målet. Tills ”Militärwaffe” ropade upp oss på VHF-radion. Mycket artigt och bestämt sade de att vi inte fick fortsätta rakt fram… (suck, där försvann vår kväll i nästa hamn). Girade 45 grader styrbord och tar oss runt det militära skjutområdet. En omväg på tre timmar.

De tackade för gott samarbete och önskade oss en bra dag. Vi varken ser eller hör några militära aktiviteter. Kanske U-båtar denna gång… På VHF:en hör vi andra båtar dirigeras om, mest hela tiden…

Nu var det dags för fikastunden😊. Precis innan Rorsman klev in i salongen, uppenbarade sig en tumlare på vår styrbords låring. Man blir glad av att se dem. Kibben skickade informationen till Naturhistoriska Riksmuseet.

Nu hade vi glömt ”Militärwaffe” och njöt av Kibbens bullar och kakor… Det blev även lite sol och därmed riktigt varmt. Av med kläderna.

Över 8 nm i fel riktning och därefter tillbaks igen, i en alltmer avtagande vind… suck. Blir en del extra motorgång. Fördriver tiden med gympa och en utdragen lätt lunch och hoppas på att vi har tillräckligt med vind när vi åter siktar mot Kiel. Vilket vi inte hade… dubbelsuck…

Sista förbaskade märket innan vi kan vända tillbaks 😠. Här motorseglar vi… (skämmigt men bra)..

Vi har mött några regn på resan idag. Denna ser blötast ut…

Det blev en blöt tilläggning, men nu är vi på plats.

Kvällspromenad förbi Artemis. Kolla in galjonsfiguren under bogsprötet.

Frodigt men blött. Vi såg även rosor blomma.

Denna gick Kibben igång på…

I morgon bitti ska vi träffa en snubbe från Siriusvarvet. Vi har även satt igång dem på att ge oss en offert på skrovfönstren. Får se vad allt detta mynnar ut i.

Det blev 46 nm. Hade det rått fred på jorden, så att säga, hade vi klarat det på 37 nm… och seglat nästan hela biten… det är slut på suckarna… (nåja, så farligt har det inte varit 🙂)

Hälsningar från Holtenau…

Gedser – Burgtiefe, 31 nm

Att ligga på svaj ger en känsla av frihet. När vädret är gynnsamt passar vi på. Närmaste tiden framöver blir det endast gästhamnar, eller någon ”gratisbrygga” som passar.

Vinden har bedarrat och allt känns lugnare än igår. Göken hörs över land. Några segelbåtar lämnar gästhamnen och allt andas fridfullhet. En ny dag gryr…

Städar och putsar innan vi tar oss vidare. Det blir inget möte med Siriusvarvet. Kanske kan vi träffa någon ur personalen, nära Kiel. Kanske…

Det blev endast en natt i Danmark 🇩🇰. Här sätts nästa artighetsflagga upp under styrbords spridare, den tyska 🇩🇪.

Passerar en trafiksepareringszon. Den ska man korsa i 90 grader och i minst fem knop. Vi uppfyllde inget av kraven… Tack vare GPS och AIS är det lätt att se hur nära mötet med bjässarna kommer att bli. Otello passerade 350 meter framför oss. Då fartygen är längre bort är det riktigt svårt att se hur nära ett möte kommer att bli.

Vindfattigt och motström på 0.6 knop gav oss anledning att starta Pentan. Passerar Fehmarns östra udde. Den rundade vi åt andra hållet då vi köpte Panta Rhei 2019. Vår jungfruresa hem med båten… minnen…

Burgtiefe är en stor semesterort. Hamnen ligger bakom alla hus.

En stor och annorlunda hamn. Allt är muddrat och man tar sig in från havet via en muddrad ränna.

Kunde inte låta bli… Vi fick ölen fast vi inte kunde betala. De tog endast pengar. Vem bär på sådant numera? Vi kunde betala senare. Vi vet att vi ser pålitliga ut…😊

… och alla dessa strandkorgar…

Vi ligger i ”ringen”.

Till sist. Vi har sommarvärme! Kortbyxor på och därmed känna den smekande varma luften mot hud som varit dolt i ett halvår. Helt underbart.

Hälsningar från den inre cirkeln…

Ystad – Gedser, 88 nm

Stiger upp vid femtiden och möter en sol som kämpar sig genom ett tunt disigt molntäcke. Det är lugnt i hamnen. En timme senare är vi på väg och lämnar Sverige på ett hav som fortfarande rullar oss en del. Vinden kommer sakta att öka och ge oss bra marschfart, men framförallt stabilitet så vi slipper höra seglen slå.

Efter ett antal timmar med bra fart passerar vi genom ett smalt (1.5 nm) område mellan två jättestora vindkraftsparker vid Kriegers Flak. Lyssnar på VHF-radion ifall någon auktoritet ber oss ändra kurs. Endast ett lätt brus i etern… Vi behåller kurs och fart (7-8 knop) och formligen flyger fram.

Vinden ökar långsamt och redan innan vi kan se Möns höga kust, hade vi beslutat att inte stanna där. Det blåser nu mellan 8-10 m/s från absolut bästa vinkeln. Vi förstår att utnyttja tillfället.

Autopiloten klarade att styra båten i dessa vindstyrkor. Vi slappnade av (nja, man fick ju hålla i sig) med läsning i salongen.

Mot slutet av resan hade vinden ökat till 9-13 m/s och det var dags att låta autopiloten vila. Fotografen ville inte gå ut för att ta bilder. Det är säkrare, varmare och enklare att knäppa dem från salongen.

Vem tog över styrningen… Vinden kyler rejält. Toppnoteringen på surfen idag blev 11.1 knop! Helt galet för Panta Rhei.

I Danmark har de mysiga toppmärken på prickarna, Här syns att vi har medström, vilket vi redan observerat på öppna havet.

Vinden bar oss förtjänstfullt framåt och i den smala, grunda muddrade rännan vid Gedser hamn hade vi omkring två knops medström. Yes!

Lägger oss på svaj utanför hamnen, på tre meters djup. Det blåser friskt men gunget är borta. Skönt att slappna av ordentligt. Kvällen avslutas med ”a nice cup of tea”

Hälsningar från Panta Rhei, the racing machine…

… nej riktigt så blir det inte. Men ännu en dag, i väntan på att havet ska lugna sig och vinden vrida till en bättre riktning för vår segling till Danmark. Planerad avgång i morgon bitti. Många båtar lämnar hamnen men de seglar med vind och vågor österut.

Det gäller att få tiden att gå. En lite längre morgonpromenad, äta lång frukost, meka lite till med båten. Men sen då? Morgonpromenad västerut. Bornholmskatamaranen på väg in.

Häggen blommar och Kibben försöker fånga den underbara doften med kameran…

Jämfört med vårt roder ser denna konstruktion något klen ut… Liten båt => låga krafter.

Denna apparat är förbunden med havet via ett rör och man kan avläsa havsnivån via en flottör.

En rejäl promenad till Sandskogens strand. Det går en fin liten väg längs kusten. Ett hundratal små stugor kantar vägen. På vissa platser, i flera led. Luften är kylig men solen får kompensera. Det är hyggligt varmt då vi går med vinden.

Stranden verkar oändlig och så här års, öde.

Vi såg redan igår dessa ”Vräkmackor” på restaurangen i hamnen. De såg förföriskt goda ut och vi kan idag intyga att de var otroligt goda. ”Det bästa jag ätit” sade Rorsman. Vi unnade oss dessa delikatesser efter våra promenader idag (15 km). I morgon är det pensionsutbetalning igen…

Efter måltiden, en promenad till den svenska marinens segel/övningsfartyg HMS Falken. Den anlände medan vi var fullt upptagna med att förse våra smaklökar med fler räkor…

Mycket ”fri tid” även idag. På kvällen fylls hamnen åter med båtar som kommit med vinden. I morgon ska vi sikta mot Klintholm, 57 nm i SV riktning. Alltså, ännu en dag på havet…

Allt väl ombord…

Liggedag i Ystad

Kvällen igår var behagligt somrig tack vare avsaknaden av vind. En förlupen tanke på kortbyxor försvann så fort man kom in i skugga. Men bara det att tanken fanns där, ger hopp om kommande klädbyte…

En heldag utan segling, kan se ut som följer: Morgonpromenad, gympa, frukost, meka båt (3h), handla både mat och båtprylar. Därefter ner på sta`n och även äta en sen lunch där. Resten får bli ”fri tid”.

Kibben återkommer efter att ha fixat med duschslangarna. I toften förvarar vi: gummijollen, två cyklar, två packväskor för cyklar, två hjälmar, metalldävertar för jolleupphängning, två paket för jolleutrustning, code 0 (segel), två vikbara stolar och sittbrunnsbordet. Ni förstår att det är lätt att gå vilse i ”jättegrytan”…

Ystad är känt, inte enbart för sina vackra gamla hus, utan även för vitlöksdressingen… Bilden får representera gamla bebyggelsen.

Blommor finns, som vanligt här och där.

Statyn ”Längtan” vid klostret.

Bilderna nedan har sin egen historia.

Sven-Ingvar var duktig med motorsågen…

Idag blev det sushi till lunch, fast inte på denna restaurang…

Vi har tagit kontakt med chefen på Siriusvarvet och planerar ett besök i deras hemmahamn i Neustadt. Det blir en extra tur på 80 nm. Anledningen är att de ska ta en titt på våra fönster i skrovet.

Efter 16 år i solen har de massor av små krakeleringar (sprickor) som ser hemska ut i solens motljus. Behöver vi göra något? Kanske får vi ett svar, men troligen blir det gissningar. Panta Rhei är den första av 35:orna de tillverkat. I övrigt blir det trevligt att prata Sirius med dem…

Nu på eftermiddagen börjar de allt större vågorna hitta in i hamnen. Det blåser över 11m/s i byarna. Vi ligger tryggt kvar och avvaktar.

Hälsningar från besättningen med den fria tiden…

Hanö – Ystad, 59 nm

Stjärnorna stod rätt och solen lyste redan på de översta trädtopparna på höjden. Hamnen låg fortfarande i skugga och Panta Rhei var heltigenom dränkt i morgonens kalla dagg. Sju grader ute… Vi drar, vilket vi gjorde. Smyger tyst ur hamnen redan innan sex och låter de andra båtarna sova vidare…

Gunget från igår ligger kvar men har lagt sig rejält. Siktar in oss mot Sandhammaren, Skånes sydöstra hörn. Nu är det bara att sätta sig tillrätta och ta en lååång fika…

… eller en bra bok… Varierande vindar men riktningen godkänd. Rakt mot mål, ibland långsamt, very långsamt…Tar det lugnt…

Sandhammaren har vi passerat många gånger. En mycket lång och långsam gir runt detta SO hörn av Sverige. Vi motorseglar och får lite extra fart fast motorvarvtalet år lågt. Det blåser endast 1.8 m/s. Känns som vi är en ”racer”…

Äntligen i hamn efter en mycket bekväm och lugn segling. Ystad.

Efter närmare 13h på havet känns värmen från den uppvärmda marken välkommen. Det är i stort sett vindstilla vilket förstärker upplevelsen av sommar.

Nu tar de betalt per kWh, gällande ström (4:-/kWh). Laddar in lite stålar, så vi har för kupévärmaren. Havet är svalt och natten blir kall.

Kvällspromenad efter salladsmiddagen. I morgon tar vi en vilodag (helt fel vindar).

Hälsningar från Sveriges sydkust…

Karlskrona – Hanö, 32 nm

Morgonen mötte upp med solglimtar mellan ulliga moln. Morgonpromenaden, i friska 8 grader, tog oss runt på en slinga som turistbyrån satt på kartan.

Det finns områden med äldre bebyggelse på flera håll. Dessutom många stora pampiga byggnader som gav en viss tyngd åt stadens historiska arv. Här märks den militära närvaron och upprustningen tydligt.

Skulpturen på Rosenbom finns vid Amiralitetskyrkan (bilden till vänster). Enligt prästen vi talade med ska den flyttas en bit upp på gräsmattan. Orsaken är den ökade militära trafiken, som går väldigt nära skulpturen. Denna skulptur är endast 70 år, Originalet finns inne i kyrkan (bilden till höger).

Interiör från Amiralitetskyrkan. Prästen gav oss en fin historisk tillbakablick gällande denna stora träbyggnad. Alla är välkomna till denna kyrka, även djävulen… Orsaken är att den som målat taket, ritat in en liten figur föreställande den onde, högt uppe i taket… Enligt en sägen, var det en protest från målaren som tyckte han fick för dåligt betalt…

Lämnar denna fina gästhamn och tar oss till en trilskande toasug. Vi var troligen första båten i år… Suck… Mycket strul. Där på bryggan trampade Rorsman in en grov fiskekrok i sulan. Tursamt nog trängde den inte helt igenom. På våra morgonpromenader i Trosa har vi nog räddat många hundtassar, genom att plocka upp efter slarviga fiskare…

En bit söder om staden seglar vi förbi den gamla stenbyggnaden Godnatt. Tidigare förvaring av krut

Efter trögt kryssande mot vågorna var det en fröjd att vända sidan mot vinden och uppnå marschfart, samt sikta rakt mot målet. Satt i salongen mesta tiden. Lite skumpigt förstås men vi får se till att ”sjöbenen” hittar in i ryggmärgen.

Hanö tog emot oss med sol och hyfsad temperatur. Många båtar i hamnen. Bland annat Freja, som vi träffat i Norge vid några tillfällen. Hon ligger framför oss, Discovery 55.

Kvällspromenaden gick till Bönsäcken i norr. Utsticket (strandsporre) i havet ändrar form allt efter stormar och strömmar. Stenarna är mycket välslipade.

Drakamärket, svagt synlig på berget som två bågar, kom enligt sägen till genom att en drake blev så förblindad av det första fyrljuset på ön, att den flög vilse och störtade här… Oavsett vad man tror, ger sökandet efter dessa märken, anledning till långa promenader i vacker miljö.

Ön är otroligt fin på den västra sidan i kvällssolen. På denna bild, dock enbart stenar. Inget berg eller gräs.

En fin dag. Tyvärr verkar vinden jobba mot oss och hur vi gör i morgon, står att läsa i stjärnorna. Stora vågor dundrar mot piren och Panta Rhei rycker i sina förtöjningar. Drygt 11 m/s inger respekt…

Hälsningar från Hanöbuktens pärla…

Sandhamn – Karlskrona, 15 nm

Lugn morgon med något rull… Skönt att endast rulla ut genuan. Kunde segla bitvis i den mycket smala muddrade rännan som tog oss norr om Utlängan, till Karlskrona. Lite spännande var det vid mötande trafik…

Det är en grund och stenrik skärgård. Bilden till vänster, Långören. Den till höger, färjan till Ytterön.

Närmare sta`n passerade vi under Möcklösundsbron med fri höjd på 18 meter. (vi behöver 16 meter). Check på den!

Den vänstra byggnaden heter NKT Crown och är med sin höjd på 200 meter, nordens näst högsta byggnad. Endast Karlatornet i Göteborg är högre. Den lägre byggnaden är 150 meter hög. Dessa byggnader används för tillverkning av högspänningskabel för bland annat offshoreindustrin.

Vi kom tidigt fram till en, nästintill, tom gästhamn. Valde plats med omsorg nära servicehuset och förtöjde med fören mot den kommande friska vinden från SV. Vinden vi inte vill möta på Hanöbukten.

Eftersom regnet var försenat fixade vi med båten. Låste vantskruvarna, fyllde vatten, skruvade fast några delar mm. Till sist fick Kibben en luftfärd. Linorna för våra vimplar och även för kommande nationsflaggor sattes upp.

Det ser ju inte så högt ut men upplevelsen är hög…

Dags för en (till) lunch på sta`n. Hittade en indisk lunchrestaurang (buffé), som vi diplomatiskt kallar en sylta. Inget ont om personalen eller så, men en sylta var det. Utbudet litet och smaken på de fyra rätterna med kött, varierade endast lite. Kan bero på ”hettan” i maten. Man kan inte få hur mycket som helst för 110 SEK/ pers.

Karlskrona har ca 36.000 invånare i tätorten och det indiska inslaget var tydligt. Fina tulpaner även här.

Promenad genom staden. Bild inifrån Trefaldighetskyrkan på takkupolen högt ovanför oss.

Hamnen är riktigt bra och billig (207 SEK) och då ingår el och tvättmaskin/torktummlare. Fina faciliteter och just nu, ingen trängsel.

Promenaden på kvällen tog vi till Stumholmen. Tidigare militärt men idag öppen för allmänheten med museer mm.

En bra dag med mycket egentid. Svårt med friska vindar framöver. Från fel håll. Vi avvaktar med Hanöbukten. Ska bli skönt att börja läsa en bok… Böcker byter ofta ägare i gästhamnar. Det gäller även här. Hittade många nya och intressanta fynd…

Hälsningar från den rena besättningen…

Kalmar – Sandhamn, svajankring 41 nm

… är Kalmar enligt en undersökning gällande vad pensionärer anser vara viktigt. Helt OK stad enligt vår åsikt. Fin stadspark och långa promenadstråk och badplatser längs kusten, söder om staden.

Ett fint, fint dimmregn som knappt nådde marken, svepte över nejden ibland. Morgonpromenaden tog vi naturligtvis via Stadsparken, söderut till Vikingarnas klubbhamn. För första gången tar vi bilden utan sol. Skeppet ”Kalmar nyckel” glänser även utan den.

Träden och blommorna i parken är fina.

Johan Jeansson får man väl kalla ”hjälte” i dagens Kalmar.

Det finns gott om grågäss överallt. Ledartrion har sju ungar, den efterföljande fyra… Gäss bajsar i medeltal var fjärde till var femte minut. Vi förstår att gräsmattorna är ordentligt minerade…

En synnerligen lätt frukost. Vi planerar in ett lunchbesök på en, ny för oss, asiatisk restaurang, E.A.T. Den hade fått goda recensioner. Men först till båtbutiken där vi förlustade oss i, främst, gas…

Lunchbuffén var synnerligen fräsch och god… och alltför mättande för våra giriga blickar…

Tankar diesel när vi lämnar vid 13-tiden. Det har gått åt många liter. Skyller på Wallasvärmaren …🙂. Hur långt orkar vi ta oss i eftermiddag? Energibrist lär vi inte få… rap… Kallt…

Det blev en innesittarsegling. Halleluja för DS-konceptet! Vem fasen klarar av kylan i en sittbrunn? Tack vare fin slör med god fart, hann vi avverka de 41 nm innan den grå eftermiddagen övergick till mörkgrå kväll.

Ankrar på fyra meters djup 1 nm NO om Sandhamn. Utsikten är fin och fri. En svag dyning vaggar Panta Rhei i sidled. Seglingen var fartig men bekväm.

Dags för ”A nice cup of tea”. Inget tilltugg… verkligen inte…

Hälsningar från den trinda, sorry, trimmade besättningen…

Älö – Kalmar, 56 nm

Vilken morgon! Helt stilla med solen flödande över skärgården ☀️☀️☀️. Klockan är 06:00 och vi tar oss ur denna fina och skyddande samling av öar. Allt är så fint. Däck och sittbrunn helt torra… Naturens positiva, lugnande kraft omhuldar oss ända in till hjärteroten…

Det är många gånger vi frågat oss själva, varför vi lämnar Östersjöns fantastiska natur och seglar ut mot tuffare hav och hårdare väder. Men något lockar oss att segla mot främmande horisont och lära oss mer om både segling och andra länder. Medan vi fortfarande orkar och kan…

Siktet är inställt på Kalmar, 56 nm i sydlig riktning. Det får bli några timmar motorgång på morgonen. Vi passar på att justera saker på Panta och städar samt ser till att allt är i ordning. Vi har ju tid för filosoferande igen.

Simpevarp norr om Oskarshamn är en av Sveriges tre aktiva kärnkraftsanläggningar. Endast en av dess tre ”pannor” är i gång. De andra två avvecklas.

Äntligen, efter fem timmar med svaga akterliga vindar, mötte vi friskare vind från SO. Lätt lutning och sex knops fart på smult vatten. Enkelt… en stund, därefter varierande vind… Prognosen stämmer inte fullt ut.

I Kalmar har vi alltid stannat till under våra seglingar. Både på väg söderut och norrut. Trygg hamn, mitt i sta`n och en båttillbehörsaffär intill hamnen (plenty money). För att inte tala om vår favoritrestaurang…aj, aj… Ja, så låter vi efter en timme bland bufféerna och mjukglassen.

Det blev många timmar för motor… Seglen hängde deppigt slappa men gav oss några tiondels knop extra. Eftermiddagens klena regnstänk på salongsfönstren gav oss ”prickig” utsikt. Tiden går långsamt då vi inte aktiveras av segeltrim och rorsmans göromål. Sitter mest och väntar på att komma fram…

Dags för gympastund… (det var Kibbens idé)… och efteråt känns det bra… Dessutom kom den utlovade vinden. Yes!

Dystert, av uppsynen att döma, att bli omåkt av denna lilla isbrytande bogserbåt. Den ser ut som en tillplattad semla med en stående croissant med antenn… Är det möjligen så att Rorsman börjar bli hungrig…?

Sista timmarna var vinden gynnsam. Ligger bra i hamnen, som även ett tjugotal andra båtar hittat. Högsta huset är det nybyggda grå hotell som Petter Stordalen låter bygga. Den 45 meter höga byggnaden ska stå klar 2027.

Efter närmare 12 h segling/motorgång var det skönt med bastu och dusch. VÄRME, stavas det och är en bristvara just nu. Regnet stoppade våra planer på en stadsvandring.

”A nice cup of tea, darling” får bli den avslutande frågan för idag. Men vad svarade Kibben?

Vi har förstått att om ni vill kommentera inlägg, krävs numera att ni förutom er e-mailadress måste logga in. Antar att det endast är en gång ni behöver logga in. Kan förstå att det är struligt att göra det. Men det finns tydligen inga andra sätt numera.

Det är alltid trevligt med kommentarer och info från er. Så, kämpa på…

Hälsningar från ett regnigt Kalmar…

Flatvarp – Älö, 37 nm

På den sjunde dagen ska man vila. En fras som vi hört under hela vår uppväxt. Tursamt nog lyckades vi hålla oss i kojerna tills klockan närmat sig sju. Bra gjort av oss…

En lugn start med frukost och planering för hur vi skulle tackla motvinden. Den skulle dessutom öka under dagen. Det underlättar om vi ställer in oss mentalt på: guppande, lutning, kyla och att sträckan vi seglar blir så mycket längre, än vid förliga vindar.

Idag blev det inte mycket filosoferande, utan mest fokus på segeltrim och navigering.

Under den kalla vårens alla arbetsuppgifter lider vi bägge av sprickor på våra fingertoppar. Mycket smärtsamma. Nu hoppas vi på läkning eftersom vi har ”semester”. Stackars Kibben.

Dagen började med ett längre kryssben ut på öppna havet. Vågorna (som aldrig syns på bild) bromsar Panta Rheis framfart effektivt. Men vem har bråttom…?

Fyrplatsen Storkläppen, drabbades 1890 av en ovanligt svår storm. Bostadshuset förflyttades flera meter, bodar och förråd ännu mer och dasset var bortblåst. Liten ö med inget lä. Ser ut som att fyrtornet saknar färg idag.

I sundet mellan Idö ock Krokö, utanför Västervik, tog vi ett rev i storseglet. Svårt att förstå av bilden som visar en härlig plats på jorden. På Idö etablerades en lotsplats redan på 1600-talet. Nu finns här en hamn och restaurang. Vi kryssar vidare…

Några bilder från skärgården. Det mulnar och vi väntar regn senare ikväll.

Lägger oss på en SXK-boj (Kryssarklubben) och pustar ut efter en något kylig och arbetsam motvindssegling. Genomblåsta kliver vi ned i salongen och njuter av att slippa vindbruset i öronen… men har kvar utsikten runtom…

Hälsningar från Misterhults fina skärgård…

Ringsöfladen-Flatvarp (gammalt fiskeläge på Stora Askö) 54 nm

Vi hade en liten krasch en stund efter avfärd idag. Sånt händer ibland, men först vill vi berätta om en helt underbar stilla morgon med frost på segelkapellet och krispigt kallt, med tre grader i sittbrunnen. I salongen 8.6 grader…🥶. På med värmaren och tillsammans med solens strålar fick vi upp temperaturen snabbt.

Hela fladen ”badade” i fågelsång och även göken var vaken. Panta Rhei spräckte motvilligt den blanka vattenytan när vi sakta tog oss ur fladen. Dessa stunder är sakrala…

Nå, hur var det med den lilla kraschen? Vi hade satt seglen och stävade söderut mot den obrutna horisonten. Kibben hade fixat frukost och dukat upp i salongen.

Autopiloten styr, seglen drar och lätta vindbyar passerar och ger fart.

MEN, sekunderna efter att bilden blev tagen, kom en lite piggare vindby och gav Panta extra fart och lutning. Helt plötsligt var det någon form av lätt panik för att hålla allt på plats. Men endast två händer räckte inte till för allt som fanns på bordet. Äggkopparna, med hög tyngdpunkt, valde att tippa och en av dessa såg till att ägget rullade mot sin ”ättestupa”, vid bordskanten.

Skalet var redan spräckt efter landningen på bordet och flykten över kanten följde den numera kända tyngdlagen. Det var någon snubbe vid namn Newton, som påvisade detta fenomen. Fast vår situation skulle inte varit annorlunda, även om han hade skolkat från plugget… Vi gillar löskokta ägg, fast kanske inte just nu… Något orutinerat av oss…

Efter golvrengöring, seglade vi ut på öppna havet och hissade även vår stora gennaker. Nu leker livet igen… Det blev en heldag på havet, med något klena vindar mot slutet. Här passerar vi fyren Gustaf Dahlen på morgonen.

En fin dag på havet och även varmare för oss i den lätta medvinden. Det blir helt andra bullar den närmaste veckan… suck…

Idag har vi hunnit filosofera och varva ned. Ja, förutom ägget förstås, som gav oss något att skriva om…

Flatvarp, helt utan service, har varit ett naturligt stopp nära farleden. Men i år har de satsat på turismen. Tre husbilar på varvsplan och en avgift för oss på 200:-. Fortfarande helt utan service. Ingen el, inget vatten, ingen dusch. Ett något sunkigt torrdass har funnits här under alla år. Tror nog att det blir mer av allt snart.

Efter middagen ombord, en långpromenad. Björkarna är skirt gröna.

Till sist, innan flaggan ska halas 20:58 en härlig, varm kopp med te i aftonens sista sol.

En skön dag på havet, om än en lång sådan…

Hälsningar från oss ombord…

Trosa-Ringsön 15 nm.

Ringrostiga och ovana med bloggen, tar vi nya tag 2026. Ni som följt oss 2025 vet att vi fortsätter med samma bloggadress. Rodret och styrmekanismen är fixade och nu gäller det att ha lite flyt att allt håller. Vår planerade segling ska ta oss till Kanarieöarna. Får se om det blir enligt utlagd plan. Vi håller tummarna, och det gör väl även ni, våra följare, för vad ska ni annars läsa…?

Det blir alltid hektiskt ju närmare avseglingen man kommer. Vår gamla trotjänare Saaben, fick vi slutligen såld igår kväll. Tala om timing…😊.

Efter en rustik lunch på Trosa Stadshotell tillsammans med några vänner, kastade vi loss. Fin första etapp till Ringsöfladen, syd om Studsvik. Ankring på svaj med sol i sittbrunnen, gav en smakstart på resan. Ganska ensamma…

Skönt att vara på väg…

Hälsar Simo och Maja (Rorsman och Kibben).

… eller en ekonomisk och faktamässig torr summering. Utan ”skyddsnät” gällande mat. Både ”hemma” och på restauranger. Ser man den summan, borde vi vara tyngre…😊

Det är ju inte lätt att minska våra kostnader gällande gästhamnar. Visst, om vi hade ankrat på redden ett tiotal gånger till, hade den kostnaden minskat med ~5000:-. Men med tidvatten och väderläget för stunden, lockar en bra gästhamn förföriskt.

Däremot går det att spara mycket på att äta fler måltider ombord. Väldigt mycket, men vi valde att njuta fullt ut, gällande lyxen att äta ute…

Hur lång blev vår segling? Drygt 3300 nm, lite kortare än vi hade föreställt oss. Att jämföra med vår segling till Tromsö i Norge, 3700 nm. Norge är långt…

Här kommer torra fakta:

Gästhamnar: 30.645:-

Motorn kördes 271 timmar till en kostnad av 7400:-.

Saker till Panta Rhei inklusive lyft på varv: 18.400:-.

Besättning: 27.300:- inklusive köp av kläder, hyrbil mm.

Mat och restaurangbesök: 50.000:- Oj…! Här har vi ”spårat ur”…

Promenader: 770 km.

Cykel: 160 km (väldigt lite).

Kanske kan dessa kostnader ge en uppfattning om vad en segling runt Storbritannien kostar.

Vi lämnade Trosa den 6 maj och var tillbaks den 14:e september. En kall inledning men med värme under andra hälften av seglingen.

Hur har det gått med rodret? Jo, den är hemma och vi försöker förstå vad som är fel. Men i skrivande stund, har vi inte svar på det.

Trots alla kostnader, är det egentligen ganska billigt att hålla på med segling…

Nu avslutar vi bloggen. Tack för att ni följt oss i sommar!

Ha’ de, önskar Simo och Kibben ❤️.

Nu är det över…

Medan vi funderade på vart vi skulle ta oss idag, lossade vi tampen från bojen, och lät vår hemlängtan, eller Panta Rheis hemlängtan avgöra. Trosa eller Södertälje.

Glappet i roderlagret har under de senaste veckorna gjort sig påmint, med kraftigare klagan.

Det blev Pantas längtan mot slutdestinationen, som utgick med ”segern”. Mest på grund av att vi verkligen ville komma hem innan lagret kraschar helt och hållet.

Natten bjöd på slagregn och åska. Mullret hördes på avstånd och ljuset från blixtarna lyste upp himlen med jämna mellanrum.

Ser resterna av nattens front ta sig vidare österut.

Men även bakom oss finns moln som kan resultera i mer regn. Vilket vi fick känna på.

Hoppet tänds om uppehåll, när vi ser himlen ljusna under molnen.

Rorsman sitter ”stand by” ifall något oförhappandes skulle dyka upp. Skönt att slippa stå ute i ur och skur…

Efter Sävsundet hissade vi seglen, vilket kändes mycket bättre… Finns det verkligen en skatt vid roten av regnbågen…?

Julaftons fyr vid Bokösund, nära Trosa.

Inspirationen avtar allt eftersom vi närmar oss slutet på vårt fantastiska seglingsäventyr. Idag är det moll i känslorna. Nu gäller det att ta oss i mål och därför skippade vi Trosa. Raka spåret till Torpa.

De sista dagarna har bara försvunnit i hemtransport, känns det som. Det hade varit trevligt att spendera några dagar i vår ”egen” skärgård, men slutmålet lockade…

Dessutom kommer det en regnig period framöver.

Vi anlände till Torpa, vår slutdestination, i tid, för att både hämta bilen i Trosa och få ned alla seglen. Bilen är sprängfylld med båtprylar. Det kommer att krävas många resor innan båten är tömd.

Ligger i sängen hemma i huset och skriver avslutningen på bloggen. Det känns som det var i förrgår vi lämnade Trosa.

Vi kommer att summera lite fakta på bloggen, om några dagar.

Tack för att ni mönstrat på så att vi behållit skärpan… men nu är det dags att mönstra av…

Sista bilden från aftonen igår, utanför Oxelösund, får förmedla vår känsla för sommaren…

Hälsningar från Simo och Maja❤️

Molnfritt hela natten. Stjärnbilderna var lätta att känna igen. Nu såg vi även Orion med dess bälte. Det är fint att vara omgärdad i nattens natur…

Månen är naturligtvis bekant, även om vi saknar halva ytan (men det fattar inte kameran)…

Krispig morgon med 10 grader vid solens uppgång. Fjorton grader i salongen…

Skönt lugn att vakna i. ”Say no more”…

Morgonpromenaden får bli en svamppromenad idag. Vi lämnar båten och hoppas på att solen värmer salongen, tills vi återkommer.

Stolt fjällskivling, mycket god.

Kantareller, mycket goda.

Lätt undanvind även idag. Den stora skillnaden är att prognosen tror på sol hela dagen… Kan ju hoppas att det stämmer.

Hittills flödar solen över oss. Vinden har ökat till närmare 10 m/s. Kommer att bli en snabb segling över Bråviken. Rodret gör sig påmint om glappande, dunkande ljud. Inte bra… Inte alls bra…

Viskärs släckta fyr öster om Arkö.

Vi närmar oss Vinterklasen med 7 knop och blir ifattseglade av dessa tävlande jollar. Kan det vara ILCA (Laserjollar)?

Sjutton stycken i första klungan och ett fyrtiotal i de efterföljande. Stor tävling?

Full fart in mot Bergö. Hugger den enda lediga SXK-bojen, innan en hotfull regnfront kommer ikapp oss. Men, som igår, falsklarm, gällande regnet…

Varvar ned, tar oss ett dopp och planerar för en middag i sittbrunnen. Ja, i sittbrunnen eftersom solen återkom…

Nu är vi ensamma på plats och njuter av kvällens sol. Den ger inte bara ljus, utan även värme och batteriladdning.

Funderar på att segla till Trosa i morgon. Beslutet tas i morgon bitti, beroende på vindarna…

Hälsningar från en SXK-boj…

Samma vy som igår, men utan regn och vind. Endast dyningarnas dödskamp hörs på andra sidan. I hamnen är det stilla. Svanarna skapar små vågor när de simmar förbi.

Ingen morgonpromenad idag. Vi är jagade av en regnfront…

Några små skurar men i övrigt uppehåll.

Ännu ett av många fina sund ”Sjö-4:an” bjuder på. Ekholmen.

”Graffiti”… eller ”hällristningar” i Olsundet?

Lätt undanvind med stöttning av motorn ibland. Känner oss jagade av en ny regnfront och vill helst ha lagt till innan.

Läsesalen har flyttat ut i det fina vädret… för den som inte är i tjänst…

Anders, en gammal kompis, skulle iväg på en kappsegling. Vi hann dock träffas och fika tillsammans, Det är en DS 37:a, en matchracingbåt som använts tidigare i stora sammanhang. Gjord för kappsegling.

Ensamma vid bryggan och regnfronten inte ens synlig (flopp ), blev det ett dopp i det blå, innan middagen. En fin plats i lä av vindarna. Kommer att ge oss god sömn.

Inte alltför långt kvar till Trosa. Känns bra men även lite vemodigt att närma sig slutet på vår fantastiska segling…

Hälsningar från ”inte långt kvar”…

Månen var synlig hela natten och dämpade nattens kompakta mörker.

Regnet ska komma vid niotiden. Vinden har redan ökat. Vi stannar kvar i Flatvarp och förstår att det kommer att bli en innesittardag. Därför är morgonpromenaden extra viktig. Ut i blåsten!

En glimt av sol, innan molnen tog över.

Går en bit längs vägen och viker av mot Ytterby, en koloni av hus. Vinden når endast trädens toppar och vi har det bra på marknivån. Härliga skog…

Lätt att gå längs fina stigar. Vinden verkar inte överstiga 10 m/s än.

Något klent med björnbär, men desto mer svamp. Några fjuttiga kantareller, några smörsopp, två champinjoner samt ett antal Karljohan. Ska bli gott…

Vi hann inte ”hem” innan regnet trevande började falla ned i nästan horisontell riktning. Värmen av vår långa promenad lockade till ett snabbt morgondopp, trots regn och blåst.

Frukosten smakade extra bra idag, där vi satt i vår lilla ”glasbubbla” och såg ut i regnet som ökade hela tiden.

I skrivande stund, vid 13-tiden, tar vindbyarna tag i masten och kränger Panta Rhei lekande lätt från sida till sida. Vi ligger tryggt och bra i lä av betongkajen och har förtöjt båten med gummihulkar. Vindprognosen varnar för vindbyar på 21 m/s…

Grått, blött och blåsigt. Och långtråkigt…

-”Kibben, ska vi pausa läsandet och ta en fika”? Svaret var positivt och därmed tickade tiden åter lite snabbare, medan vi aktiverades i det som en fikastund innebär…

… men därefter, ”same as before”…

Vinden och regnet avtar på sena eftermiddagen. Det grå täcket på himlen ljusnar något. I övrigt inget nytt att förmedla.

I morgon fortsätter vi norrut som planerat. Nu blir det ”filmtime”🙂. -”Fram med popcorn Kibben”!…

Hälsningar från vår innesittardag som övergår till innesittarkväll…

Först: Vaknar till svalornas glada kvittrande. Deras pigga sång letar sig in genom vår öppna taklucka. De har samlats i stora grupper för att ta sig söderut. Men just nu sitter de och kvittrar på linor och mantåg. Deras pyttesmå klor griper elegant runt trådarna. Vi studerar dem på 30 cm avstånd genom våra salongsfönster. De är så små, men bra på att bajsa… suck…

Vi ligger fortfarande i skugga men morgonljuset flödar in över piren. Denna Omega 42:a är bekant. Den har masthead rigg. Ovanlig för båttypen.

Morgonpromenaden tar oss till stranden. Fiskaren i den lilla båten, som vi träffade senare, har fångat en tjugotal rödspättor som han säljer eller ger bort. De är små. Svårt att förstå honom när han envisades med att ha en pipa i munnen. Hela tiden…

Kibben hade en hemlig plan. Materiel: handduk och tvål, väl dolda.

Morgonen var helt magisk. Vattnet turkost och med solens värme i ryggen var det enkelt att ta steg för steg, på den fina bottensanden. Njutbar stund… Man känner sig levande…

När vi badade, närmade sig en äldre herre vår plats. Men han stannade 100 meter innan. Satte sig, och blickade ut över havet. När vi var klara fortsatte han sin vandring mot oss.

Vi tackade honom för visad, stor hänsyn. Det visade sig att han varit etnolog och flyttat från Stockholm hit till Byxelkrok. Han var 84 år och ordförande i föreningen ”Östersjöcentrum i Byxelkrok”. Vi hade en trevlig pratstund med denne ”gentleman”. Dessa möten…

Han lämnade en broschyr vid vår båt.

Dags att lämna Byxelkrok efter frukost.

Fin segling men inte många andra båtar. -”Hej på dig Kungsgrundet” (utanför Västervik).

… och -”hej på dig Storkläppen”… Håller vi på att flippa ur?

Seglingen var bra men mot slutet av dagen avtog vinden och seglen började slå i dyningen. Man kan bli skogstokig för mindre. Åtminstone gäller det Rorsman. Skogstokig!

Därför var det en stor lättnad att segla in i den skyddande skärgården. Glida fram utan rullande och slående segel… Dyningen hördes ryta mot klippor och skär, när de kraschade utanför vår trygga farled (Rorsman, som var lite ”pist of” lipade åt de döende vågorna. Lite omoget kan det te sig).

Väderskär.

Jungfrusundet, fin plats som vi passerat många gånger.

Äntligen framme efter 42 M. Vinden kommer de närmaste dagarna att blåsa från en gynnsam riktning. Problemet är nederbörden som utlovats.

Men hittills har vi haft det helt underbart i sensommarvärmen. Ett dopp innan middag. Därefter en aftonpromenad med smak av björnbär…

Hälsningar från en ”gratishamn” utan el och vatten… (men bra plats för vindens ökande verkningar…)

Först: Måndag kväll på svaj. Solljuset blir en aning extra rödtonat via mobilen. Men inte mycket. Det blev återigen en fantastisk solnedgång.

Mörkret smyger på, tidigare och tidigare, vilket medför tidigare läggdags. Speciellt när vi ligger på svaj och inte har landkontakt. Men det är befriande skönt att vara isolerad ibland…

Senare på natten lät fullmånen sitt ljus flöda över oss. Lite blekvit, men mångatan i havet hade en varmare ton. Varför det såg ut så, vet vi ej. Men vackert.

Natten var lugn och vi vaknade kring sextiden. Kibben grattade Rorsman och rullade över till ”sin” 72-åring. Vi låg tätt ihop och lät tankarna vandra. Ord var överflödiga… Känslan var varm och kärleksfull i vårt eget lilla universum…

Ett morgondopp, det första denna säsong…

Solen hade redan börjat sin bana över himlen innan vi med motorns hjälp tog oss genom grundområdet och riktade stäven mot Borgholm på Öland.

Fixade och städade under den monotona färden. Borgholm, med sina drygt 10.000 invånare, var sommarvarm och de flesta butiker och restauranger var öppna. Gästhamnen däremot, var nästan tom.

En stadspromenad var efterlängtad efter svajankringen i natt. Borgholms kyrka öppnade 1879.

Tittade in i ett konstgalleri. Fantasifulla saker som ”kittlade” fantasin. Kolla detaljerna på mandolinen.

Födelsedagslunch på en fin restaurang. Eftersom det var tisdag, var valet enkelt. Raggmunk…

Efter stadsbesöket hissade vi seglen och tog oss vidare norrut. Bra vind och vindvinkel. Passerade Sandvik och insåg att vi hinner till Byxelkrok, innan det blir alltför sent.

Fin-fin segling i sommarvärmen. Oh, låt det alltid vara så enkelt som idag…

Väl framme efter 42 M firade vi dagen med ett glas bubbel och småplock av allehanda slag.

Solen skulle gå ned 19:27 och vi såg till att vara på plats för att ännu en gång beskåda denna händelse.

Ni läsare kanske tycker att vi ”snöat in” på solens upp-och nedgångar. På sätt och vis ja, men om vi tänker framåt några månader… då längtar vi tillbaks till dessa stunder.

Rorsman laddar kameran…

Kibben har slagit sig till ro…

Idag gick solen ned i havet 19:27. Loj dyning söker sig till stranden och avslutar sin färd i ett brus mot de slipade stenarna.

En fin dag att minnas i vintermörkret. Tack för all uppvaktning.

Hälsningar från partybåten, Panta Rhei…

Sommarvärmen är redan på plats på morgonen. Den har dessutom tagit med sig en lätt ”mjukfuktig” dimma som ger hamnen en trolsk inramning.

Morgonpromenad i vanlig ordning. In mot stadens centrum och äldre kvarter. Domkyrkan blev helt färdig 1703.

Det är trevligt att strosa omkring i städers äldre kvarter.

Vi betar av våra göranden innan det blir dags för lunch. Thailändsk buffé med allt möjligt att äta. Salladsavdelning, sushiavdelning, huvudrätterna och en efterrättsavdelning. Därtill glass med sirap, om man tycker att det är lämpligt.

Vi började med sushi… så fint upplagt. Här syns knappt hälften av utbudet.

Till sist mjukglass, som man själv får spritsa ur en maskin. Den är mjuk, seg och god. Kan aldrig bli för mycket…🤭 eller…
Efteråt ångrar man sig lite grann, men den känslan släpper parallellt med att smärtan i magen lättar…

Kibben hade beställt klippning och Rorsman vågade göra samma sak med sig själv. Spännande, eftersom han inte varit hos frisören på 40 år… Hur kommer det att se ut?

I morgon fyller Rorsman år och vi kommer att vakna tillsammans i denna vildmark som havet kan liknas vid. Kan det kanske bli en överraskande god frukost, med kaffe, istället för the? Wow, det vore fint…

En timme kvar till vår ankringsplats vid Skäggenäs. Ingen vind men mycket värme. I havet 21.8 grader. Mängder av små, små irriterande flygfän. Överallt…

Bärgade en fin fendert som korsade vår färdväg.

Resultatet av frisörernas ansträngningar. Nej, vi har inte gjort någon ansiktslyftning. Bara fått håret vårdat…😊.

Bytte till oss några nya böcker. Ikväll blir det läsafton i högsommarvärme…

Inte långt till bron.

Vi har inte varit helt alerta med att bada denna sommar. Men ikväll kändes det helt rätt.

Det är så ljuvligt lugnt och skönt…

Hälsningar från den stylade besättningen…

Natten var lugn med endast svaga kluck från vågtoppar som klatchade i bogen lite vårdslöst. Fullmånen lyste in i sovrummet med sitt bleka sken. Den har mycket ljus att ge.

Stiger upp, tar ett glas vatten, upp med ankaret och iväg. Bilden tagen 06:20…

Vi hann säga -”Hej” till solen, innan den doldes bland molnen under några timmar. Silhuetten av Öland ser ut som en skrynklig horisont. Ett fraktfartyg stävar norrut mot Ölandsbron.

Vi ligger på en babordsbog och har samma mål men vindriktningen tvingar oss till omvägar…

Ger upp kryssandet efter att studerat vårt spår på plottern. Inga upplyftande kryssvinklar i den svaga vinden och motströmmen… Halva dagsetappen kvar och Pentan tar oss rakt mot målet.

Kalmar passerar vi i stort sett alltid på väg till eller från kontinenten. Ett bra ”pit stop” med allt man kan behöva. Idag ska vi på utställning på slottet.

Mycket att ta in. Inte bara ljuset från fönstret…

Kyrkan, som en gång i tiden låg på våningen under, har ”kommit upp sig”… (en våning).

Gyllene salen med kassettak bestående av bladguld,

Lånad från Florens, en 35-årig kvinna som troligen dog när hon skulle föda sitt tredje barn. Hur kan de veta allt?

En intressant guidad tur i mumiernas värld.

Sommarvärmen finns! Endast morgnarna som är svalare. Kvällssolen värmer…

Allt väl ombord. Vi laddar för buffén på Thai Silk Palace, i morgon.

Hälsningar från sommaren i Kalmar…

Lite sega i benen efter vår ”Giro-di-Skåne-runt”… Stor omställning till höstkänsla med en temperatur på 13.4 grader, både i hav och luft. Lägg därtill ett tjockt knottrigt lager med dagg på allt, och vi inser att vi glidit in i en ny årstid… över en natt…

Vi visste ju att det skulle ske, men det tar ett tag att smälta övergången. Blir nog några fler varma perioder längre fram… Kanske redan idag?

Klockan har hunnit bli efter sex när vi rundar hamnens skyddande pir. Idag kan denna stenmur ”vila” eftersom endast svag dyning ses bölja på havet.

Kvart över sex möter vi åter en gång detta stora eldklot. Klotet som ger oss förutsättningen att utnyttja vindarna. Vi hoppas kunna sätta segel om någon timme.

En stund efter frukosten var gennakern hissad. Fartökningen på över en knop var ett faktum😊.

På vår styrbordssida ser vi silhuetten av Bornholm på 25 M avstånd. På babordssidan kustlinjen norr om Simrishamn. Snart är vi utom synhåll från land och helt befriade från internet.

Gennakern och autopiloten kämpar i den alltmer tilltagande vinden. Vi glider stundtals fram i 7-8 knop. Får se när Rorsman måste ta tag i ratten…

Vilken härlig fart! Fem nautiska mil innan Utklippan, saxade vi seglen. Det fungerade men vågorna gjorde styrandet svårt.

När vi passerat Utlängan, slapp vi vågorna och Panta Rhei gick som tåget. Inga vågor, autopiloten inkopplad, 8 m/s från 150 grader sann vindvinkel. Farten hela tiden kring 7 knop. Så enkelt det är…

Passar på att äta middag. Siktar in oss på Kristianopel, innan skymningen tar över. Men varför inte segla tills mörkret kommer. En timme idag, sparar två timmar i morgon då vi får motvind.

Vi lär inte hinna till Bergkvara, men planerar att ankra upp på något grundflak närmare land.

Nu börjar vinden mojna och troligen blir det ankring i skymning eller mörker. Återstår att se. Det är en underbar och varm afton.

Vi har seglat hela dagen, från soluppgång till solnedgång. ”Another day in paradise”… Nja, kanske inte riktigt så, men en kalasdag gällande segling…

Gennakern nedtagen och motor sista biten innan mörkret. Havet har en ton av brons…

Efter 80 M med fin segling, kan vi lägga oss till ro. Enstaka fåglar hörs i omgivningen. I övrigt helt tyst…

God natt från en, just nu, lugn plats i Kalmarsund…

… eller frrreijdaoug … som det sägs här… hur klarar de att förstå varandra…?

Igår, innan aftonens ljus börjat övergå i en blågråakrig ton, hade en bogserad utrangerad båt glidit på grund vid hamninloppet. Den lilla bogserande fiskebåten klarade inte uppdraget, som de planerat.

Det tog en timme för lilla ”David” att få loss ”Goliat” från grundet. Mörkret hade börjat lägga sig innan ekipaget kunde stäva ut mot öppet vatten. Mångatan som glimmade i den lugnt böljande vattenytan, visade dem vägen ut…

Vart var de på väg?

Ovanstående lilla incident fick oss att ta en extra kvällspromenad. Kvällen var behagligt ljummen. Något vi kommer att sakna när det åter krävs långbyxor…

Visst har hon ”attityd”, vårt sommarhem?

Värmen hänger kvar på morgonen. Solen, pålitlig som vanligt, ger oss en kick för att inte ligga kvar i kojerna. Hamnen sover när vi tar vår morgonpromenad.

Fina områden att vandra omkring i.

Efter frukost cyklade vi mot Sandhammaren. Fyren som vi rundat med våra olika båtar, ett otal gånger, är en Heidenstammare byggd 1862 med en höjd av 29 meter.

Från havet, där vi genat längs 5 meterskurvan, syns idag endast den översta toppen. Men här syns den i all sin prakt. Renoverad 2023.

Heidenstam var den fyrmästare som utvecklade fackverksbygget av fyrar. Billigare, snabbare och lättare.

Den fina sandstranden är milslång och ett populärt ställe för rekreation.

Info gällande Sandhammaren.

Vår tänkta lunch vid Sandhammaren blev till en fikastund, då vi inte var hungriga.
Cyklade vidare till Kåseberga, som vi passerade med båten igår. En endaste gästande båt. Hamnen är ”gungig” vid friska vindar och varje gång snabbfärjan till Bornholm passerar…

Nu då, en lunch? Nej, hungern låter vänta på sig. Köpte istället på oss delikatesser från fiskaffären.

Nu hade vi ”kravet ” på oss att skyndsamt cykla hem till båten, innan sillen övergår till surströmming i cykelväskan. Dessutom hägrade lunch på hamnkrogen i Killinge. Endast sex meter från Panta Rhei.

Problemet var att de stänger 14:30. Vi hade 22 km hem och satsade hårt för en snabb cykeltur. Bild på Kåseberga. Vi lämnade både kossor och Ale stenar osedda denna gång.

Växelvis slipstreaming och i full fart susade vi norrut, med en sällan skådad frenesi. Trots att våra hopfällbara minicyklar är små som ponnyhästar, susar vi fram likt kärlekskranka åsnor i Moldavien… De är snabba och stabila i hög fart.

Motivation är bra. Rejält fuktiga kom vi fram och hann till och med duscha innan lunchen. Klarade av 22 km på mindre än 40 minuter…

Gårdagens tyska båt har lämnat men en ny tysk gäst har anlänt.

Äntligen, efter 44 km cykeltur var det dags för lunch. Gott och lagom mycket.

Det är fortfarande tidig eftermiddag och som vi säger, speciellt till de som fortfarande förvärvsarbetar: ”Äntligen fredag !🥂”.

Hälsningar från vår vilodag i Skillinge…

Klockan är snart sex och den ljumma morgonen lockar till morgonpromenad. Solen kommer snart att ge en dos extra värme. En ny dag…

Ystad är trivsamt att ströva omkring i. Många fina, gamla och välhållna hus.

Staden har även satsat på fina blomsterarrangemang. Bild på klostret.

Igår fick Rorsman hjälpa ”Grossherzogin Elisabeth” kasta loss. De såg väl på håll att jag var seglare, eller möjligen den enda personen på land, inom lagom avstånd…

Stor dyning från syd gjorde segelhållningen knepig. Några windgliders (ej i bild) svävade i uppvindarna vid Ale Stenar, Kåseberga.

Här ser ni en trogen följare. Ny bekant för oss men han ”mönstrade på” vår blogg redan på ”Qinoatiden” (> 8 år sedan). Christer heter han (osäker på stavningen) och peppade oss att fortsätta våra ansträngningar med bloggen. Ett positivt möte. Tack för det!

Perfekt dag att köra några maskiner och låta lufttorka.

Gästhamnsavgiften var så modest att vi kände oss nödgade att besöka pizzerian. Därefter en salmbärspromenad. Blir god sylt.

På kvällen är vi tre besökande båtar, varav två tyska. Några förbipasserande gillade vad de såg, när de tittade på Panta Rhei… Ger oss positiva minnen…

Kvällens lugnande inverkan på vinden, smittar av sig på oss. Ser ut över havet, där gässen flyger i fin formation mot nästa sädesfält. De äter upp sig inför längre etapper.

Möjligen blir vi kvar ytterligare en natt här. Beror helt och hållet på vindarna. Hanöbuktens översegling är lång och det gäller att Panta Rhei kan hålla bra fart, för att slippa ”nattsudda” in i nästa hamn.

Hälsningar från ”syltfabriken”…

Kvällspromenad i hamnområdet igår. Till vänster en Sirius 40 DS. Panta Rheis ”storasyster”. Den breda (nästan 4.9 m) aktern tillhör en Hanse 460.

Solen försvann tidigt på sena eftermiddagen men dök oväntat upp under regnmolnen, endast 10 minuter innan den skulle lägga sig för natten, klockan 20:02.

Helt magisk orange ljus! Himlen var orangeröd ännu efter en timme. Vad är det som händer? Tror oss veta att smutspartiklar i atmosfären orsakar dessa vackra solnedgångar.

Kvällarna och framför allt nätterna är numera helt mörka. Tyder på att hösten börjar ta för sig. Värmen vi omger oss av ger dock andra vibbar. Vi njuter så länge det varar.

En kort morgonpromenad innan frukost och därefter en cykeltur till möns Klint.

Till klinten var det endast 7 km. Här kollar vi in en fyrplats på en höjd, på vägen dit.

Inte mycket vind idag. Ser ett antal segelbåtar på väg hem.

Trampade vidare till klinten. Mäktig brant. Den är över 120 meter hög.

Efter 530 trappsteg var vi nere på stranden.

Tog en omväg hem i den regnfria dagen. Lätt att cykla i Danmark, i avsaknad av branta backar. Böljande landskap och stora vidder.

Kibben syns som en liten fin blomma på vägen…

För att orka hela vägen hem (28 km), tog vi en paus på ett mysko ställe… Inget är billigt i Danmark på grund av valutan..,

Väl hemma i båten tog vi beslutet att spara 1000:-. Inget restaurangbesök och heller ingen hamnavgift. Vi lämnade hamnen tidig eftermiddag. Ankring utanför Klinten lockade och det skulle även förkorta morgondagens segling med en timme.

Här rundar vi Klinten.

Ankrade på 6 meters djup och förstod att natten kommer att bli rulligt värre. Svårt att få middagsbesticken att ligga kvar på bordet, för att inte säga maten på tallriken… Det var för väl, att vi valt kallrökt lax, som låg kvar på tallriken, och inte köttbullar…😊.

Bakom den massiva branten av algskelett, fanns inte tillstymmelse till internet. Faktiskt ganska skönt för Rorsman. Det gav en dryg timmes fri aktivitet från bloggen. Fokus blev i stället att börja läsa en bok ”The Girl with the Dragon Tattoo”, på engelska…

Nattsömnen blev lite klen med detta rullande, men så är det bara.

Vi var igång igen innan solen gått upp. Vi låg kvar… bra. Klinten lika mäktig som igår.

Visst är det vackert att uppleva ännu en fin morgon? Tittar yrvakna ut genom vårt sovrumsfönster.

Iväg innan solen gått upp. Motorgång någon timme.

Fin segling, som mot slutet blev mer fartig än önskat. Men det gick bra. TROTS att toaletten strejkade. Lite knepigt blev det att avverka 51 M i stora vågor, utan WC… Lätt att hålla sig för skratt… men svårt att hålla sig (säger snubben med prostataproblem)…

Väl i Ystads gästhamn satte vi igång med att fixa problemet. Efter drygt en timme var det fixat. Detta skitproblem som drabbar de flesta båtar som seglar i salta hav. Urinsten som bildas utvecklar till sist en förträngning och stopp. Likt åderförkalkning hos människor.

Inga smaskiga bilder och tursamt nog ingen odör som kan förmedlas via bloggen…

Äntligen trampar vi svensk mark igen och kronan är 1:1. Allt är billigt och välbekant.

Denna butik har löst många av våra problem genom åren.

Vi firar både hemkomsten till Sverige och att WC:n fungerar, med asiatisk mat. Riktigt gott, mycket och prisvärt…

Hunden heter Tom och satt som besatt och stirrade på våra tallrikar. Rottweiler med 25 % labrador.

Det blåser hårt på havet och inget som lockar just nu. Mörkret lägger sig tidigt men värmen håller sig kvar, vilket är helt underbart…

Hälsningar från en båt med en skitbra, fungerande WC…

Solen hann knappt upp, innan vi lämnade den demolerade och nu, vindpiskade hamnen. Frisk sidvind tvingade oss att sakta förhala oss mot de aktre pålarna, med lång lina som höll upp fören.

”Slowly but surely” kom vi till ögonblicket när vi släppte alla linor och backade med högsta möjliga motorvarvtal, för att inte hamna alltför snett mellan stolparna. Det gick bra men det skulle komma nya prövningar…

Vi höll båten stilla, bakom vågbrytarens vågfria yta, medan tågvirke och fendertar stuvades undan.

Ute på fritt och rejält gungande vatten, hittade storfallet än en gång mastlanternan, och där satt den.

Rorsman klättrade upp på det stuvade seglet och försökte lösa problemet med hjälp av båtshaken. Svårt att hålla sig kvar. Mycket svårt. Misslyckat försök, som gav ett minne på smalbenet…

Många olika försök, men lösningen kom med Kibbens idé om en ny vinkling på problemet. Låta vinden hjälpa till och Rorsmans hela längd plus båtshakens hela längd och tankekraftens superlängd -”Yes”, fast det var nog inte det enda ordet i Rorsmans vokabulär under klättringen tidigare…

Som lök på laxen, öppnade sig en av lådorna i pentryt, och började slå in/ut och så vidare, tills vi tömde den och lyfte bort den. Den får vi justera när vi väl kommer i hamn. Autopiloten fick hålla Panta mot vågorna under tiden.

Slutligen kunde vi påbörja vår korta (15 M) segling hit. Gropigt värre… och med en onödigt stökig start på dagen.

Lätt att hitta en bra plats i Klintholms hamn, tidiga som vi var. Promenad förstås. Man kunde inte se ladan från andra hållet, förrän vi kom till gaveln på denna sida. Helt dolt av växtlighet. Ända ned till marken.

Ljummen men frisk vind som skulle öka allteftersom. Några få badare. Desto fler windgliders, eller vad de kallas.

Kibben❤️

Båten fixad och putsad. Dags för enkel, sen lunch. Vi har undvikit chips tillräckligt länge för att våga beställa en ”fish n’ chips”. Kan väl kalla det för en ”memory lane”-lunch…

Hittade mängder av björnbär och även något som kallas strandplommon. Det fick bli efterrätten under vår promenad runt nejden. Vädret är soligt, riktigt varmt och blåsigt.

Kibben vilar på maten…

Två Sirius 40 DS fanns i hamnen när vi anlände. Lite för stora…

Nu på kvällen är det vi, en dansk och en nederländare som lagt oss tätt tillsammans. De övriga 45 gästande båtarna är tyska.

Många båtar är rejält stora och i en del av dem har skepparen mycket att lära, gällande tilläggning i en blåsig hamn. Voi, voi, så det skriks i de större flytetygen.

Den ”icketyska” armadan.

I morgon ska det tydligen regna hela dagen, vilket ger oss en vilodag. Vindarna är dessutom ogynsamt klena.

Nästa planerade hamn för oss är Ystad. 56 M i nordostlig riktning.

Hälsningar från en välfylld gästhamn…

Vi kände att vind och vågor redan påbörjat sina morgonskift vid femtiden. Avvaktade en stund och somnade om.

Blir väckta av solstrålarna som letat sig in i sovhytten. Wow, vilken väckning! Lämnade vår, nu gungande ankringsplats omgående och förstår att dagens etapp kommer att bli bra med denna vind.

Frukost i 6.4 knop. Autopilotens manöverdosa på navigationsbordet och iPaden med sjökortet på frukostbordet.

Vår sista glimt av Tyskland, Burg auf Fehmarn. Dags att byta ut den tyska artighetsflaggan mot den danska.

Små korrigeringar på kursen till och från. Vi är inte ensamma. Många hemvändande tyska seglare på kontrakurs.

Vår planerade segling till Gedser blev inte av. Vinden ”valde” resmålet idag och vi tog sikte på Hesnaes, drygt 20 M längre norrut. Ännu en lång dag på havet.

Vi har inte varit iland, efter vårt brådstörtade avsked i Laboe… Benen längtar efter spring.

Passerade Gedser medan vinden tyvärr avtog… Hmm, inte bra, för vi har 19 M kvar… Dessutom i en sämre vinkel…

Nåväl, seglingen är enkel och solen intensivt värmande.

Klen vind ger klen fart. Här behövs mer segelyta. Nämligen en gennaker. In med genuan och upp med den blåvita duken. Vi kanske ska döpa gennakern till ”Sisu”, för färgerna… och att den drar så bra.

Fartökning från 2.8 till närmare 5 knop. Nu leker livet igen…😊.

Vi blev överraskade av hur hamnen i Hesnaes såg ut. Allt var mer eller mindre raserat. Det var grunt och stenblock låg på botten.

Några fungerande platser fanns.

Den yttre skyddande piren är helt förstörd.

Här låg vi i maj 2023 och allt var fint tills stormen ödelade allt i oktober samma år.

Samtalade med en bofast (en av ca 13 st) och fick reda på att en återuppbyggnad ska påbörjas.

Husen har halm även på väggarna, vilket är ovanligt.

Det är svårt att lägga till mellan stolpar, vid sidvind. Det fick vi erfara när Rorsman avsatte en halvtimme med att hjälpa den lilla tyska Sirius 31:an, att förtöja. Mycket strul, vilket är lätt hänt. Som tur var, kom fler till undsättning.

Hälsningar från en raserad hamn…

Under natten passerade många fartyg in- respektive ut från Kiel och Kielkanalen. Även stora kryssningsfartyg (svårt att ta en bra bild med telefonen).

Det går inte att urskilja lanternorna på dessa upplysta ljusfenomenen.

Morgonen kom med sol och långsam ökning av temperaturen. Som så många gånger förr…

Seglar vidare i den lätta vinden och äter vår frukost med panoramautsikt. Gäller att fördriva tiden på långsamt bästa sätt.

Vi hann segla sex timmar, varav en kortare stund med gennaker. Därefter blev det för klent med vindkraften.

Mörka moln över Fehmarn, men regnet når inte oss, än… Framför oss såg vi bron, men nu försvann den i regndropparna… Vi är fortfarande torra…

En enkel dag utan några överraskningar. Det blev en transportdag. Den näst sista dagen i augusti. Fehmarbron med 18 meters fri höjd.

Ringde till marinan i Burgtiefe på Fehmarn, men fick inget svar. Vi har förstått att nu är det hemvändarhelg för seglarna och ett samtal till en närliggande hamn, gav negativt besked.

Nästan bleke och klena vindar i prognosen, gav oss mod att ankra på svaj även i natt. Inga hotfulla VHF-samtal från ”Kustwaffe”…

Nu ligger vi inte långt från platsen, Burgstaken, där vi hämtade vår Panta Rhei, för sex år sedan…

Ankrade på sex meters djup i strömmande vatten. Vi såg botten hur bra som helst på detta djup.

Innan middagen ett dopp. Det är trots allt nästan 20 grader i vattnet och mer därtill i luften. En luft som inte orkar röra på sig för tillfället…

Rorsman hoppade i och njöt (efter en stund) av bad tvätt och en uppiggande effekt. Men, detta men. En båt med klen motor, dragandes på vattenskidor, passerade intill och naturligtvis ramlade det släpade offret, 10 meter från oss.

Båten hade en besättning av två unga, fräscha, solbrända par och de var inte bekymrade av att Rorsman stod naken på badstegen och försökte krympa ihop till något som liknade en förlängning av denna stege…

Rorsman är av naturen, lite blyg av sig, och eftersom imitationen av badstegen inte fungerade, kravlade (ålning medelst hasning) sig Rorsman upp i sittbrunnen, med sin vita bak mot ett gäng tyskar som inte ens brydde sig om vår båt… Men man kan ju inte veta…

God förstärkt salladsmiddag även idag. När solen, sent på kvällen åter lyser på oss i sittbrunnen, är det magiskt skönt. Njutbart…

”“Kustwaffe” har inte hört av sig och nu har vi kvällen för oss själva.

Utsikt mot obruten horisont.

Fehmarbron från andra hållet.

Hälsningar från den rena besättningen…

Alla utlovade, lätta regnskurar har uteblivit, vilket vår torra sittbrunnsdurk kan förtälja. Börjar dagen med en morgonpromenad söderut på fin asfalterad cykelbana.

Där och då, med ordet cykelbana hängande i bokskogens grenverk, kom vi på den briljanta ide’n att efter frukosten plocka fram cyklarna och ta oss till Kiel. Endast 12 km söderut.

Vi hann smaka på björnbär, psalmbär och små gula plommon, som växte vilt längs vägen.

Det är känslan av lugn semester, som präglar denna dag. Ingen brådska. Ingen planerad färdväg. Bara semester…

Rorsman kollar detaljer på den nyare Sirius 35 DS, som låg bakom oss. Avundssjuk…

Efter några kilometer fick Kibben punktering på bakhjulet. Vi stannade och slog upp vår mobila cykelreparationsverkstad vid ett stort minnesmärke, över de som stupat i tyska U-båtar under första och andra världskrigen.

Oerhört tragiska minnen. Så många unga fina män som fått sätta livet till. En hel cirkel med tätt skrivna namn… tätt skrivna…

Det är svårt att kränga av däcket på dessa små hjul. Men, det går. Utan att utöka ordförrådet… Men förbålt knepigt är det!

Mestadels bra färdväg och väl framme i Kiel, när vi funderade på vilken smak på glassen vi skulle ha, ringde telefonen.

-”Hello, are you the owner of Panta Rhei?” -”Yes, it’s me”. Där hinner hjärnan fundera på många olika scenarion, under bråkdelar av en sekund.

-”Your check out time passed 15 minutes ago and the owner, is back”.

Med dessa ord studsande i hörselgången, började sommarens bästa cykelträning tillbaks till hamnen. Kibben tog täten och Rorsman höll sig tätt bakom. För bra slip-streaming… Pust, var har hon hittat farten…

Vi ursäktade oss för ”den Hafenmeister”, som försökte se arg ut, länge, och lite till, och slängde upp cyklarna i sittbrunnen, för att en minut senare glida ut ur hamnen.

Med motorns hjälp och sittbrunnen fylld med attiraljer som inte ska vara där, tog vi oss ut en bit och fällde ankaret på 4 meters djup.

Det är 0.3 M till stranden. Här får vi vara ifred. Äntligen kan vi bada och även se hur illa det är med växtligheten på skrovet. Vi ligger i Kieler Förde…

Rorsman rengjorde rodret från långt grönt sjögräs. Det krävdes två separata dyktillfällen, eftersom det satt så för.. nat hårt.

Propellerbladen såg bra ut. Kölen hyfsat fin. Endast en bit under vattenlinjen fanns långa vackert gröna växter. Men det är sammanlagt 22 meter grönsaker som bromsar… Det bästa av allt är att nu VET vi…

En skön, sen eftermiddag med många bad och en sallad med sting, fick avsluta dagen… Solen lyser in i sittbrunnen och vinden är obefintlig. Kanske vi slipper gungandet snart.

Solen lyser in i sittbrunnen tack vare sjöbrisen. Vi njuter stort av denna sommardagseftermiddag…

I morgon, vem vet? Men, vidare ska vi i lätta vindar… Danmark elller Fehmarn…

Hälsar svajankrarna utanför Laboe… nästan Laboe…

God morgon! Natten i kanalen var stilla och lugn. Den utlovade regnskuren uteblev, vilket ger oss ett torrt båtdäck att beträda. Uppskattas. Man ska även glädjas åt de många små positiva saker man upplever. Dagen blir på något sätt ”ljusare” då…

Ett antal stora fartyg har passerat. Vi hörde propellerljuden redan på avstånd, men vågklucket uteblev, trots att de passerade på endast 100 meters avstånd. Högsta tillåtna fart i kanalen är 15 km/h (~8 knop).

Vår närmaste båtgranne startade sin motor vid tretiden i natt, och lät den gå på tomgång. Vi lämnade ankringsplatsen som god tvåa, efter en mindre segelbåt. Grannbåten låg kvar, puttrandes i den i övrigt jungfrueliga tystnaden…

Däckspumpen är superbra att spola ren ankarkätting och ankare. Dessutom uppskattar vi våra head sets (intercom) för tyst kommunikation.

Nu ser vi fram mot en utdragen frukost. Jämfört med 2023 har vi mycket bättre täckning på kanalen för internet idag.

Det blir många möten…

Använder denna ”superautopilot” för första gången. Många funktioner, varav en är att vi kan handstyra via det runda vredet. Den kan man använda i grov sjögång, om man tror sig vara bättre rorsman än autopiloten… ”Rorsman” ombord på Panta Rhei nedlåter sig inte jämföras med dylika digitala ”hjärnor”…

Ser båtar framför oss som stannat. De har säkert väntat över en halvtimme. Vi saktar ned och glider slutligen ikapp dem. Anledningen till stoppet ses på bilden nedan. Bogserbåtar både framför och bakom. Omstart, där vi åter halkar efter… suck…

… och alla dessa stora fartyg…

Den hängande bilfärjan vid Rendsburg. Tågen kör upptill.

Vid Lurssen varv byggs denna lyxbåt. Fyra stora bollar (för vilket ändamål?) och två satellitantenner, eller liknande.

Äldre årgång. Stilig på sitt sätt..,

Det blev en spurt mot slutet för att säkra plats i kommande slussning. Stackars Penta…

Men som i sagan, kommer sköldpaddan alltid fram…

Flytbryggan är endast 15 cm hög, vilket gör det svårt för fendertarna att göra sina jobb. Dessutom är det högt att hoppa ned från båten…

Det tar på psyket att ha beväxning på botten. Se där, en anledning att efter 46 M och stor sluss, inta en god middag på hamnkrogen. Calamares i en form vi inte sett förut. Stora bitar som var tuggmotståndliga… Till det, en passande måltidsdryck…

Som bonus på maten, en kvällspromenad på 5 km. Fin omgivning, i en ljummen luftström som flödade över stranden. Vi njuter av dessa stunder…

Strandkorben… hur många som helst…

Lyssnade på en trubadur och tänkte ta oss något uppfriskande på den restaurangen, men det blev istället kelning med dessa bjässar. Irländska varghundar, där den yngre (liggande) är vän med alla han ser. Således inget bra personskydd. De var lugna som morfindopade kaniner… Dessutom gillade hundarna musiken som strömmade ur gitarren. Allt enligt de tyska ägarna, i en blandning av tysk/engelsk/finger-samtal…

Restaurangerna var välfyllda även då vi återkom från promenaden. Dags att ta oss hem. I morgon ska vi kolla in en Sirius 35 DS, på bryggan bakom oss. Ser ny ut.

Nu är vi på ”hemmaplan” och slipper tänka på tidvattnet och dess inverkan. Saltvattnet är inte lika salt längre. Inga kanaler med broar och slussar.

Vad finns kvar som utmaningar? Jo, vindarna. De kan styra oss mer än allt annat. Har inte kollat hur det ser ut. Vare sig vädret eller sträckan framöver. Vi är ju nästan ”hemma”…

God natt från sommarvärmen i Laboe…

Idag kan vi ta det lugnt medan tidvattnet vänder och börjar fylla. Vid 13-tiden är det läge att lämna Cuxhaven, för en snabb resa.

Passade på att ta en rejäl morgonpromenad innan frukost. Hamnen är bra och ligger strategiskt. Bra faciliteter och en hamnkrog med god mat.

Vinden ska komma lagom till vår avfärd. Just nu är det stilla och varmt. Önskeväder på morgnarna.

Dessa tyskar… och deras Strandkorben eller vad man kallar dessa minihytter. De tillhör den tyska strandkulturen vid Nordsjökusten.

Vi rundade hela detta torra landskap igår. Kilometervis med havsbotten man kan promenera på vid lågvatten.

Många Strandkorben blir det… Hamnen längst bort i bild.

En bryggstolpe i hamnen vid lågvatten. Mängder av ostron, som ingen vill plocka.

Kunde inte låta bli att provsitta en Strandkorb. Av minerna att döma, verkar det bra…

Dessa två skönheter skulle dela sluss med oss och ytterligare sex andra segelbåtar. Sammanlagt gick slussning och väntan här i Brunnsbuttel, på 1.5 h.

Väntar i Elbe innan slussning. Fick hålla 0.4 knop mot strömmen, för att ligga kvar på platsen.

Kielkanalen, eller Nord-Ostsee-Kanal var färdig 1895, men breddades och fördjupades till 1914. Den är 99 km lång (på kanaler anges avstånd i km), 102 m bred och 11 m djup.

Normalt tar det en dag att passera, men vi har en hel del beväxning undertill och vår fart för motor har sjunkit från 5 till 4.4 knop. Det suger! Både i bränsletanken och hjärnbarken…

Österjöfärgen klarar inte de salta hav vi besökt under så lång tid. Dessutom tvättade marinan, som tog upp båten för roderkontroll, botten med högtryckstvätt. Som en extra, gratis service.

Visst det var nog bra, medan vi stod bredvid och såg stora delar av vårt dyra beväxningsskydd rinna ner i backen… suck…

Vi lämnar inte många spår efter oss…

Fritidsbåtar får inte färdas på denna kanal i mörker. Vi hade planerat att hinna till Giselauslussen (20 M), men det går ju så sakta! En chansning blir en vändplats med ruggiga stolpar (10 M). Ska bli spännande se hur vi fixar det.

”Slowly but shurely… äntligen framme. Många rostiga stålstolpar att förtöja mellan. Om man vill det. Vi och fyra andra, ankrar på svaj. Det finns plats tack vare grunt vatten (2.4 m under oss). Nu har vi tre platser att dela upp kanalfärden i. Rendsburg (liten stad), Giselauslussen (på landet) och här, Baggerloch Duckerswisch, precis bredvid kanalen.

Här råder lugnet i sommarvärmen. Vattnet håller 23 grader.

-” Kibben, would you like a nice cup of tea”? -”Yes please.

-” I would like to write the blog. Is it ok if you take care of the service”?

-” Of course honey, just sit down and relax. It will be ready in a sec.”

Kan det bli mer harmoniskt? Dessutom på ett språk vi haft förmånen att öva under några månader…

Vindstilla hälsningar från Baggerl… någonting…

Lite smärtsamt är det att bli väckt klockan fyra. Men men, nu hade vi bestämt oss för att utnyttja tidvattnet och strömmarna under morgonen och förmiddagen. Alltså, bara att låta bli snoozeknappen och kliva upp.

Tjugo minuter senare lät det så här i VHF-radion:

-”Den Helder Traffic, Den Helder Traffik, this is Panta Rhei, Panta Rhei, Panta Rhei calling”.

-”Yes, this is Den Helder Traffic. Good morning”.

-”Good morning sir, we ask permission to leave the harbour”.

-”Your permission is granted. No traffic on sight. Good luck”.

-”Thank you”.

Så kan det låta när vi anländer till och lämnar hamnar här nere. Hemma använder vi ytterst sällan VHF-radion. Har man en VHF-radio ombord, ska den vara på vid färd, enligt reglerna, men hur många har den påslagen?

På vår resa är den alltid på. I Storbritannien och Irland hörde vi ett antal PanPan- och Mayday-meddelanden.

Vi styr ut från Nederländernas största marinbas och siktar mot mörkret. Hamnljusen och ljusskenet över staden lämnar vi bakom oss…

… och välkomnar solens återkomst, ännu en gång.

Efter några timmars motorgång kunde vi sätta segel och flyta hemåt i medströmmen. Efter ett antal timmars seglande, hade vi tillräckligt bra väderprognos för att ta beslut för vidare segling. Ända till Cuxhaven i Tyskland. Vilket medför nattsegling.

Vi passerade Texel, Vlieland, Terschelling, Ameland, Schiermonnikoog, Borkum, Juist, Norderney, Ostdorf, Langeoog, Spiekeroog, och Wangerooge, innan vi kunde vika av söderut mot Elbe. De ingår i de Nordfrisiska och Ostfrisiska öarna.

Seglade med saxade segel. Svårt att få dem att stå i allt gungande. Det tär på psyket att se och höra deras högljudda klagan.

Ännu en dag på havet närmar sig slutet. Vad har vi då gjort? Förutom ätit frukost, ytterligare en frukost, fikat (med munk), ätit lunch, fikat och intagit middag…? Hinner man som pensionär mer? Njäe…

Rorsman har förstås handstyrt för att minimera slitaget på både segel och psyke…

Det är alltid lika fascinerande att se solen gå ned i havet.

Därefter tar vi oss fram i totalt mörker. Fartygslanternor syns på avstånd. Blinkande ljus, vad det må vara och mängder av röda, synkront blinkande ljus på vindkraftverk. Ett möte med en segelbåt på nära håll. Såg bara lanternorna. Den hade inte AIS.

Seglen är surrade och motorn surrande… Bilden på plottern: Växlat till nattläge för att inte bländas. Det svarta är havet. Vi går i 5 knop och har nyss passerat en mindre fiskeflotta (gröna) på nära håll. Det lila strecket är vårt spår och den prickade linjen framför är mot waypointen. Den blå visar vart vi är på väg. Siffran 1 i en vit figur visar strömmens riktning och styrka. All text kan vi välja bort eller göra mindre (den stör).

Vi turas om att stirra ut i nattens svärta. Sover, om vi kan, växelvis. Dyningen rullar oss onödigt mycket.

Det är naturligtvis enklare att använda motorn, men lite tråkigare. Om vi seglar är vi aktiva med segeltrimmet. Som ändå inte går att se i mörkret…😊. Känslan av att natten är lång, infinner sig.

I övrigt är natten ljummen med över 19 grader både i luft och vatten. Stjärnhimlen hänger tindrande över oss. Letar efter kända stjärntecken. Månen visar sig inte i natt. Därav det kompakta mörkret.

Klockan är 02:00 den 26:e augusti och Rorsmans ögon börjar gå i kors. Dags att väcka Kibben. Som tur är vaknade hon innan… Alltid skönare så…

Efter lång längtan välkomnar vi ljusets återkomst. Visst är det underbart med morgonstunder?

Rorsman tar sin andra timmes sömn…

Funktion före design. Fula men säkert praktiska.

Varför inte lasta på en våning till…? Eller två😊

Liten fiskebåtmed nätet uppe.

I inloppet till Elba, mötte vi civilisationens verkningar. Plastbackar, trätrallar, stora plastsjok, växter, en död mås och en död sälkut.
I mynningen till Elba hade vi 2.2 knop medström. Här 1.5 knop. Bojen verkar rusa mot oss.

En segling som denna på 175 M bjuder två delar medström och en motström. Det var jobbigt under delar av natten när vi endast gjorde 2.9 knop över grund. Men belöningen kom mot slutet, när vi seglade med farter mellan 8-9 knop i den fina medströmmen. I en vindstyrka på 5-6 m/s…

Ofta då vi seglat i hög sjö, är balansorganen påverkade. Tex. böljar väggarna när man sitter på wc-stolen hemma. Nu var det inte alls så tuffa förhållanden men allt verkade bölja ändå. Får tillskrivas hjärnans brist på sömn.

Promenad till sta’n för proviantering och därefter middag på hamnkrogen… Dusch och med en känsla av hum-hum-dum? i huvudet, stupar vi i säng klockan 21 ikväll…

Hälsningar från ett varmt Cuxhaven…

Men först en morgonpromenad i Alkmaar. Det var något som var annorlunda. Helt klart bekant men ändå inte. Nej, inte än… inte än…

Vi blev inte omfamnade av en varm och smekande luftmassa… Det var ju svalt! Endast 12 grader. Luften stod still och vattnet låg spegelblankt. Jovisst var det en vacker morgon. Vi piggnade till mer än vanligt.

Kontrasten mot gårdagens fullproppade gator var stor. Morgonpromenaderna ger oss oftast stor behållning.

Små öppningsbara broar fanns överallt i den kanalfyllda staden.

Sinnebilden av Nederländerna.

Vi vandrade i ett fint grönområde.

Kibben är intresserad av hur elektricitet blir till. Här trampar hon för att ge oss ledljus…🙂.

Det stora tivoliområdet var öde och tyst. Endast renhållningen jobbade febrilt med att ta reda på den stora mängd skräp som besökarna inte hade vett att lägga i de uppställda soptunnorna.

Vi förundras över hur de fått in det stora pariserhjulet…

Truus Wijsmuller, med några av hennes 1001 barn. Se på de två översta barnens ansiktsuttryck…

Hon räddade ett otal judiska barn och ungdomar innan andra världskriget.

Vår egen blomma i hamnen.

Vidare färd utan tanke på vindar och strömmar. Men lite press blev det att hänga på de två stora motorbåtar som gick före oss. Deras fart med motorerna på tomgångsvarvtal, verkade vara 6.3 knop…

De fick vänta på oss vid broarna.

En sista blick på Alkmaar och pariserhjulet…

Kanalfärd med otaliga hus och även husbåtar längs vår vattenled. Det är populärt med husbåtar. Mysfaktorn är nog stor om man gillar vatten.

Både tegel- och ag/halmtak.

Vi hamnade i en regatta. Som motordrivet fartyg, var vi väjningspliktiga… Men störst går först… hmm…

Äldre och nya vindkraftverk.

Modern design på bron.

Slussen vid Den Helder avslutar vår tvådagars kanalfärd. Tre slussar och 21 broöppningar.

Tankade diesel och fick sedan plats på ”hammerhead” som det heter, vid bryggans ytterända. Sommarvärmen smeker oss åter. Ljuvligt…

Lång promenad in till sta’n för en sen middag. Denna gång på en thailändsk restaurang. På hemvägen passerade vi marinmuse’et.

Kvällen gick i planerandets tecken. Vindar, tidvatten och allt som vi vill ha koll på, inför nästa etapp. Denna gång, åter i salta hav.

Förbereder Panta Rhei för i morgon och oss själva mentalt.

Hälsningar från Nederländernas största marinbas…

Vaknar, inte mörbultade eller ens med träningsvärk efter gårdagens rally. Men det känns att vi fick ett bra ”träningspass” igår.

Nordanvinden fortsätter att härja på havet. Vågornas brutala avslut hörs ända in till hamnen. Funderade på en vilodag här i IJmuiden. Staden bjuder inte direkt på en trevlig omgivning. Förutom playan.

Lusten att kryssa vidare mot naturens krafter, är som bortblåst 😊.

Därför blev vi upprymda av tanken att ta oss norrut via Noordzeekanaal (mot Amsterdam) och därefter svänga in på den nordgående Zijkanaal D.

”Fuck the wind and waves”😏… Inte heller något tidvatten att ta hänsyn till.

Först en morgonpromenad till stranden. Vår oändligt långa brygga…

Stranden ligger öde i det bleka morgonljuset.

En fin sak. Stoppa in handen och få dig en klick solskyddskräm. Gratis.

Kibben som är snabb, fick springa till båten och hämta en bytta… Den stoppade vi in i hålet, gång på gång, tills automaten pumpade luft och med en tydlig suck rapade ut det sista… Nja, det här är ju inte sant, bara en ful tjuvaktig tanke🤭…

Det gick att segla en bit på den stor kanalen.

Marginalerna är små.

Lyxbåt…

Vi seglade över några vägtunnlar. Här är ventilation från dem.

Som sagt, små marginaler om man ska korsa leden.

Nu börjar den mysiga kanalfärden. En tjalk förtöjd vid huset. Såg många husbåtar längs stränderna.

Den första slussen var väldigt liten. Vi lade i två Euro i den gula träskon. Hittills har vi inte behövt betala, vare sig för broar eller slussar.

Det kanske var tack vare pengarna, som slussvakten öppnade portarna till denna lilla, mysiga och grunda kanal.

Allt gick väl med två slussar och nio broar. Som mest väntade vi två minuter på en broöppning. Mycket allerta brovakter.

Förtöjer mitt i Alkmaar. Hamnavgiften endast 200:-, knappt man tror det är sant. All service ingår.

Känslan av Amsterdam är påfallande.

”The Great Saint Laurence Church” byggdes på 1500-talet. Orgeln är den största nu spelbara i Nederländerna. Enormt stora fria golvytor.

Promenaden går vidare. Ännu en kyrka.

Lördagsmiddagen intogs på en grekisk restaurang.

Matsmältningspromenad runt i staden. Det var feststämning överallt i centrum. Fullt med folk i de flesta restaurangerna. De hade till och med lyckats pressa in ett stort tivoli längs många och trånga gator. Till och med ett pariserhjul i en gränd! Närmast en bragd…

Dags att ta oss ”hem” igen. Centrum är som en stor fin labyrint med mängder av matställen. Lätt att gå vilse.

Distansen från IJmuiden till Den Helder (nordvästra Nederländerna) är 36 M till havs och 45 M denna väg. Helt klar ett vinnande koncept vi valt i rådande vindar.

Hälsningar från en hamn med mycket hög ljudfaktor…